Anonym (Deppig) skrev 2025-03-10 23:39:43 följande:
Alltså det är okej att han valde att stanna med sin familj. Det är inte därför jag är ledsen. Eller jo först att det inte blev vi. Men nu är jag ledsen att han inte kan låta mig få ro. Han velar fram och tillbaka utan att förstå att det skadar mig. Säger ena dagen att vi inte kan ha mer kontakt, att han inte vill det här längre men sen tar upp kontakten på nytt och låtsas som ingenting. Det är det som gör ont.
Att han stannar med sin fru är självklart! De har ett helt liv tillsammans, barn, hus, älskar eller har älskat varandra. Oavsett vad anledning är så är det okej. Men inte att leka med mina känslor och låta mig hoppas, eftersom han vet vad jag känner för honom, och sen dra sig undan igen.
Jag respekterar alla gånger att han väljer att stanna med henne och bryta med mig. Jag tar aldrig kontakt, jag har inte försökt övertala honom. Jag har bara varit tacksam för den tid jag har fått spendera med honom.
Men för att du ska få stopp på det här så måste du avsluta det här själv.
Han kommer aldrig att göra det,även om det är vad du hoppas på.
Han tycker ju det är bekvämt att ha dig att komma och tömma sig i när behovet trycker på.
Om du inte vill fortsätta bli behandlad så så måste du sluta plåga dig själv och bryta helt med honom. Även om det är svårt.
Skicka det där brevet du skrev och sen blockar du honom. Annars kommer det här inte att få ett slut. Inte så länge du tillåter det pågå,i alla fall.
Jag menar inte att låta hård,men jag tror att det är den enda utvägen.
Du vill väl få må bra igen och få chansen att träffa någon du kan älska och som älskar dig tillbaka på riktigt? Få känns äkta kärlek? Tycker du inte att du förtjänar det?
