Han vågar inte

Nej, jag har sårat honom på ett annat sätt eftersom jag inte trodde det spelade någon roll och att han inte brydde sig tillräckligt. Nu har han fått reda på det, och trots att jag egentligen inte har gjort något fel har jag handlat omoraliskt och jag visste att han inte skulle uppskatta det om det kom fram. Men jag trodde att "vi" var över. Vilket vi förstås var, men det plågar mig ändå att jag lyckades svika honom.

Han är inte sur, jag tror han är sårad helt enkelt. Jag har gjort något jag visste han inte skulle uppskatta och ändå så gjorde jag det. Nu var vi ju inte i ett förhållande så ska man  dra det har jag inte gjort fel, men kanske något omoraliskt.

Det dåliga samvetet är inte för att utan för med vem. 

Se inlägg 1232.

Problemet är att hans vän har njutit av spelet för att det har skett bakom hans rygg. Det är ingen bra människa, men jag gillar honom för ytlig kontakt. Hade jag dock trott att jag och den här mannen haft en framtid hade jag aldrig haft den här kontakten med hans vän. Det har bara varit roligt från min sida, jag har inte menat att såra någon. Jag trodde att vi var över helt enkelt.
Men de senaste veckorna, eller månaden, har det känts som att vi kanske kunde avsluta allt som vänner istället för att bli främlingar för varandra igen. Jag tycker ju om honom, och jag vill honom verkligen inget illa. 
Och nu känner jag att jag har sårat den människa som faktiskt betytt väldigt mycket för mig, trots allt som hänt mellan oss.

Jag har dåligt samvete för att jag haft kontakt med båda, helt enkelt. Det var inte ärligt av mig då jag dessutom ville mer med honom. Men jag trodde verkligen att det var helt över mellan oss (ja, jag vet - men även att all kontakt mellan oss skulle vart över)

Men hur kan jag rättfärdiga att såra någon annan för att jag själv blivit sårad? Jag lovar att det inte var vad jag ville, och jag vet att ni säger att han inte är det men jag tror det.
Jag ville vara en bättre människa helt enkelt. Och att vi kunde ha fina minnen av varandra. 

Nej, eller jo. Och då greppar jag efter alla små halmstrån jag kan finna som kan få mig att känna något positivt om än så bara för ett litet tag. 

Jag har redan bett om ursäkt ifall jag sårat honom. 

Tja, han har väl egentligen rätt att ställa vilka krav han så önskar på denna relation eller vad det nu är, och avsluta om det inte passar honom, på vilka grunder han än bestämmer själv. Så vill TS ha en chans att få honom tillbaka så får hon väl be om ursäkt då. Vi kommer kanske aldrig förstå henne i det här.

Tror att ingen annan än ts tror (eller hoppas kanske är ett bättre ord?) att han är sårad och känner sig bedragen. Sårat ego har han säkert, men bortsett från det bryr han sig troligen inte alls.

Möjligen även lite irriterad på sin s.k vän. Hur nära vänner är dem egentligen? Gamla kollegor (ej så nära) eller träffas ofta på egen hand? Firar nyår och midsommar ihop? Träffas med partners/fruar?

Därför att jag inte ville göra något för att såra honom. Verkligen inte. 
Och även om han som ni säger inte är det, så känner jag ändå att jag har gjort det. 

Men nu har hon tolkar hans reaktion som att han är sårad. Och varför skulle han inte kunna vara det, med allt beteende TS beskrivit så förvånar mig ingenting beträffande den mannen.