Hanna utanför

Fler som bär med sig en rädsla för att hanna utanför/bli utstött? Fast man inte är det? I alla sammanhang har jag denna känsla typ. På ett sätt känner jag tydligt att jag är omtyckt, rolig och att folk vill umgås med mig. Jag har lätt för att lära känna människor, jag brukar få folk att skratta och jag bryr mig om andra och får höra att jag är en bra lyssnare. 

MEN samtidigt känner jag ofta en stor oro för att folk inte gillar mig. Är rädd för att hamna utanför, att vissa kompisar ska börja umgås bara de två utan mig? Att de har roligare när jag inte är med. Får för mig att jag inte passar in i gänget? Överanalyserar ofta! Blir avundsjuk på andra när de skrattar och har kul. Men det är minst lika ofta som jag skrattar och har kul också med samma människor! Vill bara bli av med denna känsla av att folk ogillar mig för jag vet ju att den inte är sann. Och skulle den vara det så vill jag inte bry mig! Vill inte vara missunnsam, svartsjuk/avundsjuk. Någon som förstår hur jag menar och kanske känner/känt samma sak? Hur jobbar man med detta?