Man bestämmer inte över sina känslor. Kanske kan man kväva dem, men känner något gör man vare sig man vill eller ej.
Han har all rätt i världen att bli sårad för att jag legat med hans bästa vän och kunde jag göra det ogjort skulle jag. Men jag trodde sin sagt att "vi" var över.
Så min poäng är att även om han sårat mig fruktansvärt har han rätt att känna sig sårad över vad jag har gjort.
Jag känner mig ganska lugn, jag har varit öppen med honom om varför. Just nu känns det över, och att det så klart är för det bästa.
Det finns en risk att han kontaktar mig igen, när han har lugnat sig. Jag hoppas att jag kan stå emot då.
Min åsikt i frågan är att han har inte rätt att ställa krav på mig, vi var inte i en relation och jag har inte varit hans enda. Men han har all rätt att bli besviken eller ha vilka andra känslor som kan komma upp. Sen att man inte borde kasta sten när man sitter i glashus är en annan femma, men känslor får man ha ändå.
Hans vän har aldrig varit en idé för en relation, och jag är säker på att man, i ett modernt samhälle, får ha sexpartners även som kvinna utan att vara i en relation. Vi hade ju faktiskt ett förflutet innan jag blev presenterad för den här mannen.