Han vågar inte

Ditt liv, ditt val

Ja det skulle jag, jag tycker han är världens finaste och skulle vara jättestolt om vi kunde vara offentliga. Och jag har de som har träffat honom och jag ville bara skrika ut till alla - titta på honom! Titta på min kille! 

Ja tyvärr känner jag mer till hans sämre sidor, han  är inte en kämpe utan går runt med offerkoftan och är tyst och sur. Allt är fel. Och så har det varit den största tiden, det är bara min korkade hjärna som inte kan glömma det bra.
Och eftersom jag vet allt det här vet jag också att om det skulle bli vi skulle det inte dröja länge innan han blir deprimerad igen och går och stoppar kuken i någon annan. För han gör ju inget fel, livet är ju ändå skit. 

Jag hade gärna stöttat honom i hans svåra stunder, men han vill ju inte det. Han behöver professionell hjälp men förstår det inte själv och är inte villig att ta emot någon. 

Jag vill ju ha honom för att han vill ha mig. Nu vill han ju inte, på vilket sätt skulle det hjälpa mig att kontakta frun? Såra henne, och tvinga honom att välja mig. Knappast vad jag ville. Jag är ledsen för att jag känner mig bortkastad och ovärdig. Jag TRODDE han ville vara med mig och jag ville att han skulle VÄLJA mig, inte tvingas till det. 

Fast,
många män ( de allra flesta) lämnar inte frun. Den bistra sanningen är att det är ytterst få. Särskilt om älskarinnan inte tidigt sätter ultimatum, och håller fast vid det.

Sådana fall har jag också sett, flera stycken. Kvinnan i otrohetsrelationen berättar för sin man att hon träffat en ny, initierar skilsmässa, skaffar egen bostad, anmäler barnen till en ny skola, det blir i värsta fall en infekterad vårdnadstvist... Och sedan meddelar älskaren att han ämnar stanna hos sin fru. Då finns det ingen väg tillbaka för kvinnan längre...

Långvarigt gifta män är i grunden bekväma. Det ska krävas OERHÖRT mycket, om de ska lämna sin fru och vända upp och ner på hela sitt invanda liv.