När låg du senast?

Men den intressanta frågan här är kanske inte när man senast låg med någon. Säger jag "igår" så har det en helt annan innebörd om gången dessförinnan var "i förrgår" eller "för fem år sedan".

En sak till om jag kan få flika emellan. Jag har noterat att män som säger sig ofta hamna i "friend-zone" tenderar att le alldeles för mycket. Jag är nästan 100% säker på att du gör detsamma.

Leende är ett sätt att markera vänskap och avspändhet. Det skapar en nästan feminin aura - du är inte farlig. Det är naturligtvis inget fel i det, men om du vill visa ett sexuellt intresse (dvs att du vill ha mer än vänskap), så måste du tvärtom visa att du faktiskt kan vara lite farlig.

Avstå från att le och skoja hela tiden och istället emellanåt koncentrera dig på att se personen i ögonen med en rovdjursblick medan du pratar. Alltså inte så att du blir stirrig och skitläskig, men med en välavvägd balans mellan ljus och mörker. Tro mig, det är ruggigt sexigt.

(Sorry, detta var menat till Freddie K)

Jag inser att mitt svar var lite hafsigt skrivet och lätt kan misstolkas men jag kan tyvärr inte editera det.

Jeg menar inte att en man ska verka farlig på riktigt - jag för min del exempelvis fasar för kriminella män med sina döda ögon. Vad jag snarare menade var att han ska kunna vara exekutiv.

Att kunna visa en självsäkerhet i ditt kroppsspråk skapar en aura av manlighet som jag personligen finner helt oemotståndligt. Klart att du ska kunna vara lättsam, snäll och vänlig, men du måste också kunna vara allvarlig och beslutsam, vilket ger en tyngd för dina ord och handlingar. Om du däremot konstant skojar och ler, får jag känslan att du förringar dig själv och jag blir då osäker på vad du egentligen vill med mig. Det får mig själv att bli oklar över mina känslor för dig, och då kan det vara tryggast för mig att se dig som en kompis.

Om du exempelvis skulle bjuda ut mig på en dejt, så skulle jag istället tycka om att du efter dejten ser mig i ögonen, säger med en seriös röst att du tyckte att det var underbart att ha fått tillbringa kvällen med mig och sedan med en enda smidig, men långsam rörelse lutar dig fram och kysser mig mjukt på läpparna. Inte som en kobra och inte heller sådär slabbigt, men utan att fråga om lov eller be om ursäkt efteråt. Jag pratar såklart inte om någon slags 50 shades dominansgrej, men en mjuk, varm och trygg kyss. Att våga chansa och ta en risk på det sättet tycker jag är otroligt modigt och sexigt. Det är detta som jag menade med "farligt". Du skulle högst definitivt inte hamna i min friend-zone.

Jag vet inte om jag kan förklara det på ett bättre sätt.

Känner du att du vill ha henne som mer än en vän, så tycker jag att du i alla fall ska försöka visa det. När någon har tidigare uppvaktat mig, tyckte jag att det var så skönt när han kunde säga något i stil med "vet du, jag tycker om dig, och mer än bara en tjejkompis". Det är klart att det är en risktagning och att jag då kanske säger "tyvärr inte från min sida". Men allt blir så mycket enklare om man vet var man har varandra.

Men du ska lyssna mer på ditt hjärta och inte på mig - jag är bara en kvinna av miljoner andra. Om du är lika sympatisk och trevlig som du verkar här, så kommer det att gå hur bra som helst.  

Om jag ska vara lite yrkesmässig här... vad är det som är själv rotproblemet? Är det att du inte träffar kvinnor i din vardag som skulle vara intressanta, eller är det att du inte törs ta kontakt av rädsla att bli avfärdad (igen) och istället avstår?

Är du helt säker på att de "känner ett obehag"? Jag är rätt övertygad om att du inte är ett dugg avskräckande på något sätt, det är faktiskt inte många som är det. Det låter mer som att det är dina egna demoner som spökar och som håller dig tillbaks.

Singelkvinnor i din ålder som aktivt söker har ett enormt utbud med tänkbara måltavlor på Tinder och liknande, och kan ägna sig åt cherry-picking så mycket det vill. Är du inte Mr. Perfect Guy, så kommer de att bara såga dig längs med fotknölarna. Och det är kanske inte just dem du vill träffa.

Du vill hitta någon snäll kvinna som lever sitt liv i lugn och ro och hoppas att någon trevlig man dyker upp. Jag har själv singelväninnor som är sådana - de skulle hellre välja att leva ensamma resten av livet än dejta runt på Tinder. De går inte heller ut på krogar särskilt mycket. Så hur träffar man dem? Ja, det är det som är problemet. Du behöver träffa dem i verkligheten. Dvs via jobb, studier, hobbies, fritidsaktiviteter eller ännu bättre via kompisars kompisars kompisar. Typ "jag har en väninna, jag skulle kunna kolla om ni kunde träffas". 

Det är inte mycket jag kan säga annat än att det känns vemodigt att läsa att du har gått i 52 år med denna extrema och obehandlade sociala fobi vilket har gjort att du har valt att avstå från alla former av kontakter med kvinnor.