Tycker inte om att vara mammaledig
Vad gör alla mammor som tycker att det är så underbart att vara hemma med barnen i flera år?! Alltså min ettåring kan inte sysselsätta sig själv i en minut ens och jag blir tokig av att hålla på och leka hela tiden. Jag har så tråkigt, jag får inte göra nånting som jag gillar. Inte läsa en bok, pyssla med nån grej som behöver göras här hemma, vad som helst. Inte tänka klart en tanke, om barnet inte sover förstås. Men barnet sover bara på mig, dag och natt, så även då är jag fastlåst. Alltså jag fattar inte hur folk kan vara mammalediga flera år i sträck och tycka om det???
Det blir lite bättre om vi går till öppna förskolan, inte för att man kan koppla av, men för att jag inte personligen behöver underhålla barnet hela tiden, och så sover barnet en lång stund i vagnen efteråt när vi går hem, då kan jag samla tankarna lite under promenaden. Men idag är öppna förskolan stängd...
Alltså jag älskar mitt barn. Men inte ens dom jag älskar vill jag umgås med 24 timmar om dygnet. Jag har börjat fundera på att läsa nån enkel kurs på typ halvfart så vi får rätt till förskola och jag kan andas några timmar i veckan.
Nån mer som känner som jag?
Min räddning blev min mammagrupp där jag hittade ett par andra mammor som jag verkligen klickade med och vi umgicks mycket.
Jag läste en kurs när jag var hemma med mitt andra barn, men jag anmälde mig till kursen när hon var liten (2-3 mån) och sov och åt mesta tiden, men när kursen väl blev så var hon större och krävde mer, så det funkade inte så bra.
Kan pappan ta över föräldraledigheten nu? Vi bytte när våra barn var omkring ett år gamla, underbart för mig att få komma ut från hemmet, och givande för oss båda att även han fick tiden hemma på heltid.