Han vågar inte

Du skriver själv att det är för "din skull" du måste svara.
För din skull så borde du försöka låta bli.
Du riskerar bara att bli sårad igen.
Kanske är det bara hans dåliga samvete som talar.
I så fall kan han gott hålla det för sig själv.

Ja, jag kommer förmodligen svara igen.
Jag vet, jag vet, jag vet att det är så jävla dumt. Exakt som någon här uppe skrev, svarar jag inte kommer det alltid gnaga i mig vad som hänt om jag gjort det.

Nej, jag har inga förhoppningar om att det ska lösa sig och han är ju heller inget att satsa på för framtiden. Men jag tänker på det ändå. 

Jag har en ganska komplicerad situation just nu. Bor långt långt från vänner och familj. Är väldigt social men livssituationen gör det lite svårt att träffa mina nya vänner just nu, så ofta jag orkar och hinner (och de hinner). Fritidsintressen har jag - ett livsstilsintresse som tar mycket tid.

Jag vill inte skriva så mycket mer om mig privat för är det någon som känner mig kommer de lista ut på en halv sekund att det är jag. Eller ännu värre. Han skulle läsa det här (känns inte som typen men man vet ju inte)

Nej men det var min poäng. Livet är rätt komplicerat nu och det är så klart därför som det här tog mycket mer än det kanske borde ha gjort. 

Sen måste man ju tänka på att jag skriver här för att lätta mitt hjärta om sånt som gäller honom, inte vilken middag jag ska äta eller om jag ska plantera ringblommor eller solrosor. Och jag skriver här för att jag inte gärna kan prata med någon annan om det här, jag har ett par vänner som vet men till exempel min familj vet inte ens om att jag har träffat någon, än mindre haft min ledsnaste vinter någonsin. 

Ja, han har fortsatt att skriva. Det är bara små meningar, typ hej, vad gör du. Inte mer, och jag har svarat lika kort (jag vet, jag vet att jag inte borde egentligen men det är som ett jävla gift. Huvudet tar död på mig). 

Nu har i alla fall frågan om att ses kommit upp, men den är ställd mer som ett påstående;  'typ vi hade ju kunnat ses om du skulle vilja och inte ska göra något annat'.
Jag har inte svarat, har panik. 
Det är exakt som någon skrev här uppe, mitt huvud säger bara tänk om det är nu det vänder. Han är som en drog, fan vad jag hatar mig själv. 

Och varför jag våndas vad jag ska svara (men ditt förslag var jättebra) är ju för att jag vill träffa honom. Det vet ju alla här i tråden redan. 
Och svarar jag Ja så kommer det kännas jättebra men jag kommer vara orolig hela tiden att han ska ställa in vilket han till 99% kommer göra i slutändan. Och så får jag gråta igen. 
Det är som missbrukare som vet att det bara blir skit men det känns toppen under ruset. 

Jag tror ju att han faktiskt är det, annars hade han inte ens lagt upp sin ickefråga. Kanske han väntar på att jag ska ta bollen, kanske vill han bara ha bekräftelse. Jag kan bekräfta honom hur mycket som helst om han  behöver det men problemet är ju att han misslyckades med att bekräfta mig när jag behövde (behöver) det. 

Spännande, hoppas du får höra snart vad han vill. Eller om han väntar dig att ta första steget.

Det är bra av dig att inte låta för angelägen. Vill han något får han säga det rakt ut. Självklart ska du vänta på att han frågar ordentligt om ni ska träffas, innan du frågar om han är singel. Annars blir det lite väl akward 🤭

Han hörde av sig först, så det är han som får tala ur skägget 👍🏻