Han vågar inte

Nej, jag svarade på en fiktiv fråga

Ja och jag tror att jag är mer utforskande i mitt sexliv så att ha testat olika konstellationer tex som att ha deltagit i trekanter stör mig inte (då skulle ju även jag vara "dålig"). Skillnaden är ju att jag inte haft en partner när jag testat mina saker, jag delar inte med mig när jag är i ett förhållande. 

Ja, jo det har du rätt i men frågan hade ju kommit, eller hur? ;)

Det är inte logiskt jag vet. Men jag är så förbaskat rädd för hur ont det kommer göra. 

Jag menade otroheten generellt. Inte bara med mig.

Ja, när jag är i relation är jag inte med andra om det inte är en överenskommelse att det är något båda gillar. 
Men vi hade, hur tokigt det än låter eftersom han är gift, uttalat att vara "exklusiva".

För han blev det ju ingen kostnadsskillnad, han betalar ju inte för sitt jobbs hotell. Men det tillkom rätt mycket tid i bil för att kunna spendera tiden med mig som han hade sluppit annars. 
Och om han hade en annan tjej vet vi ju faktiskt inte
 Jag tror inte det, även om du nu gör det. 

Nej, jag har väldigt sällan samtal med psykologen. Mina tillåtna sessioner är förbrukade och jag kan ju inte boka tid med någon ny, fysiskt, eftersom jag ska flytta. 
Och jag vet inte inte om jag orkar börja om. Det är så jävla mycket som skaver och att dra allt igen... få förtroende för någon ny.. egentligen behöver jag mest prata med  någon, det är därför jag skriver så mycket här. Jag vill att någon lyssnar på vad jag har att säga. 
Vi har heller inte pratat så mycket om den här mannen på slutet för han är ju egentligen inte grundproblemet utan jag är trasig pga annat. 

Rutinen bryts ju förhoppningsvis iom att jag flyttar och möjligheten att ses försvinner. 

Han vet. Han sa att då är det ju inte så långt men jag tvivlar starkt på att han kommer lämna sin familj där att ses, det är inte som att vi kommer bo i samma stad.

Att ha ett utforskande sexliv är ju inte direkt samma som att vara otrogen, eller hur? Att jag hade sex med hans vän är ju helt enkelt för att det var någon jag hade sexuell kontakt med sedan innan, jag var ledsen och fick uppmärksamhet, trodde inte att det betydde något för "oss". Det var ju liksom inte att jag letade rätt på en av hans bästa vänner som jag inte alls träffat förr och tänkte nu jävlar ska det liggas. 

Jag har inte fått fel kompass på så sätt att jag saknar sunda värderingar. Det var inte en bra uppväxt för att jag har varit för hårt kontrollerad, med väldigt lite erfarenhet av ömhet och förtroende där man har använt sårbarheten mot en. 
Jag har ett fungerande liv utanför det här, men jag är vilsen i mig själv och saknar självkänsla. Jag har väldigt sällan fått höra att jag är bra helt enkelt. 

Ca 3 timmar istället för 8-9 som det är nu. 

Tack. Mitt sexliv - min ensak, men jag kan själv tycka att det är dumt att ligga med någons vän. Men jag trodde faktiskt inte att han brydde sig så pass eller att han ens skulle få reda på det. Men jag är inte säker på att han vet att vi legat, kanske han bara tror att vi haft kontakt. Hur som helst spelar det ingen roll egentligen. 

Därför att då måste han åka från sin familj. Det var betydligt enklare när han "måste" iväg pga jobb. Jag tror inte han kommer komma till mig, och jag kommer absolut inte åka hem till honom. Det är deras hem, hon "finns" inte för mig och jag vill henne inget illa. Att träffa honom i deras hem skulle vara ett rent hån (nej, det är inte rätt mot henne som det är redan nu) mot henne så där kommer även jag säga nej. 

Jag tror att hans kompis slarvat med telefonen, alternativt sagt att vi har kontakt men det tror jag inte. Och då frågade han mig och jag erkände för det var ju inte "hemligt" från min sida. Och hans kompis är en mästare på att bedra så jag tror inte han har sagt att vi även träffats och det har jag inte heller sagt.

Jag har varit på jobb i hans stad även när det var "okej" mellan oss utan att vi har träffats så jag tror verkligen inte att det kommer hända.