Han vågar inte

Han har hört av sig för att önska gott nytt år, så nej jag har inte blockat honom. Önskade detsamma och sen var det inget mer med det. 

Jag tyckte faktiskt att det var en fin gest. Han vill inte fortsätta men det är inget groll mellan oss. Jag hade nog tyckt att det var värre om han inte gjorde det, då hade han "spolat" mig utan att ens komma ihåg mig. Det hör till vanligt hyfs att säga gott nytt år. 

Jag kommer absolut inte skriva till honom. Och jag tror att han kommer dröja länge till nästa, om det ens blir en nästa gång. Och då har jag förhoppningsvis blockat honom eller kommer låta bli att svara. 
Det känns helt okej, jag är inte ledsen. Det är vad det är.

Vi har haft ett avslut nu. Sista gången vi träffades kändes det bra, som att om det var sista gången vi sågs så fick det vara bra med det. Jag var så klart ledsen att det var över men kände mig inte bortkastad och som att jag sörjt färdigt. 
Sen kom ju hela den där soppan fram om hans vän och jag blev ledsen igen, men ju mer jag tänkte på det så kändes det ändå inte som att jag gjort något betydande fel. Visst, att ligga med hans bästa vän skulle ju inte rädda oss men alla de gångerna var ju när vi inte hade kontakt/han hade blockat mig osv. Jag har inte bedragit honom när jag var med honom, varken med hans vän eller någon annan, och egentligen inte ens alls under hela den tiden vi kännt varandra eftersom han heller aldrig varit exklusiv med mig.

Och den här gången hörde han ju av sig. "Jag vill inte fortsätta så här", ordagrant vad han sa. Och det respekterar jag så klart. Ja, sexet har så klart varit jättebra men inte himlastormande. Jag blev kär i hur han fick mig att må, hur han sa sig uppskatta mig och såg mig på ett sätt som jag inte upplevt förut. Sexet var en bonus.

Han hörde av sig. 
Ville komma förbi. Jag har inte sagt ja till det, och jag sätter 1000 spänn på att när dagen han nämnde närmar sig kommer jag inte höra något mer. 

Jag kommer flytta. Ironiskt nog närmare honom, vilket betyder att vi absolut inte kommer ses igen. Han kommer inte åka iväg från sin familj när han är hemma. Vi har setts när han har varit här, i mitt område eller på väg genom det.

Kanske får jag nu möjlighet att komma över honom helt när den här dörren där alla minnen finns kommer stängas för gott.

Ja. Jag förstår inte varför det ska vara så svårt att själv avsluta det, men det är precis som du säger.
Jag inbillar mig ju inte att det ska rätta till sig och att det är så kört det bara kan bli förstår jag och jag hoppas inte heller. Men jag förmår mig inte att säga stick och brinn, det går bara inte. 

Jag nöjer mig liksom med att kontakten rinner ut i sanden, åter igen är det aldrig jag som kontaktar honom och skulle han inte höra av sig mer så är det okej för mig. Det skulle väl vara det bästa så att vi båda kan gå vidare. 

Mitt val har varit att inte blocka honom, och jag har varit helt beredd på att varje gång han säger att det blir inte mer så blir det inte mer. Och sen går det några veckor, nån månad, ibland två och så hör han av sig igen. Kanske för att kuken kliar som någon skrev. Men vi har inte setts så just det kan jag inte hjälpa honom med. 

Och jag kan sätta min ena njure i pant på att nu kommer det gå ett par månader igen innan vi hörs på nytt, det där han surrade om att komma förbi, det tror jag inte på. Det var bara för att kolla om möjligheten fortfarande finns och jag har heller inte sagt att det går. Kanske står han bara där utanför dörren en dag, vad gör jag då?

Kram till dig.
Noll kontakt är väl det som hjälper mest, men det tar så emot att vara den som bryter allt. Jag önskar att han kunde stå för sitt beslut, inte ta upp allt om och om igen. Trivs han inte hemma, avsluta det. Vill han inte vara med mig - kontakta mig inte då. Han förstör ju även för mig med att vela. 
(Nej han velar inte, han har tagit sitt beslut jag vet jag vet men ni förstår min poäng)

Var i mitt inlägg läser du in att jag tror att han förstår det eller att han skulle bry sig i hur jag mår i hela soppan? 

Om jag inte betyder ett skit för honom behöver han ju inte hålla kontakten,  så enkelt är det. Vi har inte träffats på många månader nu så att han bara skulle vilja ligga stämmer inte heller in. 
Jag hoppas inte på något med honom längre. Jag gav er bara en uppdatering om att han åter hörde av sig. 

Jag VET att han inte bryr sig, det var det jag menade. Jag bryr mig om hur jag mår och jag vet att jag skulle må dåligt av att blocka. För jag skulle få skuldkänslor. Utan grund, ja visst. Men skulle ändå få dem.