Inlägg från: Anonym (Herakles) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Herakles)

    Han vågar inte

    Anonym (Deppig) skrev 2024-03-09 12:50:13 följande:
    Jag ska prata med honom, jag orkar inte oroa mig för att det ska hända igen och inte våga prata om hur jag känner för att stöta bort honom. Jag vet att jag måste för det är ett sjunkande skepp men jag är ju så jävla kär :(

    Jag tänker inte på hans fru, och han pratar inte om henne. Visst har han nämnt henne och att det inte är så bra men han pratar inte illa om henne - de har bara kommit ifrån varandra. Hade han snackat skit hade det varit väldigt avtändande för mig - de har ju älskat varandra en gång i tiden.
    Det är klart att jag har googlat henne och letat på sociala medier men hon är väldigt anonym. I mitt huvud är hon rätt ful (vilket är märkligt eftersom han hade så bra smak med mig ;) )
    Men så fick jag av en slump se en bild på henne och hon är inte ett dugg ful, utan snygg och smal (jag är kurvig) och såg inte alls ut som jag tänkte mig. 
    Ödsla inte bort ditt dyrbara liv på en människa som ljuger och bedrar. Han har det säkert bra med sin fru men vill ha lite krydda vid sidan av. Du är varken den första eller sista som går på det här. Ta hand om dig själv och låt dig aldrig mer vara någon annans plan B.
  • Anonym (Herakles)
    Anonym (Deppig) skrev 2024-03-14 21:11:44 följande:

    Jag tror han gaslightar mig. Kanske inte med flit, men han spelar något spel jag inte förstår mig på.

    Vilken drömkille va? 🤥


    Hur menar du att att han gaslightar dig? Vad jag förstår så är han en gift man som valt att vara med sin fru. Det är väl inte konstigare än så egentligen? Tyvärr långt ifrån den första eller sista gången som vänsterprasslande gifta personer gjort så.

    För din egen skull så skit i honom nu. Blockera och ignorera. Låt dig själv få ha ett bra och givande liv och ödsla aldrig mer tid på lögnare. Du kommer att må så mycket bättre av det, jag lovar.
  • Anonym (Herakles)
    Anonym (Deppig) skrev 2024-03-15 08:37:24 följande:
    Han bjuder in mig och sen försöker få det till att jag ställer in eller inte vill. Testar hur villig jag är. 

    Han är inte med sin fru istället. 
    Okej, så ponera att frun har slängt ut honom eller att han lämnat henne. Faktum kvarstår att du fortfarande inte är hans prioritering nummer ett. Låt det sjunka in och gå vidare, du är värd så mycket bättre än en otrogen lögnhals. 
  • Anonym (Herakles)
    Anonym (Deppig) skrev 2024-03-20 07:21:24 följande:

    Jag vet inte hur jag ska ta mig igenom den här sorgeperioden. Jag har ingen som kan trösta mig och den som kan laga allt är den jag sörjer över.
     Vet inte vad jag ska ta mig till.
    Är en kamp varje dag att inte skicka ett meddelande till honom,  det som hindrar mig är att jag är rädd att han har blockat mig. 

    Vill så gärna att han ska höra av sig, säga förlåt och att allt kommer bli bra.


    Den enda som kan trösta dig är DU! Du behöver ta tag i det här: börja göra saker som distraherar på ett uppbyggande sätt. Träffa vänner, gå på bio, träna, skriv... skapa. Det känns jobbigt men BLIR bättre om du bara sätter igång. Blockera honom istället. Om han skulle höra av sig och du trillar dit igen kommer du bara bli ännu mer ledsen och besviken på dig själv. Nu har du lärt dig läxan - glöm inte bort den igen. Livet har SÅ mycket mer att erbjuda än en gift snubbe som är otrogen.
  • Anonym (Herakles)
    Anonym (Deppig) skrev 2024-03-20 08:38:16 följande:
    Det är så fruktansvärt att vara ensam och ledsen. Jag är hitflyttad och har varken vänner eller familj här. 
    Jobbar arslet av mig med ett fysiskt jobb, kan inte göra mycket mer än så och tiden och orken räcker inte till för så många aktiviteter utanför jobbet. Men hade behövt människor runt mig som jag bara kan må bra tillsammans med. Det är ett par som vet vad jag går igenom nu.
    Ännu har ingen av dem hört av sig och jag orkar inte vara ledsen över vänrelationer också. 
    De har väl telefoner? Ring och prata!!! Du jobbar väl inte 16 timmar om dagen? Du har visst tid att utveckla egna intressen, att träna, gå på bio, skapa!!! At the end of the day är vi alla ensamma men det behöver inte betyda världens slut. Finns massor att göra på egen hand - kanske kan vara ett sätt att lära dig stå på egna ben igen? Finns ingen bättre känsla! Det enda som INTE hjälper är att sitta hemma o tycka synd om dig själv! Gå en danskurs. Prova på mindfulness. Läs en riktigt bra bok. Virka en sjal medan du bingear en bra serie. Whatever. Gör något. Vinn tillbaka dig själv, din självrespekt och din självmedkänsla. Du grejar det
    ..allt sitter i huvudet!
  • Anonym (Herakles)
    Anonym (Deppig) skrev 2024-03-20 10:36:56 följande:

    Men jag håller med dig Herakles, alla dina förslag är jättebra och jag ska verkligen försöka. Tack för dina tips och råd. 


    Och jag fattar också att det känns jättejobbigt! 100%. Har också fått mitt hjärta krossat i det förflutna. Vad jag bara vill få fram är att det också går att komma över men att det kräver lite aktivt jobb. Menar inte att vara överhurtig, bara att det är upp till oss själva att styra över våra liv och inte hänga upp vår lycka på andra. Är övertygad om att du en dag kommer se tillbaka på det här och undra varför i hela fridens du gav så mycket tid och energi åt det.
  • Anonym (Herakles)
    Anonym (Deppig) skrev 2024-07-10 22:05:50 följande:
    Jo det har vi. Vi har i det närmaste bott ihop när han varit i min stad. 
    I det närmaste? Har ni bott ihop eller inte? Att bo ihop är att ha sina grejer och möbler i samma bostad, att dela hyra och räkningar osv.

    Allr det du beskriver låter som en klassisk otrohetsaffär där han sagt saker för att få till det med sina bruttor vid sidan av. Men om ni bott ihop så är det en annan sak - det hade jag tolkat som att ni levt öppet som ett par.
  • Anonym (Herakles)
    Anonym (Deppig) skrev 2024-07-11 05:55:42 följande:
    Äh, missförstå mig inte med flit. Vi har så klart inte bott ihop på det sättet att han flyttat in med sina saker. Men istället för att bo med jobbet har han kommit till mig,  stannat över helgerna. Vi har handlat och lagat mat ihop. Osv. Jag menar så klart inte att han har adressändrat till mig, men vi har spenderat mycket tid tillsammans. Inte bara för att ligga. 
    Inte med flit alls. Vad jag menade var att det är rätt stor skillnad. Det du beskriver är ju klassiskt för otrohetsaffärer - man slinker över till älskaren/älskarinnan när man har en anledning som t.ex. jobbet och kanske till och med sover över. 

    Hade han däremot flytttat in hos dig hade jag tolkat det som att hans intention varit att bli tillsammans med dig.

    Det är synd att du låter en annan människa trampa på dig så här. Men det är ju så klart ditt val. 
Svar på tråden Han vågar inte