Han vågar inte

Min åsikt i frågan är att han har inte rätt att ställa krav på mig, vi var inte i en relation och jag har inte varit hans enda. Men han har all rätt att bli besviken eller ha vilka andra känslor som kan komma upp. Sen att man inte borde kasta sten när man sitter i glashus är en annan femma, men känslor får man ha ändå. 

Om han haft andra kvinnor vet vi inte, det är bara antaganden. Jag kan hur som helst inte radera mitt förflutna, lika lite kan han. 

Han har haft andra älskarinnor före mig, han har varit öppen med det. Däremot vet jag inte om han haft någon mer samtidigt som mig. 

Ok. Men då vet du ju hur mycket han värdesätter en relation.
Han respekterar ju inte ens den han har hemma,med sin fru,mamman till hans barn.

Jag tror inte att hon vet. Och jag tror inte att det varit dåligt  pga otrohet, jag tror otroheten beror på att det varit dåligt.

Det  är inte bara två som träter men så som jag känner honom förstår jag om de fått problem och han tar på sig offerkoftan.

Vet ni vad som hjälper lite? Att han nu spelar förådd och bedragen. Jag står fortfarande fast vidatt han har rätt till alla känslor,  men att han kastar sten i glashus gör det lite lättare för mig. 

Vi har pratat idag, och han har offerkoftan på. Jag har understrykit att jag på inget vis har gjort något för att såra honom men HAN dumpade mig och att jag tog för givet att vi inte skulle ha mer kontakt och att på så vis  skulle det inte spela någon roll vad eller med vem jag gjorde något. 
Jag står för vad jag gjort, jag har inte bedragit honom. Men jag är ledsen att han fick reda på det/det faktiskt spelade roll. 

En liten uppdatering. 
Han hörde av sig, så klart. Har skrivit hela veckan. Ville ses. Och jag sa ja (så klart) men på vissa villkor som han accepterade. Han fortsatte skriva, pratade om när vi skulle ses, vad vi skulle göra. Och så plötsligt kommer smset - jag kommer inte, vi kommer inte ses mer. Jag vill inte. Ha det bra.

Jag var ju beredd, så klart. Ändå kändes det, men inte som det brukar. Det var inte ett slag i magen utan mer att jaha - det var det. Jag svarade att han nu måste låta mig vara ifred.
Det är klart att jag respekterar hans beslut att vara med sin familj, jag kommer inte kontakta honom igen. 
Jag undrar om det var sista gången vi hördes. 

Jag saknar honom.
Jag saknar att prata med honom.
Jag skiter i sexet, jag ville bara ha kontakt. 
Snälla, kan jag få känna så här utan att ni säger emot mig?
Det är så här jag känner - jag saknar honom. Jag saknar honom som en vän. 

In our darkest moments, we don?t need solutions or advice. What we yearn for is simply human connection?a quiet presence, a gentle touch. These small gestures are the anchors that hold us steady when life feels like too much.

Jag kan inte min Hemingway, citatet kom upp av en slump i mitt flöde och jag kände igen mig i texten. Lägg inte för mycket vikt vid den. 

Jo, jag vet att jag kommer våga igen men när man har blivit sårad tillräckligt många gånger, av de som ska stå en nära. Det blir svårare och svårare. Jag vill inte stänga in mig, men jag var trött, ledsen och emotionell igår. Det kommer nya dagar. Men jag tyckte verkligen om honom, och jag tyckte om hur han fick mig att må när vi började ses. 
Och jag vet att ni säger att han alltid kontaktar mig igen  men det känns annorlunda den här gången. Jag tror att det var sista gången nu och det gör mig ledsen att det skulle sluta så här.
Jag hoppas att det var sista gången, för annars tar jag mig aldrig vidare. 

Men snälla du, 
Du måste få känna vad du känner, men du måste förstå att många som skriver här inte engagerar sig på ett empatiskt plan utan enbart ger uttryck för generella tyckanden om din situation.  

Du ska nog inte ta till dig allt som skrivs här.

Det är ju tydligt att TS tar till sig allt, även det negativa som riktas mot henne, För mig var det omöjligt att inte kommentera detta.  

Jag känner inte TS men efter vad jag kan utläsa av vad hon skriver så är hon inne i någon sorts känslostorm och då är det nog svårt att ta till sig råd hur välmenade de än är.