Erfarenhet av abort när hjärtat säger nej?

Jag VILL INTE göra abort. Därav dessa trådstarter. Men det hade varit enklare om det varit en flicka. Och jag vet att detta är kontroversiellt, jag vet att jag är dum i huvudet. Så jag ber om någon som tänker klarare här utan elakheter. 

Vilket stöd finns det att få förutom barnbidrag?

Nej hade det räckt så hade jag inte skrivit den här tråden. Det räcker inte med hårda fakta, jag vet fortfarande inte hur jag ska kunna ta bort ett sprattlande liv Rent psykiskt och fysiskt. Hur hade du kunnat det? 

TS har tre små barn som hon behöver ta hänsyn till. Och jo, det blir väldigt mycket dyrare att ha fyra barn. Själva bebisen kostar inte så mycket men det blir utebliven arbetsinkomst vid föräldraledighet och vabb. De behöver kanske köpa en större bil och bostaden kanske blir på sikt kanske för liten.

Sen måste föräldrarna orka tillgodose ytterligare ett barns behov. Det är inte alla som orkar med fyra små barn, nattsömnen kan ju bli väldigt förstörd om fler än ett barn vaknar ofta.

Sen blir barnen tonåringar och det är inte direkt gratis. 

Herregud vilket verklighetsfrånvänt inlägg. Märks att du har noll koll på både skyddsnät och ekonomi. Vadå inte dyrare än tre barn? Min femåring är uppenbarligen bättre på att räkna än vad du är. 

Ett riktigt tramsinlägg du bjuder på. Men du verkar riktigt kokoloco givet att du dessutom valde att föda barnet som din våldtäktsman var med och skapade. Helt jävla sinnessjukt och så oerhört taskigt mot BARNET.

Men man bör ju inte planera att skaffa ett barn och tänka att vi finansierar barnet med ekonomiskt bistånd!

Det är till för de som hamnat snett, som behöver hjälp, inte för att folk ska finansiera att skaffa ett fjärde eller femte barn!!

Psykologkontakt är ett bra tips. Det kan vara bra för ts och mannen att gå och reda ut vad de vill och kanske för ts sedan också om de väljer abort.

TS: man kommer över det. jag har gjort en abort trots att jag längtade efter barn och Inte hade något barn sedan innan. Tänkte knappt på det sen. Har fått två missfall, men då hade jag redan ett barn så det gick rätt bra att komma över också.

Skit i henne, du har ju rätt i det du säger.

Har man inte medel så att man klarar sig så finns ett skyddsnät och det ska vi vara jävligt tacksamma för. Sen så bör man inte skaffa barn på de premisserna, men är det som det är så... tja, är det.

Du har också rätt i att det inte är så himla mycket dyrare med fyra barn än tre. Mindre barn kan iaf ärva varandras kläder, leksaker, cyklar, det mesta faktiskt. Och det finns organisationer som du också nämner, FB-grupper mm.
Utöver det så kryddas barnbidragen rejält ju fler ungar man har. Bara i barnbidrag och under håll skiljer det 2260 spänn i månaden om man har tre istället för fyra.

Nu är min personliga åsikt att det där med flerbarnstillägg är åt helvete fel, men det är en annan fråga. 

En extra unge är, precis som du säger, ingen större ekonomisk belastning.

Så skit i henne som gav sig på dig, en femåring har ju inte ens lärt sig enkel matematik ännu. Även om hon troligtvis kommer att hävda att ungen räknar ekvationer sedan flera år efter att jag skrivit detta.

Att du behöll ditt barn har hon  heller inte med att göra, så bara skit i henne. I kvadrat.

Förstår av ett senare inlägg från dig att du är ung, gissar på (enligt ditt nick) att du är född 2002. Isåfall är jag gammal nog att vara din mormor/farmor.
Men jag står på din sida av den enkla anledningen att du har rätt.
Låt inte elaka människor trycka ner dig och lycka till med allt.

 

 

Förutom att hon har rätt.
Och vad ger dig rätt att kalla henne för "kokoloco"? För att hon tog ett beslut som du inte hade tagit?

Helt jävla sinnesjukt och så oerhört taskigt att sparka på en ung tjej som gör så gott hon kan. 
Hennes dotter lever för att hon inte gjorde som du propagerar för, känns det ok med dig eller önskar du livet ur henne pga att hennes odugling till våldtäktsfarsa är en idiot?

Skärpning!

Hur gör du med de frågor jag tog upp? I framtiden. Det var liksom inte menat att vara taskig utan det lär ju bli att den undrar. Vet folk runt dig vad som hände också så lär det ju komma fram. Kan ställa till det rejält. Men du har säkert redan tänkt på det och antar du har en plan på vad du kan säga och göra isåfall 

Okej ja det jag funderade mesr på var det där om att hon blivit till av en våldtäkt. Så hon inte börjar tänka att hon är oönskad och hemsk. Kanske lätt att man tar på sig någon sorts skuld. 

Men jag vet inte jag är ingen expert, hemskt bara om det kommer fram. 

Så du tycker att ts ska göra abort?

Om jag ska summera dina alster i tråden så räcker det med att jag skriver att du är en idiot.

Nej, nej det tycker jag inte. Inte om det inte finns ärftliga sjukdomar som förs över till bara det ena könet. Har en familj i bekantskapskretsen där en viss sjukdom, som har hög dödlighet, hos pojkar valt bort pojkfoster. Deras första son gick bort ett par år gammal, deras andra son har sjukdomen och den begränsar hans liv. Där är det befogat, enligt mig.

Sen förstår jag inte hur du kunde tolka min kommentar så. Ta och läs kommentarerna från personen jag citerade istället!

Jag orkar inte riktigt läsa tillbaka, men personligen känner jag att det skulle bero på vilken typ av våldtäkt det var också, och vilken typ av gärningsman. Jag menar, om man skulle bli överfallen av en främmande man i skogen - eller ännu värre flera stycken - så har jag svårt att se att jag skulle behålla ett barn som blivit till.

Med svenska tokiga lagar, så skulle för det första faderskapet behöva fastställas - och det skulle förmodligen ske förr eller senare när dessa typer åkte fast, och polisen hittade tidigare fall med samma DNA-profil. Då skulle mannen bli underhållsskyldig (även om det vanligaste i Sverige är att sådana gärningsmän inte har någon inkomst), han skulle komma i mitt barns papper, han kanske till och med - fortfarande i detta galna land - skulle ansöka om umgängesrätt och kanske få det... Det GÅR ju inte.

Dessutom tänker jag, att man skulle se på barnets utseende, tänka "den där hudfärgen/näsan/läpparna är efter våldtäktsmannen". Jag tror att det skulle vara svårt - men säkert inte omöjligt för alla - att älska det barnet fullt ut. En religiös tro hjälper förmodligen till mycket på traven.

Vidare har vi frågorna från barnet som helt säkert kommer att komma: "vem är min pappa?" "Varför är du inte gift med min pappa, alla mina kompisars mammor är gifta med deras pappor?" Förklara den... 

Men om det handlar om någonting inom en relation, eller där det var typ ett dejt rape där ungdomar av olika kön sov över tillsammans - vilket de inte bör göra - alla var fulla o.s.v., men våldtäktsmannen i grunden är en bra person med bra gener, och detta var hans livs misstag... Då hade jag kanske försökt förlåta och behållit barnet. 

Det sprattla inte i v 12. Och man kan heller inte få reda på fostret kön med NIPT. Så det kan lika gärna vara en flicka. 

Ja, det hade jag aldrig klarat, det kan jag säga. Mitt hat mot gärningsmännen hade varit för starkt, och jag hade varit rädd att jag skulle börja hata barnet också. Men jag förstår att din tro hjälper dig. Du känner säkert till händelsen i Polen (eller någon öststat i alla fall), där ryska soldater trängde in och våldtog nunnorna i ett kloster under andra världskriget. Flera blev gravida, och de lyckades vända den hemska händelsen till lycka över de väntade barnen... Just i deras fall hade det  inte blivit några barn på något annat sätt, heller.