När låg du senast?

Med frun i söndagsmorse. Mysigt och kärleksfullt. Hon gillade det och uppskattade det mycket. Jag tyckte det var mysigt och helt ok. Numera blir det ofta på lördag- eller söndag förmiddag. Men vid semester eller ledighet blir det mycket oftare, också roligare och mera omväxlande.

Med älskarinnan kommer det bli både i kväll och i morgon. Vi kommer träffas i samband med en jobbresa. Mycket spännande, upphetsande och häftigare sex. Också med inslag av varma sköna känslor mellan oss, lite kärlek, eller något som åtminstone liknar kärlek, även om det inte är samma typ av kärlek, inte samma ömsesidiga och djupa kärlek som med min fru.

Men varför skulle det vara svårare för det ena könet att hålla attraktionen vid liv? Vad är själva anledningen och/eller orsaken till detta? Finns det något genetiskt nedärvt? Någon naturlig biologisk, något rent fysiskt, eller något annat liknande, förklaring till detta?

Varför? Anledning/orsak/genetiskt/naturligt/biologiskt/fysiskt eller annat, att det andra könets sexualitet skulle vara enklare och inte behöver lika mycket?

Detta är ju mycket intressant ur många olika perspektiv.
Varför, av vilken orsak, vad är förklaringen till denna mycket stora skillnad mellan könen?
Hur ska vi se på detta ur perspektivet att det inte är, eller påstås inte ska vara, någon skillnad mellan könen?

Jag för min egen del tror inte att det finns några faktiska förklaringar. I det här fallet finns det egentligen inga tydliga skillnader mellan könen.
Lust, känslor av kärlek, känslor av blixtförälskelse, attraktion, kåthet, allt detta styrs till allra största delen av individen själv, oavsett kön.

Till allra största delen är den jag själv som är ansvarig för, och jag själv som allra mest påverkar, mina egna tankar och mina känslor, detta oavsett vilket kön jag tillhör.
Jag kan inte skylla detta på min partner, eller skylla på det andra könet.

Jag är övertygad att,
om jag tidigare har känt stark attraktion, förälskelse, kärlek och kåthet till en annan person, en person med vissa personliga egenskaper som jag själv uppenbarligen gillade, så ligger det allra mest hos mig själv om jag senare inte känner motsvarande känslor.

Det är allra mest jag själv som inom mig själv, med mina tankar, med mitt eget sätt att se på saken, med hur jag väljer att se och tolka alla tecken, hur jag själv väljer att efter en tid se på samma person som jag tidigare kände attraktion och kärlek till.
Om jag själv väljer att ändra mitt fokus (medvetet eller omedvetet?), från att tidigare ha sett alla positiva tecken, för att i stället börja fokusera på alla dåliga tecken, om jag själv börjar söka och se alla de tecken och alla bevis för att den personen inte längre är attraktiv, i stället för att som tidigare fokusera och välja att se alla tecken och bevis för att jag finner personen attraktiv,  så är det självfallet så att jag själv ser till att tappa alla känslor av attraktion.

Tidigare valde jag att tänka mig attraherad och kåt, men numera väljer jag att tänka mig själv att inte känna attraktion och att inte känna kåthet.

Jag ser till att inte längre sträva efter, att inte längre tänka mig själv bli kåt, på den personen utan tvärtom gör jag det (medvetet eller omedvetet?) svårt eller rent av omöjligt för mig att spontant känna attraktion och bli kåt på den personen.

Här är jag övertygad att det finns en stor och avgörande skillnad mellan könen. Oavsett alla tankar om jämställdhet eller jämlikhet mellan könen så finns här en mycket stor skillnad hur det ena könet tänker sig själv attraherad och kåt på sin partner medan det andra könet efter en tid ofta och generellt verkar finna anledningar att tänka sig själv till att inte känna attraktion och kåthet till sin partner.

Människor behåller egentligen och i huvudsak samma personliga egenskaper. Båda könen förändras rent fysiskt och åldras på ungefär motsvarande sätt. Men det ena könet fortsätter tänka sig själv kåt och attraherad av sin partner (oavsett t ex rynkor, hängbröst, +20 kg, eller oavsett alla de förändringar som sker) medan det andra könet ofta och generellt slutar att tänka sig själv attraherad och kåt på sin partner, ofta med bortförklaringar liknande de tidigare exemplen.

Eller så har "Malin" lyckats hålla sig attraktiv i alla dessa år,
så att hennes man känner attraktion och kåthet till henne?

Hon anstränger sig vara en sådan partner till honom så att han finner henne så attraktiv, både fysiskt och känslomässigt, så att han uppvaktar henne, förför henne och anstränger sig för hennes skull?

Eller är det endast "tvärtom-perspektivet" som är det rätta i dina ögon?
Som är det enda rätta i många kvinnors ögon rent generellt?

Råder här en stor skillnad mellan könen? Eller råder det jämställdhet och båda könen är likvärdiga???