Han vågar inte

Ja, så länge du inte blir jobbig. Jag känner en bekräftelsesökande man på 50+. Han bollar ständigt 3-5 tjejer vid sidan om sin relation. Så fort det blir skakigt i relationen kastar han ut ett trevligt sms till allihop. Den/de som svarar fortsätter han flirta med till relationen blir bättre igen och han uppslukas den.

De flesta av tjejerna växlar, men cykeln är förvånansvärt lång, sju år verkar ganska vanligt. En av tjejerna var hans flickvän i tonåren. Hon dissar honom ibland i flera år, men han lyckas otroligt nog alltid vinna tillbaka henne. Sist var det genom att planera en resa som han skulle bjuda henne på. Jag tänkte att båda två egentligen borde fatta att den där resan aldrig skulle bli av, i synnerhet som hans primära relation blev allt stabilare under tiden, men på något sätt verkar de lura sig själva lika mycket som varandra, och njuter av fantasin ända till de kraschar och tar avstånd från varandra en tid.

Sexuellt bekräftelsesökande människor är såklart SJUKT sköna att ha sex med. Någon undrade över TS:s sekundära vinst...

Ja, det känns otroligt och stort att han till slut släppte in mig till det som han håller hemligt för alla andra, till och med sig själv större delen av tiden.

Efter en kort, stormande kärleksrelation med ett giftigt slut, gav jag mig sjutton på att förstå och älska honom som människa, dels för att jag VILL älska mina medmänniskor, dels för att bevisa för honom att villkorslös kärlek finns och funkar. 

Jag hade redan genomskådat mycket av hans dubbelliv, och han förstod att det var lönlöst att försöka förföra mig, och lika lönlöst att försöka förgöra mig genom soc-anmälningar och liknande. Jag antar att han till slut kände att han inte hade mer att förlora, och gav mig full access till hans inre.

Jag känner fortfarande en sorgsen och varm förståelse för honom, men jag klarar inte att ha kontakt. Jag trodde att han skulle komma till insikt i att han gör både sig och kvinnorna illa, när han började prata om det. Men istället blev jag snarare någon han kunde skryta för och jag började känna mig medskyldig. Han ville/kunde verkligen inte bryta mönstret.

Det är bara kalla, avstängda människor som oberörda orkar se hur du plågar och skadar dig själv, och skriva någon oengagerad kommentar som: lilla gumman, det blir bättre snart.

Fast så oengagerade människor skulle knappast ta sig tid att följa en så här lång tråd.

Du skulle kunna prova någon AI-chatt.