Minskad lust eller ingen alls

Jag har levt tillsammans med min fru i 10 år, i början när vi träffades var det som vilken nyfunnen relation som helst där vi aktivt hade sex och vi njöt av varandras närvaro. Vi skicka lite nakna bilder och snuskiga meddelanden osv, ja men allt som hör till om man säger så. 

Sedan fick vi vårt första barn och där någonstans förändrades det mesta, vilket i sig är helt naturligt att den sexuella relationen förändras något när man får barn. Men vi hittade inte riktigt tillbaka till något aktivt sexliv, detta kan bero på många delar där t.ex. vi arbetade båda och det var mycket som hände, men jag ville inte ge upp och försökte ändå få oss tillbaka.
2 år senare kom det andra barnet, vilket gjorde än mer att vi gled isär när det kom till det sexuella, men jag märkte också att saker förändrades av vad hon uppskatta och inte uppskattade. (t.ex. att gå ner på henne var inte längre något som uppskattades), jag tog det hela med god ro och försökte att ändå acceptera att så är läget och detta kanske förändras med tiden. Jag har aldrig försökt pusha till något hon inte är bekväm med men har i alla fall visat för henne att det är något jag verkligen tycker om att ge så möjligheten finns.

När barnen blev större så tänkte jag att det aktiva sexlivet skulle komma tillbaka, men det har aldrig riktigt gjort det. Jag har otalet gånger försökt på olika sätt uppmärksamma henne till att jag gärna har mer sex och att jag gärna hade testat andra saker än plain missionären. För det mesta har vårt sexliv sett ut ungefär så, det är lite missionären, lite rida och lite doggy (om jag inte har kommit). 

För lite mer än ett år sedan så tänkte jag igen att jag ska ta tag i detta och göra henne uppmärksam på att sex är något som jag tycker är väldigt vitalt i en relation och att jag verkligen tycker att hon är otroligt vacker och upphetsande. Vi har haft öppna diskussioner gällande detta, men återkommer alltid till dom punkterna som hon tycker är "problemet" vilket är att hon alltid tycker det är något som stör t.ex. "stökigt hemma, barnen, jobbet, trötthet, att jag inte ger henne tillräckligt mycket närhet innan, typ under dagen vilket hon tycker är viktigt) Så jag har jobbat på att få hemmet att vara mindre stökigt, underlätta liksom alla delarna som hon tyckt varit stör moment.

I förra sommaren skrev jag öppet och ärligt att jag med åldern har lärt mig mer om mig själv och att jag vill vara mer sexuellt aktiv, att jag fantiserar om henne och mig, vad jag hade velat testa med henne osv. Jag verkligen öppnade upp för henne i hopp om att hon skulle kunna finna det intressant. Jag berättade även för henne att jag inte känner att hon tycker om mig eller min kropp eller finner mig attraktiv, vilket såklart hon säger att hon gör, men jag upplever inte att hon ens tittar på mig om jag går naken hemma eller tycker att det hon ser är intressant.

Efter sommaren blev vi gravida, vilket inte var planerat och vi velade länge om vi ska gå vidare med detta eftersom jag kände att detta kommer föra oss ännu längre ifrån varandra och att vi kommer behöva jobba ännu hårdare på vårt kärleksliv. Upp till nu har det blivit exakt det jag fasade, vi har knappt sex alls, vilket igen jag köper detta pga. av graviditeten, barnen och allting i familjelivet som pågår. Men jag bara önskar att hon någon gång hade tyckt på kvällen när vi sitter i soffan att smeka mig mellan benen eller uppmärksamma mig på något sätt hade varit kul. Visst att hon inte känner lust till att ligga, men om hon nu vet att min sexuella drift är högre än hennes vilket hon uttryckligen sagt att hon inte alls har samma sexuella lust som jag har, kan man inte göra det för den andra personen? Det finns flertalet sätt att göra en person sexuellt tillfredsställd, BJ, HJ.

Jag har funderat på att vi ska gå i par terapi igen, men hon tycker inte det ger något för hon alltid känt att det är ?henne det är fel på?, jag har även funderat på sexolog för att se om det går att få råd, men först har jag alltid tänkt att ha dialogen med henne, men känner inte att det hjälper. Min fråga egentligen är, vad är ert tips när det känns som man gjort allt man kan för att få igång det? Ska jag försöka igen för 10de gången, prata om det ytterliggare, ta kontakt med någon för hjälp? avvakta? förlika mig? Att lämna relationen är inte ett alternativ för det är min familj och jag älskar den över något annat, men jag vill ha min frus uppmärksamhet och känna att hon vill ha mig. 

Det ska tilläggas att jag inte är en mansgris som ligger på soffan och kollar fotboll och dricker öl, utan en aktiv pappa som tränar med barnen, leker, pysslar, lagar mat och städar/tvättar, precis så som jag anser att en förälder bör göra, man eller kvinna. Jag bär det också det större familjeansvaret i hemmet där jag gör det mesta som hämta/lämna osv.