• Anonym (o)

    Han vågar inte

    Anonym (Deppig) skrev 2025-02-21 10:04:46 följande:
    Jag tror inte han kommer. Men det är ingen mening med att vara oärlig, det är inte därför jag har den här tråden. Om han kommer så kommer vi nog ha sex. 
    Jag hoppas att han inte hör av sig mer, utan att det som vanligt rinner ut i sanden. Jag kommer nog inte kunna stå emot.  
    Ja det är bra om du kan vara ärlig. Förstår om det kanske är svårt med tanke på reaktioner i tråden.

    Men ok då är det väl bara att hålla tummarna för att han ställer in eller bara inte dyker upp nu då.

    Hur många gånger får han göra så här utan att du avslutar en gång för alla? Kan det potentiellt fortgå resten av ditt liv, om vi nu ponerar att han för alltid kommer fortsätta samma mönster?
  • Anonym (o)
    Anonym (Deppig) skrev 2025-02-21 16:09:44 följande:
    Jooo jag hade ett samtal med min psykolog och berättade att han hört av sig med avsikt att komma förbi och han tappade helt ansiktet och sa har du ingen självbevarelsedrift. Jag fick faktiskt skratta åt honom. Men problemet med de här nätpsykologerna är att det är limiterat till ca 10 samtal för att det är tänkt för "kortvariga problem" tex kärlekstrassel eller så. Och jag hade förmodligen inte blivit accepterad om han hade förstått vad det är som ligger bakom att jag knöt an till en känslomässigt otillgänglig man från början utan han hade rekommenat mig till en "riktig" mottagning. Det är ju inte sen här mannen som är grundproblemet utan det är mycket som ligger bakom att det blev så här. Men jag har fått tillåtelse att återkomma nån gång då och då men jag kan inte ha regelbundna samtal längre. 

    Jo, jag är skiträdd att det ska göra lika ont igen. Att jag ska få tillbaka alla känslor och att han ska såra mig på nytt. Och jag VET ju att det kommer hända på ett eller annat sätt. Förhoppningsvis så förstår mina känslor det och håller sig svala. 
    Känslor kan man för övrigt styra. Även om det såklart blir svårare om du träffar honom, så väljer du vilka känslor du ger näring till med dina tankar. Du väljer vilka känslor som får växa sig starka och vilka som ska tappa styrka. Tänker man tex på vad äcklad man blir av någons beteende och vad ledsen personen har gjort en, hur mycket den svikit en så ökar man chanserna att kärlekskänslor och tillgivenhet till personen svalnar. Det skapas ett avstånd. Väljer man istället att tänka tillbaka på vad bra man hade det ett kort tag och vad skönt det kändes då riskerar man att kärlekskänslor och tillgivenhet växer sig starkare, och det skapas en bundenhet till personen. Du väljer alltså mycket själv om du vill riskera att bli fast.
  • Anonym (o)
    Anonym (Deppig) skrev 2025-02-22 21:48:25 följande:

    Jag vill bara prata. Att någon kan trösta mig och säga att det kommer gå över. Jag orkar inte med att höra jag borde veta. Jag VET ju. Men jag kommer inte ur det.

    Det gick så bra, jag kände inget. Och så drogs allt upp igen. 


    Fast det vore ju att ljuga för dig och det är inte snällt någonstans. Vi har svårt att se att det kommer gå över om du inte själv sätter stopp. Vet inte om det är jämförbart men tror man har sett i relationer med psykisk misshandel och manipulation att det kan dröja åratal och ett visst antal smällar/svek innan offret till slut sätter stopp, om man nu kan jämföra med det. Men jag tycker det påminner, jag tror att du hoppas i det längsta på att personen ska bättra sig och att det ska bli bra, att han egentligen är bra.


    Jag har svårt att avgöra hur allvarligt ditt dåliga mående är men kan det vara så att du behöver söka akut hjälp nu? 

  • Anonym (o)

    Ju mer jag tänker på det så påminner detta faktiskt om ett misshandelsförhållande. Finns en del gemensamma nämnare och det förklarar även att TS aldrig lämnar trots att hon vet vad hon borde göra och vad som är rätt.

  • Anonym (o)
    Ezmeraldah skrev 2025-02-23 10:49:24 följande:
    Definitivt ja! Den här mannen verkar inte direkt bry sig om nån annans känslor. Hans fru har det nog inte heller så lätt... Och samtidigt åker han runt och utnyttjar trasiga kvinnor och tycker synd om sig själv. Han har trekanter med en killkompis och en främmande kvinna, trots att han själv är gift. Kanske gillar han grövre sexlekar med inslag av våld också. Eller så stannar det vid psykisk misshandel, manipulation och kontroll. För han blev ju ganska upprörd när TS skulle dejta deras gemensamma bekant... Då var det minsann honom det var synd om och TS som gjorde fel. Trots att de inte träffats på ett halvår och han är gift, så kontrollerar han vilka män hon träffar och försöker styra henne genom fula knep. 

    Ja, TS är definitivt medberoende. Det är inte hennes fel. Hon är inte dummare än nån annan. Vemsomhelst kan hamna i en sån situation.

    TS får jag fråga om han betalade hyra och räkningar när han bodde hos dig? För han bodde väl inte gratis? 

    Ja jag tycker det är så mycket som stämmer in på ett förhållande med psykisk misshandel och psykisk manipulation.

    Och även om, ett stort OM, han inte gör det medvetet/med flit, så blir det ändå de mekanismerna hos TS.


    Inga logiska argument kommer bita för hon är redan övertygad om att detta är fel, han är väldigt fel och hon borde lämna en gång för alla, TS VET det. Men det känslomässiga bundenheten är för stark. Det kan dröja åratal och TS kan behöva utså många smällar och svek till innan hon kommer vidare i processen.

  • Anonym (o)
    Anonym (Deppig) skrev 2025-02-23 11:47:53 följande:
    Ja, tack. Precis så är det. 
    Jag tror inte han gör det medvetet. Han har nog problem själv som gör att det blir så. Visar tydliga drag på bipolaritet och kanske även något annat ligger där och skräpar. 
    Han har kontakt med mig när han känner att han kan ta över världen, och när allt är nattsvart så klipper han allt igen. 
    Problem för mig är att jag var så otroligt lycklig med honom och jag maniskt jagar den känslan igen. Den kommer ju inte åter, men han lyckas få mig att hoppas.
    Jag förstår ju också att han, om han faktiskt hade lämnat sin fru och blivit med mig, gjort likadant mot mig som mot henne. Vi pratade mycket om det i början och han bedyrade att det skulle inte hända. Men han lovade också att aldrig försvinna så hans ord är ju inte så trovärdiga. 

    Men ett ny befattning på jobbet, i en ny stad för mig - nu är det dags att vända blad som man säger. Jag hoppas att det här blir bra :) 

    Ja, jag visste ju att du inte skulle tro att han gör det med flit, men oavsett om han är medveten om vad han gör eller inte, så blir det samma effekter för dig.


    Det här stämmer också in på ett offer i ett misshandelsförhållande, du försöker analysera honom och letar ursäkter och förklaringar till att det kanske inte är hans fel egentligen, eller att han inte menar det, att han kan inte hjälpa det.


    Ja en psykisk misshandlare ser till att en stark känslomässig bindning uppstår och att du ska ha svårt att släppa och istället fortsätta hoppas. I ditt fall räcker det tydligen med att det en kort tid var fantastiskt sen kan han strössla luppmärksamhet lite då och då för att du ska behålla bindningen, intresset och hoppet. Sveken kommer alltid igen och de gör fruktansvärt ont, men det kan du ändå ta, du kommer ändå inte släppa honom åtminstone inte än. Och med släppa menar jag lämna i betydelsen att du tar steget och aktivt avslutar och inte är öppen för vidare kontakt igen.

  • Anonym (o)
    Anonym (Deppig) skrev 2025-02-23 16:12:20 följande:
    Jag kommer dit, en dag - om det här fortsätter. 
    Jag har skrivit färdigt ett meddelande redo att skicka, där jag talar om för honom att nu räcker det. Men jag kan inte skicka det bara sådär - han måste ta kontakt för jag skriver ju inte till honom annars. Han måste såra mig en gång till för att jag ska göra det. Förmodligen fler. 

    Vad gör det så svårt? Jo, att då visar jag honom att jag är sårbar, att han faktiskt betydde något och att jag trodde jag var värd att älska. Och det är så jävla svårt att ta de orden i min mun. Det är lättare att spela med - jag får ta det jag får. Ska vara glad om någon vill ha mig även om det bara är sporadiskt och jag får gråta ögonen ur mig miljoner gånger. 
    Så många gånger jag har fått höra det - var glad att någon vill ha dig, förstår att du inte har någon, att ingen vill vara med dig, förstår att du inte har vänner. 
    Det är lätt att börja tro på det, när det sägs av någon som borde älska en villkorslöst. 

    Ja jag tror också att du kommer dit en dag och att det bara är för dig att rida ut det här tills det är dags. Tror inte det går fortare eller lättare för att folk i tråden tjatar om att du ska blocka.

    Vet inte riktigt om jag hänger med i dina motiv, vad tänker du skulle vara problemet om han visste om din sårbarhet och att du är så känslomässigt utlämnad till honom?


    Rent krasst så är det väl så att alla som hittar kärleken som älskar en tillbaka ska vara glada för det. Det är ett privilegium och långt ifrån en självklarhet för alla, finns många som får leva ofrivilligt ensamma tyvärr. Det betyder inte att man är en dålig människa för att man inte hittade kärleken.

  • Anonym (o)

    TS har träffat andra efter denna man men inte blivit tillräckligt intresserad för mer än sex och visst umgänge utanför sängen om jag fattat rätt.

  • Anonym (o)
    Anonym (Deppig) skrev 2025-02-23 17:32:55 följande:

    Absolut  inte! Jag är bara attraherad av honom, en relation har aldrig varit aktuell. 

    Jag har ju dejtat ganska mycket den här tiden, med visst hopp om att hitta rätt men eftersom han då och då hör av sig på nytt så är det svårt att släppa in någon annan. 
    Jag träffade en man, ganska tidigt efter, en stor grön flagga. Och jag var ärlig och tydlig med att jag inte visste hur lång tid jag skulle behöva - det skulle vara villkorslöst. Men han föll hejdundrande pladask och tillsist blev det alldeles för mycket för mig. Han skrämde skiten ut mig rent ut sagt och jag kände mig kvävd. Var livrädd att få så där ont igen. 

    Det är svårt att hitta lagom, och jag förväntar mig att känna så starkt för någon igen trots att jag egentligen vet att jag behöver tid för att få känslor för någon. Rätt dos, vid rätt tillfälle men det är svårt att hitta balans. 
    Det blev inget med honom och du kände inte samma tillbaka men åtminstone så kan du ju ta med dig då att du säkerligen är värd att älskas trots allt. Stor sannolikhet att den mannen hade börjat älska dig om ni hade fortsatt.
  • Anonym (o)
    Anonym (Deppig) skrev 2025-02-23 11:49:15 följande:
    Angående det där när han försvann, en dag kom han bara inte efter jobbet som han brukade. Han hade tagit sin jobbresväska och flyttade in på hotellet. 
    Hur fick du förresten veta att han var på ett hotell om han försvann utan att säga nåt?
  • Anonym (o)
    Anonym (Deppig) skrev 2025-02-23 18:00:19 följande:
    Jag är ju bra, jag vet ju det. Jag kan laga mat, städar, har jobb, egna intressen, bra i sängen, ser ganska bra ut, social. Ett kap egentligen. Men jag har mått så dåligt under så många år och det är svårt att förstå sitt eget värde. Ibland tänker jag att det finns så mycket tomtar där ute som lyckas bra i livet och verkar lyckliga - vad gör jag för fel? Jag fick fel föräldrar i alla fall, men annars har jag verkligen skött mig i livet. Jag skolkade inte i skolan, har utbildat mig, bra vänner, dricker sällan, tar inga droger, tränar och är aktiv. Jag har liksom inte gjort några fel utom att jag tyvärr verkar ha en dålig kompass när det gäller vilka män jag faller för.
    Ska det inte vända snart?
    Ja livet är inte rättvist. Finns folk som får mer än vad man tycker de borde och tvärtom. Finns inget som ser till att alla verkligen får vad de borde få, man kan bara göra så gott man kan för att öka chanserna. 
  • Anonym (o)
    Anonym (Deppig) skrev 2025-03-08 16:30:05 följande:
    Han kom förbi.... skickade ett sms att jag kommer ikväll och ja... Jag sa inte nej. Det är som en jävla knut, jag får inte loss den.
    Sen har jag inte hört något mer, och så klart kollar jag jämnt och ständigt om jag blivit blockerad. Och hela veckan har varit enormt emotionell och jag har gråtit till höger och vänster konstant. 
    Men eftersom jag nu strax flyttar så tror jag faktiskt inte att vi kommer ses mer (ja, jag har sagt det förr men då krävde det inte att han åkte från sin familj) och jag vägrar faktiskt träffa honom hemma hos honom, där är gränsen passerad. Så jag tänker att det kanske är över nu. 

    Igår kväll skrev jag ett brev till honom. Att nu räcker det, han måste sluta göra mig illa - vi kan inte fortsätta så här. Jag har så klart inte skickat det, jag tar ju inte kontakt med honom. Men det ligger där och väntar.
    Du behöver inte skicka det. Kanske du gör det, kanske inte. Men du bearbetar dig framåt nu förhoppningsvis.
  • Anonym (o)

    Ja TS svara ärligt i tråden om väsentliga fakta även om det känns jobbigt. Inte minst för att jag tror du behöver det för att bearbeta. Få ut det svart på vitt och erkänna fakta. Möt det öga mot öga oavsett vad du tror du kommer få för kommentarer

  • Anonym (o)
    Anonym (Deppig) skrev 2025-03-09 09:42:36 följande:
    För mig var han världens finaste och han fick mig att känna mig så uppskattad. Jag fick uppleva en form av närhet som jag inte ens visste att jag saknade, och jag är så jävla rädd att inte få känna så igen. 
    När du nu vet allt du vet som har hänt, ponera att du hade vetat det DÅ, hade du ändå upplevt honom som världens finaste?
  • Anonym (o)
    Anonym (Deppig) skrev 2025-03-09 12:04:33 följande:
    Jag blev kär i hur han fick mig att må. Och från att från början inte alls varit attraherad av honom blev han det finaste jag visste. Supervackra ögon, lagom mjuk och lurvig :)
    Hur han kunde säga fina saker och hur mycket han uppskattade mig och vad jag gjorde. 
    Det var ju din egen bild av honom som du skapade där och då. Du kände honom inte.
  • Anonym (o)
    Anonym (Deppig) skrev 2025-03-09 13:28:48 följande:
    Ja. Jag försökte lära känna honom, men jag tog mig inte in.
    Så du håller med om att det du fastnade för inte var den han verkligen är, för den verkliga personen var inte tillgänglig för dig. Du jagar alltså ett spöke som inte finns
  • Anonym (o)
    Anonym (Deppig) skrev 2025-03-09 14:16:47 följande:
    Ja.
    Men ärligt, jag tror att han mår dåligt och därför gör sånna här saker.
    Nej, jag tror inte att jag kan rädda honom eller att han är bra för mig. 
    Jag har väl aldrig anklagat dig för att vilja rädda honom?
  • Anonym (o)
    Anonym (Deppig) skrev 2025-03-09 15:14:09 följande:
    Nej, jag svarade på en fiktiv fråga

    Ok, det var nästan som att du tror att det är det som kommer bli nästa fråga mot dig. Som att du försvarar dig på förhand. Men jag kanske missuppfattade.


    Poängen var iallafall att du är kär i en person som inte finns.

  • Anonym (o)
    Anonym (Deppig) skrev 2025-03-09 18:15:25 följande:
    Ja, jo det har du rätt i men frågan hade ju kommit, eller hur? ;)

    Vet inte.


    Anonym (Deppig) skrev 2025-03-09 14:16:47 följande:
    Ja.
    Men ärligt, jag tror att han mår dåligt och därför gör sånna här saker.
    Nej, jag tror inte att jag kan rädda honom eller att han är bra för mig. 
    Vad menar du med sådana här saker? Att han behandlar dig som skit? Världens finaste kille gör inte så även om han mår dåligt. Klart man kan göra misstag ibland men inte så här upprepat som han har gjort.
    Och han är inte speciellt intresserad av dig heller för övrigt.

    Jag hävdar fortfarande att du blev kär i ett spöke. Den där mannen som du föll för och så mycket längtar efter han finns inte.
  • Anonym (o)
    Anonym (Deppig) skrev 2025-03-09 19:23:04 följande:
    Jag menade otroheten generellt. Inte bara med mig.
    Ja samma sak där, en fin kille gör inte så. Den fina kille du längtar efter existerar inte.
Svar på tråden Han vågar inte