Han vågar inte
Anonym (o) skrev 2024-05-15 15:46:40 följande:
Anonym (Deppig) skrev 2024-05-15 10:50:21 följande:
Jag vet inte, förmodligen är det dumt, men det kändes som att jag redan hade tagit mig så långt. Det kändes bra att ha en liten, liten kontakt. Jag hade inga förhoppningar att ta det vidare, jag var nöjd att bara hålla det till artighetsfraser. Och så tog han det vidare och det var så onödigt. För han visste vad jag ville och att jag inte skulle säga nej. Det känns verkligen som att det för mig skulle vara lättare att ta mig vidare om vi kunnat ha en liten kontakt. Om vi skulle kunna springa på varandra någon gång.
För jag tyckte ju om honom, som person. Inte bara pga att jag var kär i honom utan också som en vän.
Och nu gör det bara ont och det känns som att jag hellre är ensam resten av livet än lever ett mediokert liv med någon annan. För jag kommer inte känna så här för någon igen,det känns verkligen så.
Det hade varit så skönt om han kunde säga förlåt, det är jobbigt för mig med. Men det måste bli så ändå.
Det skulle inte förändra något, men jag skulle veta att jnte är ensam i smärtan.
Jag vet inte TS, det verkar som att du hänger upp allting på vad han gör och säger, du är beroende av hur han handlar. Ibland skyller du tex på hur han gjorde, därför kunde du inte fortsätta att gå vidare. När ska du ta ansvar för dig själv för att göra det du behöver? Du kan inte räkna med att han kommer göra som du önskar eller ge dig det du behöver för att kunna gå vidare. Du kan bara räkna med dig själv.
Jag är trasig, det har jag inte förnekat. Och jag är inte på en bra plats i livet nu när jag orkar det. Jag orkar inte vara ledsen heller, men att göra som jag har gjort har jag i alla fall haft hoppet kvar. Nu har jag inget, inte ens självaktning.