Känner ni igen? 4 år

Kort och gott, nej det känner jag inte igen.

Jag har en tjej, kan vara annorlunda med pojkar. Ingen erfarenhet där.
Vår var tjorvig på andra sätt, motvalls, trotsig osv men har inte varit våldsam eller tagit sönder saker bara för att.
Det är säkert något i utvecklingsfasen/trotsåldern som spökar. Fråga på bvc vid nästa besök om det inte har mattats av då.

Plocka bort saker som han slänger. Är han inte rädd om sakerna får han inte ha dem. Helst hota med att kasta/skänka dem så de försvinner helt.

Bita får man absolut inte göra, människobett kan ge farliga infektioner. Då måste han plockas bort från situationen och sättas i sitt rum under tiden.

Förklara hur han ska göra istället för att bråka, bita, kasta osv när han blir upprörd. Att det är ok att ha känslor men inte att agera ut dem. Att man måste prata om känslorna istället och sätta ord på dem.

Ge honom något att meka i småbitar som inte gör något att det går sönder, en gammal telefon, radio eller vad som helst. Köp något second hand kanske. Om han nu är lagd åt det hållet så kan det vara en bra sak att utveckla på ett positivt sätt!

Barn är som mest våldsamma vid tre år. Sen avtar det. Professorn och psykiatrikern Richard E. Tremblay (Stockholmspriset i kriminologi 2017) menar att pojkar som fortsätter att vara våldsamma riskerar att bli våldsbrottslingar.

Nu är han bara 4 år men den typen av beteende ska man ta på allvar. Kolla med BVC eller BUP. Det kan vara trotssyndrom som BUP har metoder för att behandla.

Hur är hans språkutveckling?

Hur involverad är pappan?

Får pojken utbrott på förskolan?

Jag tycker när du beskriver din son i tidigare svar att han är en väldigt fin pojke som just nu går igenom en slags fas. Mina barn är större och jag kommer inte ihåg hur det var vid 4-års åldern men minns att min son hade fler perioder av ilska och frustration än vad dottern hade. Han var också mer fysiskt arg, dottern var mer grinig och sur/ledsen och sonen kunde smälla i dörrar och kasta grejjer, sparkas osv. Hans utbrott gick snabbt över medan dottern kunde vara sur och grinig bra länge. 

Jag har alltid bemött mina barn med att bekräfta deras känslor, men samtidigt tala om vad som är okej och inte att göra. 

Ex: Jag ser att du är arg och förstår att du blir arg när du inte får göra det och det, men du får inte slåss för det. Och så brukar jag försöka förklara vad man kanske kan göra istället när man är arg. Exempelvis tala om att man är arg, varför och kanske gå undan och fundera och lugna ner sig en stund. Räkna till 10, skrika i en kudde... Mina barn har ganska snabbt lärt sig hantera sina känslor på ett bättre sätt på så vis. Dom får skrika och vara arga men inte göra illa någon, sig själv eller förstöra saker. Och förstör dom en leksak då har jag också sagt att jaaaa, nu har du ju kastat sönder den här, det är ju tråkigt för dig att du nu inte längre har kvar denna leksak. Du kanske inte ska kasta dina leksaker nästa gång? Kanske inte funkar på alla barn men på mina har det varit rätt så effektivt.