Han vågar inte

Kanske, kanske inte. Poängen är att TS liv står och stampar. Han bestämmer villkoren och hon kommer inte vidare. TS har nämnt att hon vill ha ett seriöst förhållande. Då borde hon jobba för att det blir så och inte fortsätta slösa energi på han som fortsätter utnyttja henne när det passar honom.

Vi har haft ett avslut nu. Sista gången vi träffades kändes det bra, som att om det var sista gången vi sågs så fick det vara bra med det. Jag var så klart ledsen att det var över men kände mig inte bortkastad och som att jag sörjt färdigt. 
Sen kom ju hela den där soppan fram om hans vän och jag blev ledsen igen, men ju mer jag tänkte på det så kändes det ändå inte som att jag gjort något betydande fel. Visst, att ligga med hans bästa vän skulle ju inte rädda oss men alla de gångerna var ju när vi inte hade kontakt/han hade blockat mig osv. Jag har inte bedragit honom när jag var med honom, varken med hans vän eller någon annan, och egentligen inte ens alls under hela den tiden vi kännt varandra eftersom han heller aldrig varit exklusiv med mig.

Och den här gången hörde han ju av sig. "Jag vill inte fortsätta så här", ordagrant vad han sa. Och det respekterar jag så klart. Ja, sexet har så klart varit jättebra men inte himlastormande. Jag blev kär i hur han fick mig att må, hur han sa sig uppskatta mig och såg mig på ett sätt som jag inte upplevt förut. Sexet var en bonus.

Ja, så länge du inte blir jobbig. Jag känner en bekräftelsesökande man på 50+. Han bollar ständigt 3-5 tjejer vid sidan om sin relation. Så fort det blir skakigt i relationen kastar han ut ett trevligt sms till allihop. Den/de som svarar fortsätter han flirta med till relationen blir bättre igen och han uppslukas den.

De flesta av tjejerna växlar, men cykeln är förvånansvärt lång, sju år verkar ganska vanligt. En av tjejerna var hans flickvän i tonåren. Hon dissar honom ibland i flera år, men han lyckas otroligt nog alltid vinna tillbaka henne. Sist var det genom att planera en resa som han skulle bjuda henne på. Jag tänkte att båda två egentligen borde fatta att den där resan aldrig skulle bli av, i synnerhet som hans primära relation blev allt stabilare under tiden, men på något sätt verkar de lura sig själva lika mycket som varandra, och njuter av fantasin ända till de kraschar och tar avstånd från varandra en tid.

Sexuellt bekräftelsesökande människor är såklart SJUKT sköna att ha sex med. Någon undrade över TS:s sekundära vinst...

Du har alltså inte gått vidare? Inte blockat honom. Vad fan ska du med den där kontakten till?? Har du sökt kuratorskontakt? Fortsätter att älta och det leder till självskada. Men du väljer själv att stå kvar. Varför? Vad är din sekundära vinst i detta? 

Var i mitt inlägg läser du in att jag tror att han förstår det eller att han skulle bry sig i hur jag mår i hela soppan? 

Om jag inte betyder ett skit för honom behöver han ju inte hålla kontakten,  så enkelt är det. Vi har inte träffats på många månader nu så att han bara skulle vilja ligga stämmer inte heller in. 
Jag hoppas inte på något med honom längre. Jag gav er bara en uppdatering om att han åter hörde av sig. 

Han vill ha kvar dig som en backup när förhållandet är dåligt. En reserv som alltid tillåter det. Det värsta i det hela är hans respektlöshet. Att inte tro att ditt liv kan gå vidare utan honom. Att du bara sitter och väntar på honom.

Han tänker på sig själv. Du är bra för hans ego och han känner att han alltid har dig virad runt sitt lillfinger. Ingen är beredd att släppa något som ger ens självkänsla en egoboost.

Det är ditt liv, men du skulle få mer respekt genom att lära dig sägaa nej till folk som behandlar dig respektlöst.

Om TS hade varit helt likgiltig och de endast träffats för sex hade det kunnat fungera. Men eftersom hon blivit ledsen när han lovat komma och inte dykt upp, när han låtit henne tro att han ska bilda en framtid med henne men sen bara slutat höra av sig. Nä, då är det egoistisk att tro att någon ska fortsätta vara intresserad tycker jag.

Det förhållandet de haft har aldrig varit jämlikt, och endast på hans villkor. 

Om jag hade varit han, hade jag skämts för att höra av mig öht. Han har inte ens brytt sig om när han sårat henne, bara hört av sig och låtsas som att det regnar. 

Visst kan han, men det är i stort sett narcissistiskt att göra så,

Att jag flyttar har inget som helst med honom att göra, det är en omorganisation på jobbet och jag passade bäst. Jag hade egentligen gärna stannat här men ser också fördelen med att börja om på ett rent blad.
Hur som helst så kommer möjligheterna att ses minska iom att vi har träffats när han varit borta på jobb. Så att vi nu kommer ha bara en tredjedels avstånd mellan oss kommer inte betyda att vi riskerar att stöta ihop med varandra och han kommer inte prioritera bort sin familj under sin "hemmatid" för att komma till mig. 

Men hur som helst spelar det ingen roll, jag uppdaterade tråden för att ja, ni har ju hängt med på den här resan länge nu. Jag tror att jag har allting under kontroll, jag är varken glad/ledsen att han hörde av sig eller förväntansfull att han ska komma. Det som hände var att jag blev rädd att jag trots allt kommer känna något - om han frågar igen, om han kommer hit, om han ställer in eller struntar i att höra av sig. DET oroar jag mig för, hur jag kommer reagera då. Inte att han har hört av sig. 

Han har frågat men jag tror ju inte jag kommer höra något mer om det, han kanske hör av sig på ett par veckor och låtsas som att det regnar.

Jag träffar honom inte för sex, jag har så jag klarar mig på den fronten ändå.