Han vågar inte

Men det ÄR ju inte pga mig deras förhållande är skit, det har det varit långt innan och kommer fortsätta vara innan någon av dem tar tag i det och avslutar.

Det här med att ge älskarinnan skulden, jag fattar inte det. Det ÄR inte hon som är svekfull. Ja, mot en medsyster men det är fortfarande han som beter sig som ett svin. Och i det här fallet mot två kvinnor eftersom han för henne bakom ljuset och faktiskt fick mig att tro att vi hade en framtid.
Jag trodde det och jag ville det, det är inte svårare än så. I min värld ÄR det okej att träffa någon ny.

Han fick mig att tro att relationen mellan dem i det närmaste var över, de pratar inte med varandra, sover i olika rum de få dagar i månaden han är hemma. Hon kallar det för sitt hus. Och han sa att han skulle ta tag i det så fort det blev tillfälle,  innan hade han tänkt låta det "rinna ut i sanden" men nu hade han träffat någon som gjorde det värt att ta tag i det. Jag TRODDE på honom. 
Vad hade jag för anledning att misstro honom? I mina ögon och öron verkade det fullt rimligt. Ingenting av det han sa eller gjorde mot mig antydde något annat.

Men sen hände många saker i hans liv som gjorde att det blev för mycket.  Jag fattar det också men jag hade önskat att ett sådant tillfälle skulle fört oss närmare varandra istället för att han skulle vända sig bort. Jag VILLE stötta honom i det svåra. 

Det jag sörjer är att han inte orkade bemöda sig med att respektera mig så pass att han kunde säga något, han mår så skit så han struntar i att han fick även mig att må skit.
Nej, jag har inte förtjänat att må så här. Det är inte jag som har ett förhållande vid sidan av.
Ja, det var fel av mig att inleda något med en upptagen man men jag hade ingen dold agenda. 

Det är så märkligt. Han berättade i början att pga tidigare händelser så hade han slutat öppna upp sig. Sen pratade han lite i alla fall, minns en gång i början han sa att nu fick jag fasen inte lämna honom för det hade tagit honom flera timmar att somna efter att jag öppnat honom. 
Och han var sååå noga med att vi skulle prata med varandra om det var något. Jag har också svårt för det, säger sällan vad jag egentligen känner, har också blivit sviken av de som stått mig nära. Har fått lära mig att folk kan vara jävligt elaka om de vill. Brukar hålla god min, nämner inte om jag blir sårad eller som jag tidigare sa ber aldrig om något för mig själv. 
Och sen hade vi en händelse där vi inte förstod varandras agerande och jag var tvungen att berätta varför jag mår som jag mår och gör som jag gör. Och han var så otroligt tröstande och förstående och sa att det var svårt för mig att vara lycklig i nuet för att jag blivit skadad förr men att han önskade att jag kunde. 
Och då försökte jag släppa loss, var så otroligt glad över honom, VÅGADE tro på något. 

Och så går han och gör precis exakt så som jag har berättat är det som gör mig mest illa. 
Jag förstår inte. 

Säkert var det inte bara sex från hans sida, utan han utnyttjade dig ÄVEN för det känslomässiga. Han behövde väl det där kände han, och njöt av resan så att säga. Det kändes bra för honom. Men han tog inte ansvar för dig utan bara gjorde som det kändes bra i stunden, säkert försökte han fly undan verkligheten och hans dåliga mående och drömde sig bort liksom. Han utnyttjade dig både sexuellt och känslomässigt. Men han tog inte ansvar för dig som sagt, så viktigt är inte ditt välmående för honom, det är hans eget mående som han bryr sig om mest när det kommer till kritan.

Det var inte du som var otillräcklig. Det var han som fick vad han ville och sedan kunde fortsätta med sitt liv. Vänd inte det här emot dig själv - han är bara en lögnare som ville ha lite bekräftelse. Om han skulle.höra av sig igen så skulle det åter vara för att HAN skulle vilja känna SIG bekräftad och åtrådd. Ge honom inte den tillfredställelsen för allt i världen - du kommer bara må ännu sämre.

Han har hört av sig. Vet inte vad jag ska göra. 
Har inte svarat ännu. 
Har panik. 

Bara artighetsfraser

Fast det där är ju bara usla ursäkter för att få svara. Du måste absolut inte att svara. Du är inte oartig, du värnar om dig själv. Och det vet du ju själv.

Och mår om möjligt ÄNNU sämre inom kort. Att det skulle leda till något seriöst och hållbart är enbart önsketänkande,  det tåget har gått - han har tydligt visat att det inte var någon äkta kärlek. Tyvärr och såklart väldigt tungt för ts. 

Kanske TS mer måste veta om det finns en chans ändå. Kanske är det nu det kommer vända. Annars kommer hon gå och undra vad det hade lett till om hade svarat. Kanske missar hon sitt livs chans om hon inte svarar och tar detta vidare.