Inlägg från: Anonym (Deppig) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Deppig)

    Han vågar inte

    Anonym (Ribba) skrev 2025-03-08 13:07:40 följande:

    Hur har det gått?


    Han kom förbi.... skickade ett sms att jag kommer ikväll och ja... Jag sa inte nej. Det är som en jävla knut, jag får inte loss den.
    Sen har jag inte hört något mer, och så klart kollar jag jämnt och ständigt om jag blivit blockerad. Och hela veckan har varit enormt emotionell och jag har gråtit till höger och vänster konstant. 
    Men eftersom jag nu strax flyttar så tror jag faktiskt inte att vi kommer ses mer (ja, jag har sagt det förr men då krävde det inte att han åkte från sin familj) och jag vägrar faktiskt träffa honom hemma hos honom, där är gränsen passerad. Så jag tänker att det kanske är över nu. 

    Igår kväll skrev jag ett brev till honom. Att nu räcker det, han måste sluta göra mig illa - vi kan inte fortsätta så här. Jag har så klart inte skickat det, jag tar ju inte kontakt med honom. Men det ligger där och väntar.
  • Anonym (Deppig)

    Han kom på kvällen, vi hade skönt sex, sov tillsammans och sen åkte han på morgonen. Det var bra stämning mellan oss, pratade ytligt men ingenting om "oss". 

    Grejen är den att jo, så klart vill jag ha sex med honom. Väldigt gärna faktiskt. Och på något vis har mitt huvud fått för sig att om han inte vill ha sex med mig så tycker han inte om mig längre. Det var lika dant på slutet också när han hade det jobbigt mentalt - om vi inte hade sex varje dag, eller flera ggr om dagen blev jag stressad att han inte var intresserad av mig längre för det var liksom den enda bekräftelsen som var kvar när han slutade prata om hur fantastisk jag var. 
    Det är jätteknäppt, jag vet det, och inte så det fungerar. Men jag reagerade så.

    Och egentligen "behöver" jag inte sexet men på något vis känner jag mig bekräftad av det. Att han tänder på mig.
    Det är inte så att jag saknar sex, jag kan få precis hur mycket jag vill även utan honom och jag har haft en lång period där jag träffade jättemycket män för att få någon form av intimitet som man (jag) saknar som singel. Jag har blandat ihop sex och intimitet helt enkelt. 
    Det är absolut inte så att han tvingat sig på mig, verkligen inte, jag vill jättegärna ha sex med honom och det är super och jag mår inte dåligt av det.
    Men ni vill ju att jag ska vara ärlig och det är så det har blivit. Mitt huvud har kopplat snett. 

  • Anonym (Deppig)

    Han hade tänkt stanna ett par dagar pga jobbet men åkte som sagt på morgonen dagen efter. Och nu tänker mitt huvud att han bara var kåt och använde mig i det ändamålet och när han fått vad han ville kunde han åka sen. Och sen har jag inte hört något från honom. Så ja...

  • Anonym (Deppig)
    Lynx123 skrev 2025-03-09 08:28:51 följande:
    Hur vet du vad han hade tänkt? För att han sade så?

    Ja, det var nog som du nu påstår att du tänker. Vad skulle det annars vara? 

    Och vad tänker du göra nu? Min gissning är att fortsätta med cirkusen men min förhoppning, om än extremt låg vid det här laget, är att du gör  något åt saken. 
    Han sa så. Planerade vad vi skulle göra, gå ut och äta osv. 
    Sa att han skulle komma tillbaka några dagar senare när han åkte.

    Jag vet inte vad jag ska göra. Definitivt inte höra av mig till honom i alla fall. Skriver han har jag mitt brev klart, men jag är inte säker på att jag fixar den smärtan. 
  • Anonym (Deppig)
    Anonym (LOB) skrev 2025-03-09 07:59:50 följande:
    Äntligen tänker du rätt.

    Men det spelar ingen roll.  Du kommer fortsätta med ditt självskadebeteende. 

    Inte blocka
    Vänta på att han hör av sig
    Inte gå vidare med ditt liv
    Träffa honom när han vill
    Må dåligt 
    Repeat..
    Jag har tänkt så förut också, det är ingen ny tanke. 
  • Anonym (Deppig)
    Anonym (LOB) skrev 2025-03-09 08:51:41 följande:
    Men du fixar den smärta du har nu? I så fall har du valt, bättre mycket smärta då och då under lång tid än väldigt mycket smärta en gång. 
    Också för att det är jag som skapar den smärtan då.
    Jag vet att det inte är logiskt. Jag beter mig som en struts och hoppas att problemet ska försvinna av sig själv om jag har huvudet i sanden tillräckligt länge. 
  • Anonym (Deppig)
    Anonym (LOB) skrev 2025-03-09 08:51:41 följande:
    Men du fixar den smärta du har nu? I så fall har du valt, bättre mycket smärta då och då under lång tid än väldigt mycket smärta en gång. 
    Och nej, jag fixar den inte. Jag är så mentalt slut och det är också därför jag är rädd att göra den smärtan starkare även om jag vet att den kommer gå över. Orkar jag gå igenom det? Det hade varit skönt att ha någon att prata med som kan trösta och stötta mig om jag skulle göra det. Det är för mycket för mig ensam. 
  • Anonym (Deppig)
    Ezmeraldah skrev 2025-03-09 09:20:10 följande:
    Självklart var det så. Hur skulle det annars vara menar du?

    Vet han hur dåligt du har mått och mår över hur han behandlat dig? 
    Han vet hur ledsen jag var när han försvann första gången, men då sa han alltid att jag var så svårt när jag sa att jag var ledsen. 
    Nu låtsas jag som ingenting när vi hörs eller ses. Som att det inte betyder något för mig. 
  • Anonym (Deppig)
    Anonym (Wake up call) skrev 2025-03-09 09:19:34 följande:

    Det är inget mot den smärta du kommer känna när du ( som många andra älskarinnor) slösat flera år på att hoppas bara för att bli dumpad i slutändan ( när han lämnat sin fru för någon annan = oftast utfallet) . 


    Du måste börja inse sanningen att han aldrig kommer lämna din fru ( för dig). Då hade han talat om det, och gjort det mesta för att få det att hända. Han bryr sig inte ens om att informera dig om sitt liv eller se till att ni faktiskt träffas. Han behandlar dig så för att du tillåter honom att göra det. 

    Allt är ditt val när du vill ha smärtan, och hur stor smärta du vill åmsaka dig själv.  Vad vi än säger kommer du ändå i slutändan göra det värre för dig själv. 
    Hade det inte bara varit bättre att låta bli honom när det gick så lång tid utan honom? Istället för att fortsätta utsätta dig för mer smärta? 


    Jag vet det. Men han sa också att han skulle lämna henne för mig när vi började ses. Annars hade jag inte tillåtit mig få känslor för honom. 

    Och ja, jag var beredd på att det var över. Men han har tagit upp kontakten på nytt. Jag har hela tiden respekterat att han inte vill ha mig, jag har inte försökt tvinga mig på honom. Men det är så förbaskat svårt att säga nej när han hör av sig. Jag känner mig skyldig. 
  • Anonym (Deppig)
    Ezmeraldah skrev 2025-03-09 09:39:58 följande:
    Vad är det du ser hos honom? 
    För mig var han världens finaste och han fick mig att känna mig så uppskattad. Jag fick uppleva en form av närhet som jag inte ens visste att jag saknade, och jag är så jävla rädd att inte få känna så igen. 
Svar på tråden Han vågar inte