Någon mer som undviker gym som kvinna?
För många så är gymmet trevligt och kul, man är som en stor familj. För andra så känns det inte så.
För många så är gymmet trevligt och kul, man är som en stor familj. För andra så känns det inte så.
TS, för mig är gym en fristad där jag kan koppla bort jobbet och tankar på privata måsten. En plats där jag bara är i nuet, det är väldigt avslappnande för mig.
Det enda som skulle kunna störa mig är folk som tränar högljutt på jobbigt sätt, då funkar lurarna jag har om jag tränar utan sällskap som avskärmning. Jag gör min grej i fred. Om folk tittar så ser jag antingen inte det eller så berör det mig inte, jag är fokuserad på min träning. Lite småprat är bara trevligt med likasinnade som gillar tiden där som jag. Rekommenderas!
Jag hör ofta folk som inte gillar gym kritisera dem för såväl besökarna, känslan, maskinerna, fria vikterna, stämningen och den allmänna känslan om hur gym är.
Själv undviker jag vissa gym, som jag tycker inte riktigt passar, och har i perioder just testat både en kedja som riktade sig till endast kvinnor (curves) och en kedja som siktar på att inte vara ett gym, utan en träningsanläggning (Itrim).
Min upplevelse är att det finns gym för det mesta, men att man liksom alltid betalar för någon form av upplevelse, utöver själva gym/gruppträningsgrejen.
Just nu går jag på ett medelstort gym, i en stor kedja där medlemmarna på just den anledningen jag går är i stor utsträckning över 30 år gamla. Fördelen är att den stora kedjan har både aktiva och passiva medlemmar och tar då runt 300:- per månad.
För x antal år sedan tog jag kontakt med mitt lokala gym. Jag var less på min strulande kropp med skador och en sjukdom som begränsade mig. Ägaren tog kontakt med mig. Jag bokade några pt tider med henne.
Denna sprudlande kvinna, full av positiv energi och glädje, visade mig gymmet. Vi gick genom vad som delades mig och vad mitt mål var och sedan fick jag ett träningsschema att följa.
De första veckorna gick jag på ett löpband i ena hörnan. Kände mig inte redo att ge mig ut i gymmet. Sen vågade jag mig ut på mattan för att köra mina pass och 2 månader senare pratade jag med andra kvinnor där och testade mitt första träningspass. När jag väl hade testat grupp pass så var jag fast!
Nu har det gått några år och genom gymmet upptäckte jag min kärlek till boxning. För ett år sedan travade jag in på den lokala boxningsklubben och fastnade!
Det komiska i kråksången är att jag är den enda kvinnan där 70% av tiden. Alla som är där varierar i form och storlek samt ålder.
Jag har aldrig haft så roligt!!
Ingen tittar snett på mig eller dömer mig. Så mycket pepp och stöd som jag får på boxningsklubben har jag aldrig upplevt på gymmet.
Mitt råd är att våga gå till gymmet!! Du kommer aldrig att ångra det!
Där jag tränar på simhallen så uppmuntrar vi kvinnor varandra . Och alla är trevliga och hjälpsamma. Medelåldern är rätt hög, de flesta har nog fyllt fyrtio. Jag tror det skiljer sig väldigt mycket mellan olika gym, de flesta väljer ett ställe där de känner att de passar in och trivs.
Om man är lite äldre kan man kolla hur många seniorpass det finns per vecka, innan man väljer gym.
Äldre och medelålders tränar ju minst lika mycket som ungdomar idag.
Rekommenderar Friskis & Svettis då de har en bred mix av ?vanliga? människor, även i gymdelen. Många pensionärer! Passen för äldre är jättebra för överviktiga och/eller nybörjare.
I övrigt gäller att du arbetar med dig själv: din självkänsla och din syn på dig själv, så du kan sluta tänka på vad andra människor eventuellt kan tänka om dig. Ingen ska behöva avstå från att träna eller bada!
Har du verkligen råkat ut för människor som kommenterat din kropp när du tränat på ett gym?
det känns mest som hjärnspöken som kommer från dina egna komplex.