Han vågar inte

Just nu dejtat jag inget. Jag ska snart flytta och är inte intresserad av något casual. Jag har ett par kk's som jag träffar med jämna mellanrum och har god kontakt med. 

Att han kände så då men ändrade sig och inte ville göra den förändringen i sitt liv. Och jag sa att det är okej att ändra sig men säg det då och var ärlig. Då sa han att han kanske skulle blocka mig så att jag fick chans att komma över honom. Och vi hördes inte på två månader till han hörde av sig på nytt och undrade varför jag var så tyst.

Privat ekonomi och företagets ekonomi? Det hade varit bra betalt, ungefär dubbelt mot vad jag tjänar nu. Men han äger inte företaget, men det hade varit han som anställt mig i så fall. Det är ett ganska stort företag. 

Inte vad jag känner till.
Jag erbjöd att låna honom pengar men han tackade nej till det. 

En skuld. Men han bad aldrig om det, han berättade för mig och jag erbjöd mig. Men det var rätt mycket pengar och jag hade inte kunnat hjälpa honom med allt. Det löste sig ändå, tack vare tidigare nämnda vän. 

Ja exakt. Jag var inte beredd på att bli så ledsen om jag skulle upptäcka att han gjort det, plus att vi var överens om att det blir inget mer mellan oss. Jag uppfattade det som att jag "gjorde slut" med honom.
Han svarade att det skulle han aldrig göra. 
(Fast sen gjorde han ju det en gång i alla fall, men jag vet inte om han vet att jag vet)

Han tjänar betydligt mer än det och skulden var större än så. Och hur de har kommit överens om hur skulden ska betalas vet jag inte, kanske har det tom varit en gåva. Pengar är inte ett problem för hans vän. 
Utan att berätta mer ingående, för det har du faktiskt inte med att göra, kan jag ge dig ett exempel på varför en skuld kan bli väldigt hög. Tex vissa företagsformer är man själv ekonomiskt ansvarig för om det tex går i konkurs

Jag sa väl HADE fått problem ekonomiskt? "Han hade ekonomiska problem" tror jag till och med var meningen jag använde. Men sluta nu hänga upp dig. Allt det där spelar ju ingen roll för vår relation och jag kommer inte svara mer om detta för det är alldeles för personliga frågor som nästintill kan röja vem tråden handlar om. (Om rätt person läser)

Nej, jag är väldigt säker på att han inte köper sex.
Vännen skulle moraliskt kunna det för han har en väldigt respektlös kvinnosyn men jag tror inte det ändå. Eller ja kanske förresten. För att han kan. 

Här

Det var ungefär ganska exakt som ditt exempel. 
Jag sa du kanske känner någon - jo, jag kollar med "Jocke", jag tror han är på.
Och sen hade han visat ett par bilder på mig för "Jocke" och ja, på den vägen är det. Vi träffades, "Jocke" var rätt tillbakadragen och lite blyg men efteråt hör hans vän av sig och frågar om han får dela mitt nummer med honom.

Jag misstror inte den händelsen något alls och den är rimlig utifrån vad jag har pratat med dem båda om.

Att det uppstått ett problem ekonomiskt är inte orimligt och att han fått hjälp av sin vän inte heller konstigt. 
Däremot har han sålt sin själ till sin vän, men inte säker på att han förstår det själv. 

Jag är 100% säker på att han inte har scammat mig. Jag har inte investerat något och det  har aldrig ens varit en tanke eller förslag från hans sida annat än känslomässigt i den här mannen. Och det var nog så dyrköpt. 

En människa som är bipolär gör impulsartade handlingar när de är i ett maniskt skov och riskerna uppfattas inte. De kan ta över världen. 
Sen när depressionen slår till är världen nattsvart och inget betyder något längre. 

Jag tror att det enda den här mannen för sig skyldig till är att agera utifrån sin (obehandlade) diagnos som bipolär och jag fick betala ett högt pris känslomässigt för det.

Jag är väldigt säker på att han inte är bedragare ala the tinder swindler. Någon form av spelmissbruk skulle kunna vara troligt iom hans person men jag har inte sett några tecken på det. Inte heller att han skulle dricka mer än normalt. Däremot tar han "risker" som att köra för fort, ha älskarinnor, köper svindyra prylar (skor, bilar, elektronik) osv för att han är "the King of the world" under ett maniskt skov. 

Jag ser det som ganska självklart om man har saker i livet som inte går så bra, kanske en skuld till exempel så har man inte ork att ta tag i något annat. Det här är inga konstiga saker - det är rimliga förklaringar att ens psykiska mående påverkar beslut.

Men det förklarar inte varför han anser det okej att leka av och på med mig för alltid (till jag sätter stopp).