Jag tycker ditt liv låter väldigt sårbart. Du väljer ju uppenbarligen att skaffa barn på egen hand. Då måste du ju bygga ett nätverk: inte bo på landet utan grannar och utan bra möjligheter till kompisar nära för barnen.
Vad skulle tex hända om du om fem år blev sjuk och hamnade på sjukhus?
Hej!
Hur vet du att jag har valt att skaffa barn själv?
Att bygga ett nätverk låter bra men är inte så lätt i praktiken. Ofrivillig ensamhet är något många kämpar med och det är inte så enkelt fixat som att bara gå ut och skaffa sig vänner.
anledningen till att jag bor på landet är dels för att jag faktiskt trivs med det och skulle må psykiskt dåligt i en stad och för att jag bor i min mammas hus och faktiskt inte har råd att bo i stan. Det är bara 2 mil till stan och jag har bil så jag kör gärna min barn till kompisar eller skjutsar vänner hem. Vår förskola ligger 1 km hemifrån och alla de barn som går där bor i byn så det är inte heller långt till dessa vänner. Men nu leker hon inte ännu med någon eftersom hon är för liten för att ha den typen av vänner.
Om jag om 5 år skulle bli sjuk och hamna på sjukhus skulle min mamma ta hand om barnen. Eller de vänner och släktingar jag har en bit bort. Anledningen till att de inte kan nu är för att de inte hinner till en förlossning. Men när jag för ca 2 år sedan faktiskt hamnade på sjukhus tog min mamma hand om min dotter.
Jo jag är visserligen bara i vecka 8 men mycket kan hända med en partner på 8 veckor. Han kanske precis gick bort i en trafikolycka. Tänk efter lite! Visa lite hänsyn!
jag har inte bett om dina påhopp utan förslag på hur jag kan lösa förlossningen på annat sätt än att
min mamma tar min dotter. Finns ingen annan lösning är jag inte dummare än att jag åker själv!
Men faktum kvarstår ju att om man inte har en partner när man är nygravid och väljer att behålla barnet så har man ju valt att skaffa barn på egen hand. Det är ju rent språkligt. Oavsett vart pappan tagit vägen.