Han vågar inte

Man bestämmer inte över sina känslor. Kanske kan man kväva dem, men känner något gör man vare sig man vill eller ej.
Han har all rätt i världen att bli sårad för att jag legat med hans bästa vän och kunde jag göra det ogjort skulle jag. Men jag trodde sin sagt att "vi" var över.
Så min poäng är att även om han sårat mig fruktansvärt har han rätt att känna sig sårad över vad jag har gjort. 

Javisst,men han kan ju inte förvänta sig att TS ska dansa efter hans pipa när han själv är gift och otrogen och alltså gör samma sak mot TS som han anser att hon gör mot honom.

Jag känner mig ganska lugn, jag har varit öppen med  honom om varför. Just nu känns det över, och att det så klart är för det bästa.
Det finns en risk att han kontaktar mig igen, när han har lugnat sig. Jag hoppas att jag kan stå emot då. 

Jag håller inte med.
Jag tycker inte att han har rätt att ställa några krav som han själv inte lever upp till.

Du behöver tänka om.
Ni är inte över. Ni har aldrig existerat.
Han har aldrig haft ett förhållande med dig.
Så länge du tänker avigt, så inser du inte hur fel det är av honom att stålla några krav.

Ni är inte över, för ni har aldrig varit ett faktim.
Han och hans fru dock ÄR.

Vad menar du med att man får ha sexpartners? Det är väl ingen som försöker förbjuda dig eller? Om du tror att det liv du lever nu är bra för din psykiska hälsa, så är det väl bara att fortsätta ligga på.

Vad bestämmer inte jag?
Det är han som livnärt hennes hopp men aldrig lämnat sin fru. Om de haft ett öppet förhållande får man anta att han skulle ha nämnt det för ts?

Jag har läst så gptt som från start, och allt har tytt på en otrogen man som vill ha kul på sidan om. Det är vad jag utgår ifrån såvida inget annat har nämnts.

Så länge man mår bra, så är det ju bara att fortsätta. Jag skrev exakt det. Men nu mår TS enligt egen utsago väldigt dåligt psykiskt, så då får man kanske ta en titt på hur man lever och se om man kan göra några justeringar. Men det verkar väldigt viktigt för dig att TS ska ha sex.

Jag syftar på att hon inte ska känna dåligt samvete för ett förhållande som aldrig nämnts vara exklusivt. Han var aldrig exklusiv, och då har han heller ingen rätt att kräva det av henne. Om han hade lovat henne exklusivitet hade han själv behövt lämna sin fru, och det var han ju inte villig att göra.

Vad hans förhållande med frun egentligen är känns irrelevant. Det är ju där han valt att stanna, hur det än ser ut. Det viktiga är att hon inte ska behöva känna dåligt samvete eller krypa för honom utan förstå att hon haft all rätt i världen att ha sex med vem sjutton hon vill, precis som han haft den rättigheten.

Ts har skrivit att mannen själv berättat att relationen med frun är bra (igen?) och att han nu inte jobbar borta längre utan bor på heltid hemma med familjen. 
Så jo, den enda relation han har är med frun. Ts var ett snedsteg som han troligen aldrig menat allvar med utan bara lurat i henne det så som otrogna män oftast (så gott som alltid?) gör för att få ligga lite.

Tyvärr trodde ts på lögnerna och började drömma om ett liv tillsammans. Men med den vetskap som ts vet idag om hans beteende efter han "ångrat sig" borde även ts insett att allt bara var lögner. Men tyvärr har ts blivit som besatt av mannen och kämpar med näbbar och klor för att få ha honom kvar i sitt liv, helt oavsett att han är en riktig sk*tstövel mot henne gång på gång.

När man medvetet utsätter sig för det är man förmodligen i behov av hjälp, terapi för att avbryta detta för gott.

Jag tror inte att hon vet. Och jag tror inte att det varit dåligt  pga otrohet, jag tror otroheten beror på att det varit dåligt.

Möjligt,  men de är i alla fall gifta och har gemensamt boende samt barn tillsammans.  Ts har inte- och har aldrig haft nån relation med honom. Hon har varit en av hans älskarinnor.

Uppenbarligen har de en relation som han vill stanna i.

Och ändå är det den relation han väljer.

Det jag vill ha sagt är att han, oavsett dina åsikter, har valt och fortsätter att välja sin fru.

En liten uppdatering. 
Han hörde av sig, så klart. Har skrivit hela veckan. Ville ses. Och jag sa ja (så klart) men på vissa villkor som han accepterade. Han fortsatte skriva, pratade om när vi skulle ses, vad vi skulle göra. Och så plötsligt kommer smset - jag kommer inte, vi kommer inte ses mer. Jag vill inte. Ha det bra.

Jag var ju beredd, så klart. Ändå kändes det, men inte som det brukar. Det var inte ett slag i magen utan mer att jaha - det var det. Jag svarade att han nu måste låta mig vara ifred.
Det är klart att jag respekterar hans beslut att vara med sin familj, jag kommer inte kontakta honom igen. 
Jag undrar om det var sista gången vi hördes. 

Va? Det var väl han som (i vanlig ordning) ångrade sig när det började närma sig att ses. Han kom väl på att han har en fru och barn hemma som han älskar och vill spendera all ledig tid med?

Bara lite bekräftelse kåt och det är enbart då ts duger. Nu fick han tanka egot lite med hjälp av ts och kan glömma henne ett tag, tills han "behöver " det igen.

Eller missförstod jag?

Jag saknar honom.
Jag saknar att prata med honom.
Jag skiter i sexet, jag ville bara ha kontakt. 
Snälla, kan jag få känna så här utan att ni säger emot mig?
Det är så här jag känner - jag saknar honom. Jag saknar honom som en vän. 

In our darkest moments, we don?t need solutions or advice. What we yearn for is simply human connection?a quiet presence, a gentle touch. These small gestures are the anchors that hold us steady when life feels like too much.