Anonym (Deppig) skrev 2024-08-27 23:27:51 följande:
Tack, ni är ett gäng som envist håller fast i den här tråden. Jag VET ju att ni har rätt, och jag håller verkligen med er i det ni skriver. Men trots att jag vet allt det här så är jag ÄNDÅ ledsen, det måste det väl vara okej att vara?
Det är inte så att jag inte sett alla röda flaggor eller inte förstår att jag beter mig som en idiot, men det har varit en så fruktansvärd resa känslomässigt och det har på riktigt gjort fysiskt ont. Det känns på riktigt som att hjärtat brustit och varje gång han hör av sig och sen drar sig undan igen som att jag får ett slag i magen och tappar luften.
Jag förstår att det händer alla någon gång men jag har alltid varit så rädd att öppna mig eftersom jag vet hur jävla sårad man kan bli av de som står en nära och så råkade jag lita på fel person och jag gick verkligen sönder.
Och jag är så jävla rädd att aldrig få uppleva det igen, att jag återigen inte ska vara tillräcklig och jag vet inte hur jag ska våga prova igen. Och jag är också livrädd för att vara ensam resten av livet, då finns jag hellre inte.
Jag är bara en vanlig människa, som är lite trasig och nu mest är fruktansvärt ledsen.
Självklart är det OK att vara lessen. Men det går faktiskt bättre efter en tid.
Jag tror att ni mår dåligt båda två av det här hattandet fram och tillbaka. En av er måste ta steget och stänga relationen för gott och jag tror att det måste vara du.
Jag vet att det gör ont och att det känns jobbigt när han hör av sig igen men det blir inte bättre av att du ger vika.
Han kanske är ditt livs kärlek men glöm inte att man kan ha fler. Du kommer säkert att träffa någon annan som ger dig kärlek igen. Det gjorde jag. En annan sorts kärlek, lugnare och tryggare. En känsla av att höra hemma hos.
Jag skulle ljuga om jag sa att jag idag glömt affären med den gifte mannen, det känns fortfarande i hjärteroten, men jag är tacksam för tiden vi fick. Ibland kan jag tänka tillbaka på den tiden och idag har jag bara de fina minnena kvar. Allt det där jobbiga och nästan desperata har jag lyckats glömma. Jag vet att jag gjorde rätt. Han skulle aldrig klarat av att lämna sin familj och om han ändå skulle ha gjort det skulle vi aldrig klarat av ett liv tillsammans.
Du kommer att hitta ett liv utan honom också. Ett bättre liv med någon annan utan bagage, Någon som du kan bygga en framtid med.
Om du känner att det här blivit dig övermäktigt så ta kontakt med någon som kan stödja dig.