Han vågar inte

Den typen av kärleksrelationer med gifta män skall man hålla sig borta ifrån. Man väntar och väntar, först måste bebisen bli större sedan kan han skilja sig, sedan ooops en till bebis och givetvis kan han ju inte lämna då utan vänta...sedan blir frun deprimerad och då måste man ju vänta. Sedan har det gått 12 (!) år, man har slösat hela sin ungdom kanske, från 18-30 på att vara nån slags slampa han sprutar i/på någon gång till ett par gånger i veckan istället för att ha haft ett eget liv. Han är kanske din första riktiga kärlek men du är inte hans...inte på det sättet. Helt bortkastat.

Allt efter den gifte mannens schema som kan ändras när som helst. Aldrig en riktig semesterresa ihop, bara i kombination med att han reser i jobbet och kanske enstaka weekends...aldrig fira jul/nyår/midsommar som par utan få låtsas typ 4 januari att det är jul och nyår samtidigt för att man vill fira med den man älskar. 5 minuters"dates", eller att han kommer inte iväg hemifrån och man står ute och väntar i snöslask i timmar :(

Anonym (Deppig) skrev 2024-07-01 07:46:13 följande:

Huvudet på spiken förutom att barnen är stora och han egentligen aldrig gav någon förklaring varför han ändrade sig (det måste han inte ge, ett nej är ett nej oavsett - men varför måste han leka med mig?).

Jag tror verkligen inte jag är kär längre. Just nu är jag bara ensam och jobbar med att bryta kontakten och inte falla för frestelsen att svara honom när han hör av sig. Det är bara kortvarig glädje och kommer inte ge mig något i längden.

Att inte vara i kontakt med honom alls är vad som funkar för mig. Varenda gång jag släppt på det och träffat honom så slutar det med att jag blir tillsammans med honom igen. Jag har ingen självkontroll.

Han vågar inte

INNEHÅLL