Han vågar inte

Ja, när jag är i relation är jag inte med andra om det inte är en överenskommelse att det är något båda gillar. 
Men vi hade, hur tokigt det än låter eftersom han är gift, uttalat att vara "exklusiva".

Rutinen bryts ju förhoppningsvis iom att jag flyttar och möjligheten att ses försvinner. 

 Men nu är jag ledsen att han inte kan låta mig få ro. 

Ni behöver inte tycka nånting. Jag berättar vad som händer och hur jag känner. 

Vilken tur då att du och jag inte kommer ha ett förhållande:) 
Den här tråden handlar om hur jag känner inför den här mannen, det är inte svårare än så. 

NU visar jag det inte längre, nu håller jag mina känslor för mig själv. Så kanske han tror att det har gått över för mig med, vad vet jag. 
Han vet hur ledsen jag var, han sa att det kommer gå över. Att jag borde träffa någon "riktig". Och jag svarade att det är inte så lätt så länge jag var kär i honom. 
Men det här är länge sedan nu, så kanske har han glömt det. 

Men ge dig. Du har hängt upp dig på ett ord som jag skrev för ett år sedan som dessutom var klumpigt uttryckt. Jag har aldrig haft för avsikt att övertala någon, kanske att övertyga om att det här gräset är grönare hade varit något annat men inte övertala. Man ska vara tillsammans för att man VILL inte för att någon tvingar en till det. Om så varit skulle jag väl för länge sedan ha berättat för hans fru så att han "inte hade något val" (ni vet vad jag menar- han hade också kunnat välja nån annan eller de fortsatt vara tillsammans). 

Jag trodde jag varit tydlig tråden igenom med att jag är ledsen för hur han behandlar mig och att jag hade hoppats på något annat, inte en lång klagan på hur jag ska kunna omvända honom. Det är ju jag som måste jobba på mig själv, att säga ifrån eller acceptera vad som är. 
Han ändrar sig ju stup i kvarten mot mig, det är det jag är ledsen över. Att han leker med mina känslor. Han försvann utan att jag förstod nånting, jag var helt förkrossad. Jag skuldbelade mig själv något så fruktansvärt.
Vi har ju pratat sen så jag känner inte likadant längre. Visst att jag önskar att jag hade varit bättre, att han skulle vilja ha mig för att jag är fantastisk. Jag hade verkligen gjort allt för det. Men det som river upp såret på nytt är att han låter mig hoppas. 

Jag tror att han helt enkelt är deprimerad. Allt är ändå skit så vad spelar det för roll. Han hade skickat ett meddelande att vad spelar det för roll om han lever eller dör, får se om vi ses något mer, tidigare under dagen. Jag har berättat om det i tråden tidigare men kom inte ihåg det nu. 
Jag är 99% säker på att han är bipolär, men han erkänner det inte själv. Vi träffades under ett maniskt skov och han försvann under en depression. Han bockar av alla tecken på listan för bipolaritet.
Med det inte sagt att han inte kan ha träffat andra kvinnor under tiden vi inte haft kontakt, det är mycket möjligt. Men just då tror jag inte det. 

Känns ju inte realistiskt. Han får ju mig att också må dåligt, även om jag mådde jättebra när vi först träffades. 
Jag har ju också problem med psykisk ohälsa och en blind som leder en blind.... Jag erkänner ju i alla fall att jag har problem med mitt huvud.

Jag

Jag prokrastinerar

Nej, det är inte hennes fel och hon får inte skylla sig själv. Sluta, det där är inte sjyst. Man kan ha olika åsikter och man kan vara rak och tydlig och till och med hård men ända ha medkänsla. TS skyller redan på sig själv fast det är mannen som är ett as. Kom med nåt konstruktivt istället för sån där skit. 

Ja, det har ju bara 100 pers sagt i över ett år nu. Jättebra tips. 

Hur så? 

Jag får inte ut nånting, annat än att utan det känns det som att jag inte har något. (Menar inte att det här är något heller, men jag är rädd att det ska bli tomt)

Jag har bestämt att jag ska skicka det där meddelandet om han hör av sig igen. Kanske jag kortar ner det, omformulerar. 
Men i alla fall att det räcker nu. 

Jag tror inte jag kommer göra det, men jag har i alla fall tänkt det. Jag ska försöka våga. 

Vi kommer ju inte kunna träffas, så det den delen är förbi. Men förhoppningsvis ändrar meddelandet det att jag står upp för mig själv och han förstår att jag inte tycker det är okej hur han gör. Men mest är det för min skull. 

Att vi inte kommer ses? Ja