Mitt råd är att släppa honom och gå vidare. Jag hade ett hemligt förhållande med min Sambo i två år innan det blev vi, han blev påkommen två gånger utan att lämna. Anledningen till att han stannade var på grund av att de hade en familjeresa inbokad med släkten som han inte ville ställa in och för att han var rädd att förlora barnen. Han sa dock aldrig att han inte ville utan skulle hela tiden separera efter resan. Idag är vi tillsammans och har barn men jag kommer aldrig, aldrig komma över hur han sårat mig genom dessa år. Jag tänker dagligen på det och mår så dåligt över det. Jag önskar så mycket att jag bara släppt honom och gått vidare, det är så djupa sår som aldrig går att läka. Ett sådant fruktansvärt dubbelspel som aldrig går att rättfärdig. Ja jag får skylla mig själv, synden straffar sig själv o.s.v.?Den du är med verkar dock vilja stanna kvar med sin fru, låt honom göra det. Det är det bästa för dig i slutändan.
Jag vet att det inte är vad ni vill höra men han har fortsatt skriva till mig nästan varje dag. Eller jo, det är varje dag faktiskt. En kväll hade jag inte telefonen med mig och när jag upptäckte det hade jag en mängd obesvarade meddelanden. På ett sätt kändes det lite bra. Att jag inte bara var tillgänglig.
Förut, i den perioden när han drog sig undan kunde han ibland skicka något och om jag inte svarade direkt så raderade han det. Nu fortsatte han att skicka nya meddelanden till han fick ett svar. Jag förstår honom inte. Vad är det med uppmärksamheten från mig han behöver?
Jag känner mig helt lugn dock, hade lite emotionell dipp den här helgen där han var en del av alla tankar men jag är inte så djupt nere som jag har varit.
Vi har haft fortsatt kontakt nästan dagligen. Hans meddelanden är nästan som förut, som de var från början. Sist vi sågs nämnde han något om att de "höll på att lösa saker hemma" och jag tolkade det som att det var till det bättre och han bekräftade det. Men trots det har han fortsatt hålla kontakt och har kommit med ett förslag för vår framtid. Det är affärsrelaterat och jag kan inte se hur det skulle lösa något för oss eftersom vi skulle behöva ha en professionell kontakt. Jag kommer så klart inte tacka ja till förslaget, även om det skulle ge mig många fördelar inom allt annat än vår "relation". Jag skulle inte klara av det känslomässigt, men kan medge att det skulle ge mig en viss tillfredsställelse att hålla honom på avstånd för att se hans reaktion.
För honom är det inga som helst problem att ha kontakt med dig. För till skillnad mot dig har han inga känslor för dig, inget du gör kan såra honom. För dig däremot är det bombsäkert att du kommer bli rejält sårad - igen, som så många gånger förr.
Affärer ihop låter ju väldigt skumt. Är det nåt svepskäl han behöver om frun kommer på honom?
Han hoppas förmodligen på ett ligg då och då men utan att behöva lura i dig massa bs om en framtid ihop, ska lämna frun och bla bla bla....
Kära TS, du måste inse att din framtid är viktigare än hans planer för er. Om du fortsätter integrera i hans planer, utan att göra det fullständigt klart för honom att relationen är över. så hamnar du förr eller senare i samma situation som förut.
Om ni skulle ha en nära arbetsrelation får han ännu mera makt över dig.
Om jag vore du skulle jag se mig om efter ett nytt arbete där jag är helt bortkopplad från honom.
I mitt fall löste det där sig genom att det var han som bytte jobb och flyttade långt bort. I ditt fall kanske det är du som behöver ta steget bort.
Nu har jag förstört allt och vi kommer inte ha kontakt igen. Jag går sönder av alla känslor. Har sårat honom trots att jag visste att jag var ute på tunn is och nu har allt brakat ihop.
Jag är så förkrossad så det finns inte och jag känner mig så oerhört skyldig trots att jag egentligen inte har gått bakom ryggen på honom. Det här går aldrig att laga igen och fast jag har kunnat förlåta allt som han gjort mot mig kommer han aldrig göra det för mig.
Men skärp dig. Sårandet står han för. Vet du han skiter fullständigt i dig och dina känslor. Han kan säkert spela ut att han är försmådd osv. Inte ett dugg förvånad över att du inte berättade vad du sa eller gjorde. Som drama Queen sa du säker nej för en gång skull. Eller var DU en kränkt liten bitch och ringde hans fru? Finns många varianter men skit sak samma. Målet är att bli av med honom och gå vidare i livet. Fortsätter du att vela och mår dåligt så har du valt det själv.
Allt du gör är.så uppenbart självdestruktivt. Redan från allra första början. Det kommer du förmodligen inte inse förrän du har lämnat det här bakom dig och gått i seriös terapi. Som jag skrivit tidigare önskar jag dig allt väl men det känns så himla dumt allt det här. Så bortkastat. Varje dag som går är en dag längre ifrån att hitta tillbaka till dig själv och bli så hel att du kan träffa en verklig kärlek. Just nu skulle du inte känna igen den om den stod rakt framför dig!