Han vågar inte

Och jag har inte berättat nånting. Han har fått reda på det. Och det är inte vad jag gjort, det vet han nog mycket väl att jag inte bara suttit hemma och väntat, utan det är med VEM som är problemet. 

Det dåliga samvetet är inte för att utan för med vem. 

Därför att han är den första människa som fått mig att uppleva något som jag inte ens visste att jag saknade. Närhet och ömhet och att få känna sig uppskattad och att jag vågade lita på det och även visa mina känslor tillbaka. Jag biter mig fast med näbbar och klor för att få känna det igen men det är ju så klart förbi sedan länge och han kommer inte kunna ge mig det igen. 
Det är den enkla sanningen. 

Jag har inte varit otrogen eftersom vi uttalat inte haft ett förhållande det senaste året. Jag tog upp kontakten med denna gemensamma bekant efter att jag blivit dumpad, och att vi två sen har spelat något sexuellt spel mellan varandra det senaste året vilket nu denna man fått reda på. Men jag har på inget vis varit med någon annan medan vi uttryckte att vi hade ett förhållande med varandra.
Det hela har inte varit någon hemlighet från min sida, hans vän har förmodligen mer att förlora eftersom de är nära varandra men bryr sig nog föga om vem han sårar efter vägen. Men jag har tyckt att det vore onödigt om han visste eftersom han med all säkerhet inte skulle uppskatta det. Men nu har han alltså fått reda på det, och bröt kontakten med mig på fläcken. Ja först sa han att han inte brydde sig i vem jag träffar och sen att nu hörs vi inte mer. 

Problemet är att hans vän har njutit av spelet för att det har skett bakom hans rygg. Det är ingen bra människa, men jag gillar honom för ytlig kontakt. Hade jag dock trott att jag och den här mannen haft en framtid hade jag aldrig haft den här kontakten med hans vän. Det har bara varit roligt från min sida, jag har inte menat att såra någon. Jag trodde att vi var över helt enkelt.
Men de senaste veckorna, eller månaden, har det känts som att vi kanske kunde avsluta allt som vänner istället för att bli främlingar för varandra igen. Jag tycker ju om honom, och jag vill honom verkligen inget illa. 
Och nu känner jag att jag har sårat den människa som faktiskt betytt väldigt mycket för mig, trots allt som hänt mellan oss.

Absolut inget att satsa på. Och förmodligen kommer jag inte ha någon kontakt med honom heller framöver, han har bara underhållit mig för att han gillar att tänja på gränserna.
Jag hoppas bara att deras vänskap inte har fått sig en törn, även om jag inte ger mycket för hans väns avsikter. 

Jag har dåligt samvete för att jag haft kontakt med båda, helt enkelt. Det var inte ärligt av mig då jag dessutom ville mer med honom. Men jag trodde verkligen att det var helt över mellan oss (ja, jag vet - men även att all kontakt mellan oss skulle vart över)

Ja, det är det. Jag vet inte varför jag gör så här mot mig själv. Men jag kan inte sluta och jag är så olycklig. Inte bara på grund av honom, men jag var verkligen lycklig när jag träffade honom. För första gången på riktigt. 

Det betyder absolut ingenting känslomässigt, bara passionerat sex. Men det är absolut noll känslor mellan oss. Och det var inte meningen att tänja några gränser eftersom jag trodde all kontakt var över. Och sen var det dumt att fortsätta ha kontakt med båda, så klart. 

Men hur kan jag rättfärdiga att såra någon annan för att jag själv blivit sårad? Jag lovar att det inte var vad jag ville, och jag vet att ni säger att han inte är det men jag tror det.
Jag ville vara en bättre människa helt enkelt. Och att vi kunde ha fina minnen av varandra.