Hur ska jag/vi göra?

Du är inte dum i huvudet. Men kanske lite? medberoende? Om du vill vänta med barn så ska du göra det, ni har hela livet framför er. Jag tänkte som du och blev mamma vid 25, lyckades ordna allt jag ville och följde den klassiska duktiga flickans checklista. Äktenskapet kraschade efter 12 år när jag insåg hur otroligt olika vi var, och har helt olika kärleksspråk. Följde den där mallen av en illusion som jag trodde att jag ville ha, han ville bli pappa före en viss ålder osv, och reflekterade knappt över vad JAG ville.
Har två fantastiska barn - som jag idag uppfostrar ensam. Välj ditt barns pappa med stor omsorg och följ ditt hjärta ❤️

Diskutera med henne vilka fördelar hon skulle få om ni väntade med barn. 

Fråga henne om hon vill läsa en utbildning? 

Det är ett så stort beslut så det är ok att du backar trots att ni var överens. Hon kommer kanske anklaga dig för att ha ljugit eller lurats, men det är inget att bry sig om. Man SKA INTE skaffa barn om man inte ser fram emot det. Man kan vara tveksam och se för-och nackdelar, men om enda fördelen är att slippa sambons tjat, då är du inte redo.

Barn är lite för stor fråga för att kompromissa helt. Ni har ju inte heller någon tidspress av åldersskäl så jag tycker nog ni kan vänta ett par år, om du inte känner dig riktigt redo.
Hur  länge har ni varit tillsammans och hur länge har ni bott tillsammans? Att skaffa barn är väldigt ansträngande för relationen så det är bra att ha en stark grund där!

I stora frågor måste det vara såhär:

Ja + Ja = Nej
Nej + Nej = Nej
Ja + Nej = Nej.

Dvs, ett nej överväger alltid ett ja.
Det går inte att kompromissa i barnfrågan, vill man inte så vill man inte. Men om din sambo inte vill vänta tills hon är 30, så kan det ju hända att hon väljer att lämna.

Jag tycker du tänker helt rätt förutom att du inte är brydd om när disken ska diskas osv, visst kan man skippa disken någon gång och ta den imorgon, men den måste ju tas hand om och jag anser att båda två i ett förhållande bör vara brydda om hushållsarbetet. Annars kommer det bli så att en får ta större delen av det och det är inte schysst.

Skrev fel såklart, ja + ja är SÅKLART lika med JA.

Har gjort det men hon tycker att allt är dugligt just nu, sen dedär med utbildningar och så. Hon vet att hon förmodligen vill plugga ganska snart och jag sa att då är det ju skönt att fokusera på det innan barn. Hon säger att hon klarar båda vilket hon 100% hade gjort för det är krut i henne kan jag säga. Tror dock barnalängtan är så pass stor för att hennes tvillingsyster nu har två barn (dock med olika män vilket kanske inte är skitbra vid 23) och att hennes vänner nu också skaffar barn höger och vänster. Jag VET att hon gärna vill ha barn men jag VET också att hon prångt vill det nu för att hon är avundsjuk och inte vill vara "gammal" mamma. Jag köper det till 100% men samtidigt är vi ju två stycken och man måste ge och ta

Vi har varit tillsammans i 4 år och 3 månader, bott med varandra i typ 3 och ett halvt. Hon säger att hon visst har tidspress för att "det kan ju faktiskt ta ett tag innan man blir gravid, sen ska man ju vara gravid i 9 månader också" Så att vänta några år till kommer hon garanterat inte gå med på vilket är konstigt för att hon kommer ju förmodligen inte hinna skaffa barn osv med någon annan snabbare än med mig i alla fall så jag förstår inte varför hon gnäller. Hade det varit tvärtom att jag vill ha barn men inte hon, och jag verkligen ha barn med just henne, hade jag varit beredd att vänta ett litet tag till om hon ville det.

Du låter som en foörståndig ung man. Ge inte in för hennes tjat. Vid bara 23 års ålder kan hon gott vänta ett par år till.
Sätt en tidsgräns i kompromissen om när ni tidigast kommer att försöka, och att du inte vill höra en massa tjat tills dess. Och skulle hon mot förmodan bli gravid innan, se till att ta DNA test.
Ska inte ens uttrycka det jag stereotypt anser om tvillingsystern.

DNA test

Är det bara en i en relation som ska bestämma man är två i en relation

Det handlar ju om att kompromissa om tidpunkten.

kan vara så att din tjej skrivit en tråd om detta också 

www.familjeliv.se/forum/thread/82819794-nar-ar-man-redo

Läste den precis. 

Det är upp till var och en när man är redo att skaffa barn och man ska inte skaffa förens man själv är redo det blir inte bra då. Väntar man längre än vad sin partner vill finns också en risk att partnern lämnar relationen och letar en som vill samma sak.

Men det är så stort beslut att skaffa barn, så man gör det när båda känner sig redo och vill det. 

För övrigt så tycker jag dina tankar är kloka. Jag själv skaffade barn innan vi hade sparat pengar till hus osv... Det hela resulterade i att vi får spara mycket långsammare och bo i en liten lägenhet där vi sover i vardagsrummet och barnen har sovrum. Det är inte så jag önskade att vi skulle ha det. Men vi har det bra ändå och kommer köpa hus om några år. 

Alla är olika, vissa vill förbereda mycket innan andra kan tänka sig att leva i nuet och bara ta allt som det kommer. 

Tycker du resonerar helt vettigt. Ni har ingen tidspress på er, ni är så unga. Föräldraskapet fungerar absolut klockrent även fast man är ung, inte har en massa sparanden, hus, utbildning osv. MEN det fungerar ännu smidigare om allt sånt är ordnat. Finns inga garantier åt något håll att det kommer funka bättre eller sämre. 

Jag är kvinna själv och kan förstå att din sambos barnlängtan öppnats upp enormt av att hennes syster och nära vänner just nu befinner sig i den fasen i livet, hon står ju lite utanför och ser bara det mysiga och härliga med bebis och småbarnsliv, det kan absolut kicka igång en barnlängtan inom en. Däremot är det verkligen ingen bra idé att skaffa barn om inte du känner 100 % för det. Som sagt ni är unga, har många år på er och det är rätt najs att slippa oroa sig över ekonomi och sånt när man lever det "fattiga" småbarnslivet men sämre inkomst, massa vab och sjukdagar och det är fasiken dyrt med barn 😅 Det är också det bästa som hänt mig och min man men det är ingen brådska för er om du inte känner dig säker. Du kan inte gå med på det om du inte vill, det kommer straffa henne också i längden...