• Sceffli

    Han vågar inte

    Han har bestämt sig för att gå tillbaka till frun och avsluta med dig. Du får acceptera hans val. Sluta plåga dig själv, han vill ju inte vara med dig. Du ska vara med någon som vill ha dig på riktigt. Brustna hjärtan läker med tiden. 

  • Sceffli
    Anonym (Deppig) skrev 2024-07-08 22:46:01 följande:
    Det är ju det han inte gör. Han avslutar ju inte. Jag försökte avsluta (ja det gjorde jag faktiskt), sa att vi inte kunde fortsätta så här att det är okej att ändra sig men man måste vara ärlig. Men varför fortsätter han att kontakta mig hela tiden? Det jag ville ha var ett bättre avslut, ett förlåt till varför han en dag bara försvann. Och på ett sätt fick jag det men sen har han hållit sig kvar. Som en rutin kontaktar han mig, även när han inte kan ses. Det är inte bara för att jag ska stå utanför hans dörr för att han är sugen på att doppa just då. Han vet jubatt jag ställer upp så han behöver inte underhålla mig där emellan. 
    Som jag ser det finns det fyra anledningar till det varav de två första är mer troliga än de andra. 1. Han vill ligga 2. Han behöver bekräftelse 3. Han har känslor men inte så starka att han vill göra det valet 4. Han vill aktivt göra mig ledsen. 

    Jag vet att hjärtat kommer läka. Men hur ska jag våga öppna det igen?
    Jag tror du ska gå på anledning nummer 3 framför allt. Han har känslor för dig, men inte tillräckligt starka för att lämna frun. Säkert spelar 1 och 2 in också. Vi lever ju inte på 50-talet. Många skiljer sig för att de träffat en ny. Hade varit romantiskt om han hade blivit blixtkär i dig och lämnat frun för att han inte kan leva utan dig. Men så verkar det ju inte vara med den här snubben och det är lamt...
    Är du säker på att du vill ha honom?
    Helt säker? Det är inte bara att du har fastnat i att han är åtråvärd för att han är otillgänglig? 
    Är du säker på att du vill ha honom så ställ isf ultimatum att han får lämna frun om ni ska ses igen. Tycker jag. 

    Och hur gammal är du? Börjar du närma dig en ålder då du vill skaffa barn? Är han en möjlig far? Har du tid att ödsla på honom utifrån din ålder?...
     
    Jag har gjort slut på en rörig jävla relation en gång.... Kan bara säga att släppa honom kommer väl vara som att avgifta sig från en drog. Svårt. Du kommer få abstinens men med tiden släpper det om du bara håller dig borta från nya intag. Det betyder klipp banden, inga vänskapliga möten. I början känns det svårt, du skapar nya tidsfördriv, nya kontakter, en ny vardag. Undvik att tänka och känna så mycket, sysselsätt dig med nya saker istället. Med tiden kommer du glömma hans lukt och annat med honom. Tiden gör att vi glömmer. Du får nya perspektiv och ser det här på ett annat sätt. Även om det är svårt att tro nu kommer du kanske inte alls fatta varför du hade så svårt att lämna. Kanske kommer du vara rent av glad att det inte blev ni. Så var det för mig eftersom jag hittade till något så mkt bättre. Tänk på att om du är med den här mannen så stänger du dörren till andra män. Du kanske missar år med en himlastormande kärlek med någon annan för den här mannens ljumna kärlek...
  • Sceffli
    Anonym (Deppig) skrev 2024-07-09 07:52:07 följande:
    Visst kommer jag vara glad att det inte blev vi. Men att han är åtråvärd pga otillgängligheten är det inte. Jag blev kär i känslan, kär i kärleken, för att han lät mig uppleva sånt som jag aldrig gjort förr. Aldrig förut har jag fått känna mig uppskattad för den jag var, som berättade hur mycket han tyckte om mig, att han älskade mig och hur bra han fick mig att må. Och jag blev så förbannat jävla ledsen när han drog sig undan för jag hade aldrig tillåtit mig att känna så för någon annan och aldrig känt förtroendet att öppna mig och bli kär. Det var helt fruktansvärt och jag fick inte luft. Så ja, det är som en drog och jag försöker bita mig fast med näbbar och klor för att jag känner mig så jävla smutsig och bortkastad och för ett litet tag så slapp jag känna så. Jag vet att det bara är konstgjord andning och jag jobbar verkligen med att göra mig av med beroendet. 

    Tack för ditt fina inlägg. 
    Jag förstår. Du tycker om honom skitmycket. Vissa har ju verkligen förmågan att få andra att känna sig betydelsefulla. Finns en fransk film som heter "jag älskade honom" På svenska. Den påminner om din situation väldigt mycket faktiskt. Den kvinnan ställde ultimatum till sist.  Som av en tillfällighet hörde jag nyss på en sexologs sommarprat i p1 där hon berättade om forskning som tyder på att det sätt vi reagerar på relationsuppbrott liknar beroendeproblematik. Det ligger tydligen något i det jag skrev och det du kände igen dig i...

    Att göra slut är en påfrestande process. Det är också en sorgeprocess där man måste lida, sörja och omorientera sig. Det är större än många tänker sig. Man får plåstra om sig själv i processen och vara snäll. Man lär sig mycket på det. 

    Men nu när du upplevt detta möte som för dig var fint. Även om hans fru nog inte skulle säga detsamma. När du kommit över honom kommer du nog vara för nyfiken på kärlek för att kunna hålla dig ifrån när ett nytt tillfälle dyker upp. Du har dessutom erfarenhet av att lämna en man och överleva. Därför kommer du inte vara lika rädd för att öppna dig igen. Du vet att du överlever. Se bara till att nästa man inte är gift! 

    Jag tycker faktiskt du ska uppmana mannen att berätta för sin fru, även om han inte lämnar. Den kvinnan har rätt att få veta. Hon kanske själv är olycklig och skulle valt att lämna om hon visste att situationen är vad den är. I nuläget snuvar han henne på möjligheten att göra val kring sitt eget liv. Det är jävligt fult faktiskt mot henne.
  • Sceffli
    Anonym (Deppig) skrev 2024-07-09 12:42:06 följande:
    Jag hoppas det. Skulle gärna vilja uppleva det igen. 
    Jag har haft förhållanden förut men aldrig varit kär på det här sättet. 

    Och det verkligen inte meningen att sylta in mig på det här sättet med en gift man, jag trodde aldrig det skulle bli på det här sättet. 
    Jag förstår att det inte var meningen. Och det är inte så lätt när man blir förälskade. Han kunde inte heller rå för att han blev kär, men han hade inte behövt ljuga...Det här med hans fru är hans ansvar och hans svek mot henne. Du känner ju inte henne och du hade velat att han var ärlig och schysst mot henne. Men du råder inte över vad han gör. Han kunde ha valt att lämna henne. Han kunde ha valt att berätta för henne, men gör tydligen inte det. Det är inte ovanligt att gifta blir förälskade i en kollega och därför lämnar äktenskapet. Så långt är inget fel. Det som blir fel är ju hans lögner mot henne och att han sänder falska signaler till dig om att du har en chans. Han vill inte förlora henne eller förlora dig. Han är rädd för att göra fel val. Han är säkert rädd för att stå för sitt val också om han lämnar. Han kanske skiljer sig och blir ihop med dig och så fungerar det inte alls mellan er två. Men så är det här i livet, det finns inga garantier. Det är lite som astrid lindgren sa. Något i stil med att ibland måste man vara modig, annars är man inte en människa, utan en liten skit. Det är du och frun som får betala priset för att han ska slippa göra ett val och leva med konsekvenserna. Du kan däremot göra ett val själv. Du kommer klara dig utan honom! Du kommer kunna vara lycklig utan honom. Du klarar det! 
  • Sceffli
    Anonym (Deppig) skrev 2024-07-09 16:14:23 följande:
    Jag är helt med på att hon borde få veta, men varför måste jag vara den som ska berätta det? Det skulle verkligen för mig kännas som att vrida om kniven i henne. 

    Jag har faktiskt, trots vad ni säkert inte tror, själv blivit bedragen. Jag tror inte att de någonsin gjorde något sexuellt med varandra men sveket och förälskelsen fanns absolut där. Jag upptäckte det själv och jag kände mig så jävla förnedrad. Hon var en bekant också till mig, och jag hade absolut inte velat höra det från henne. Min sambo förstod inte ens att han gjort något fel som bedyrade sin kärlek till en annan kvinna. 
    Nej. Behåll sund gränsdragning. Det är inte din roll att prata med henne om detta. Det är mellan han och henne. Du kan aldrig veta vad du skapar för situation om du blandar dig i hans kärleksrelation. 
  • Sceffli
    Anonym (LOB) skrev 2024-07-09 18:00:03 följande:
    Förstår du nu vad du betyder för honom och vilken roll du har i hans liv?

    Ett hål som öppnar sig med lite snack och man kan tömma sig i.  Enkelt utbytbart
    Nej Ts ta inte åt dig av sån här skit. Du är inget hål. Det finns ingen anledning att hålla på med självhat. Många män i hans sits lämnar frun. Du är inte korkad. Men gör det som är rätt och gå ur situationen med stolthet. Han ska antingen lämna henne eller så träffas ni två inte mer. Det finns inget mer att prata med honom om eller reda ut. 
  • Sceffli
    Anonym (Wake up call) skrev 2024-07-10 00:43:18 följande:
    Fast,
    många män ( de allra flesta) lämnar inte frun. Den bistra sanningen är att det är ytterst få. Särskilt om älskarinnan inte tidigt sätter ultimatum, och håller fast vid det.
    Det ser väl olika ut. De fall av otrohet som jag känner till från mitt liv så är det två män och fyra kvinnor som varit otrogna. Ena mannen lämnade för några år sen sin fru för den nya kärleken. När frun kom på honom. Andra mannen blev kär i sin kollega och lämnade därför frun. Han är gift och har barn med den nya. Två av kvinnorna lämnade partnern för den nya kärleken. När männen kom på dem. De fortsatte vara ihop med sina nya. En kvinna var otrogen på en skidresa. Hon gjorde efter resan slut med sin kille, men blev inte ihop med den hon hade legat med. Hon sa inget till killen hon bedragit för att inte såra honom. En annan tjej kysste en kille på en fest fast hon var i förhållande. Hon gjorde efter det slut med killen, men hade ingen kontakt med han från festen. Sen finns ju Lotta Lundgren och Erik Haag som kändisexempel...
  • Sceffli
    Anonym (Hmmm ...., ,) skrev 2024-07-09 22:38:15 följande:
    Du tycker inte att ts redan HAR blandat sig i hans kärleksrelation? Då menar jag självklart den äkta kärleksrelationen, relationen som han har med sin fru.
    Nej. 
Svar på tråden Han vågar inte