Anonym (hm)

Thu 7 Mar 09:58

1447 svar

Han vågar inte

Jag har inte läst alla svar, men skummat igenom en del. Jag är egentligen den som skriker högst av alla när det kommer till otrohet, på grund av mina egna erfarenheter av det. Den här gånger gör jag det inte, men mest för att du faktiskt redan vet. Det jag däremot vill säga är att han vågar. Han vågar visst lämna fru och barn och vara med dig. Han vågar för allt i världen. men han vill inte. Han vill inte lämna fru och barn. Han vill inte ha en relation med dig. En person som vill, den vågar. Jag tror att det är bättre för dig och för alla inblandade att du försöker gå vidare från det här. De flesta har varit hjärtekrossade någon gång i livet och majoriteten överlever. Han kommer inte lämna henne - för han vill inte.

Anonym (hm)

Thu 7 Mar 10:26

#53

Anonym (...) skrev 2024-03-07 10:15:01 följande:

Man kan "vilja" olika saker på olika plan. I min erfarenhet är gifta medelålders män ofta bekväma - och ju längre de har varit gifta och ju äldre de är, desto mer bekväma har de blivit. De är så inrotade i det liv de har, med fru, barn, släkt som blivit bådas släkt med tiden, gemensamma vänner, hus, trädgård, kanske gemensamt engagemang i en religiös församling eller i grannsamverkan eller barnens idrottsförening - att det krävs VÄLDIGT MYCKET för att de ska bryta upp ifrån allt det.

...och till det kommer naturligtvis även skuldkänslor gentemot barnen, samt även mot frun om det är så att hon inte kommer att klara sig själv. I andra länder köper sig männen fria från den senare oron genom underhållet till exfrun, men i svensk lag förekommer det inte längre.

...men för den skull behöver det inte vara så att mannen inte älskar TS. Han mår säkert hemskt dåligt av situationen, han också.

Man kan vilja saker på olika plan, men TS gifta man vill det antagligen inte på något plan. Han vill inte uppleva skuldkänslorna mot barnen, han vill inte uppleva kaoset det innebär med bodelning och skilsmässa, han vill inte bryta upp med gemensamma vänner och familj, han vill inte lämna sitt hus. I grund och botten vill han fortfarande inte. Så ditt argument om att man kan vilja saker på olika plan är egentligen helt irrelevant.

Exempel: Jag har alltid velat ha häst sedan jag var liten. Jag vill det fortfarande idag, men inte tillräckligt mycket. Jag vill inte gå upp tidigt på morgonen och mocka i stallet, jag vill inte att min ekonomi ska bli påfrestad av stallhyra och foder. Jag vill inte boka upp alla mina dagar på att åka ut och köra in- och utsläpp. Att ha en häst är bara en kvarstående dröm, men jag VILL inte göra det som krävs.

TS gifta snubbe vill inte göra det som krävs, vilket är samma sak som att inte vilja ha henne. Lura henne inte att tro massa annan onödig skit.

Anonym (hm)

Thu 7 Mar 10:35

#55

Anonym (Mannen) skrev 2024-03-07 10:28:37 följande:

Det är lätt att sitta kvar i sin livssituation. En kvinna som jag är mycket nära sedan långt tillbaka ville lämna sin relation och vara med mig. Hennes man är multimissbrukare och hon har mått väldigt dåligt under många år. Hon pratade om självmord rätt så ofta. När hon sökte professionell hjälp sa de att hon måste lämna honom. Men hon gjorde inte det. Och sen blev hon med barn.

Nu gråter hon ofta för att hon stannade kvar.

Det där är mer ett fall av psykisk ohälsa som gör att hon beteende sig och tog beslutet att stanna kvar. TS man är bara ett kräk. Han visar dessutom tydligt vad han vill genom att dra sig undan från henne, inte ge henne förklaringar och inte håll sina ord

Anonym (hm)

Thu 7 Mar 13:43

#57

Anonym (Deppig) skrev 2024-03-07 13:22:09 följande:

Jag tror faktiskt att han vill. Kalla mig delusional om ni vill men jag är rätt säker på det. Däremot så kräver det mycket ork att ta tag i något som de har levt med i flera år, de har lärt sig att leva med varandra utan att längre tycka om varandra. Vår situation är rätt komplex och att välja ett liv tillsammans med mig är inte bara enkelt även om vi har djupa känslor för varandra.
Ja, hans psykiska mående ställer också till det här. Och frågan är också om han verkligen tar tag i sitt äktenskap och avslutar som han borde (oavsett om det blir vi) så vet jag inte om jag kommer orka själv när han går ner i en depression igen.

Du skriver i din trådstart att du vet att det aldrig kan bli ni. Han visar tydligt att han inte kommer lämna familjen, tex genom att ignorera dig, försvinna, avboka träffar, säga rakt ut att han inte vill ses med sina känslor som en lam förklaring. Ändå skriver du i slutet att du vill kunna övertala honom. Hur är inte det definitionen av delusional? 😐

Anonym (hm)

Thu 7 Mar 14:42

#60

Anonym (Mannen) skrev 2024-03-07 14:09:13 följande:

Han kanske är deprimerad. Det påverkar initiativförmågan kraftigt, det gör att man kan undvika och dra sig tillbaka.

I grunden är det dock en soppa.

Jag förstår vad du menar och hur du tänker, men är det den mest troliga förklaringen här? TS har haft en relation med en gift man. Den gifta mannen kommer med ständiga ursäkter till varför han inte kan vara i en relation med TS. Han undviker kontakt med henne, undviker att träffa henne och försvinner i perioder. Är det mest troligt att han är deprimerad och innerst inne verkligen vill vara med henne eller är det mest troligt att han inte vill lämna sin familj och hade TS som något roligt på sidan av, som nu börjar bli för komplicerat då TS hänger efter, skickar meddelande efter meddelande som hon själv skriver, och försöker övertala honom att lämna familjen? Kan det vara mer troligt att han faktiskt inte vill och att det lilla roliga han hade nu upplevs som en press från TS, något han inte ville ha när han gick in i otroheten.

Anonym (hm)

Thu 7 Mar 15:36

#62

Anonym (Deppig) skrev 2024-03-07 15:03:33 följande:

Jag har absolut, absolut inte försökt förmå honom att lämna sin familj. Jag har sagt att det är ett problem, därför att det också sätter mig i dålig dager. Han vet att jag inte är för otrohet, men jag är helt och hållet med om att beslutet måste komma från honom. Skulle aldrig falla mig in att övertala honom, men jag HOPPAS att han av egen vilja ska avsluta det där. Vad jag ville övertala honom till var att träffa mig för att bättre avslut (eller nystart helst).
Jag tycker att han oavsett vad som händer med oss ska avsluta sin relation med sin fru, de är inte lyckliga.
Det jag har skrivit i meddelanden till honom är att jag saknar honom och vill träffas och att jag är oerhört ledsen men jag respekterar hans beslut om han inte vill fortsätta. Och att han skulle respektera min önskan om att avsluta bättre.

Han är i 50 års åldern, ungefär 15 år äldre än mig. Barnen är +/- 20 år. Ett är utfluget, en bor fortfarande hemma.

Däremot, han håller nu kontakten med mig och ska vi fortsätta måste han lämna sin fru. Jag kan inte vara hans älskarinna resten av livet, jag vill också leva ett normalt familjeliv.

Att han dragit sig undan beror helt och hållet på hans depression, han saknar kraft och vilja att ta tag i sitt liv.

Ah! Då missförstod jag just den meningen. Men jag har en fråga. Jag lever själv med en man med stor åldersskillnad. Du är cirka 35 år, han cirka 50. Är du införstådd med vad den åldersskillnaden kommer att innebära i ett vardagligt liv? Är du verkligen införstådd med vad åldrande gör med en person? Jag pratar inte bara fysiskt, utan också mentalt, sjukdomar, du är ung och pigg och han vill inte lyfta rumpan ur soffan. Han har levt sitt, du har fortfarande saker du vill upptäcka. Dra honom inte ur sitt förhållande med sin fru för att sedan skriva en ny tråd här om 5 år då han närmar sig 60 bast och inte ser ut eller beter sig som han gör idag.

Jag vet att du är sårad. Men jag tror att du har sjukt mycket mer att vinna på att lämna den här mannen bakom dig. Han har dessutom tydliga bevis på att vara opålitlig och illojal. Han har ett otroget beteende och risken är stor att du kommer vara den ovetandes frun i framtiden.

Anonym (hm)

Thu 7 Mar 17:08

#65

Anonym (60-taggen) skrev 2024-03-07 16:34:24 följande:

Herregud alltså, har du någon koll alls på hur dagen 60-åringar ser ut och fungerar?
Du låter som något som min mamma skulle sagt för 30 år sedan när jag var i ts ålder.
Numera är jag 60 och inte det minsta lilla mindre alert/gaggig/trött /valfritt än för 30 år sedan. Snarare tvärtom.
Kroppen har inte heller förfallit, det mesta bilr vad man gör det till.

Du lever inte i verkligheten med de orealistiska tankarna du har. Kvinnan är i 30-års ålder. Han är 15 ÅR ÄLDRE! från 20 till 35 är det kanske inte så stor skillnad. Men du menar väl inte att du sitter här och tycker att 40 åringar och 60 åringar är i samma liga och kategori? För när hon är 45, är han 60 och går snart i pension. Hon har 20 år kvar i arbetslivet. De kommer inte befinna sig på samma plats eller vilja samma saker. Det här är bäddat för katastrof och det är bättre för alla att han stannar hos frun i det här fallet.

Anonym (hm)

Fri 8 Mar 08:53

#72

Anonym (60-taggen) skrev 2024-03-08 08:37:21 följande:

Femton års åldersskillnad är inte speciellt ovanligt.
Har du missat alla trådar här på FL som handlar om detta och vad folk i gemen anser?

Sen kan jag förstå om man är ung, att man tror det du skriver här ovanför. Men du förstår, när du blivit lite äldre så kommer du att förstå.

Det är 15 år mellan mig och min man. Vi är i ts och hennes gifta mans ålder. Jag vet vad jag pratar om.

Anonym (hm)

Fri 8 Mar 08:55

#73

Anonym (Inte 60 än men om några år) skrev 2024-03-08 08:44:05 följande:

Jag skulle säga att det är större skillnad på en 20-åring och en 35-åring än vad det är på en 45- åring och en 60-åring.

När man är tjugo är man knappt ens torr bakom öronen, har precis slutat gymnasiet och bor ofta kvar i föräldrahemmet. 35-åringen har högst sannolik arbetat i tio år redan, etablerat ett hem och kanske har både barn och äktenskap i bagaget.
Vad skulle de ha gemensamt?

När man är vuxen "på riktigt" som man är vid 45 respektive 60 så har man mer likheter än olikheter.
Som personen här ovanför skrev, är man väldigt ung och ännu har en outvecklad hjärna så kan det säkert vara svårt att förstå.
Men lugn, du kommer också dit.

Sedan undrar jag vad det är som stör så mycket att den ena parten inte längre jobbar, det skulle ju vara kalasskönt att ha en partner hemma som fixar och grejar. Då kan man ta det lugnt när man kommer hem.

Den goda herren jag besvarade pratade om sitt utseende och hur tränad han var. Jag och min man är i samma ålder och har samma ålderskillnad som TS och den man hon vill ha. Jag vet vad jag pratar om.

Anonym (hm)

Fri 8 Mar 09:01

#74

Ni som svarar att det inte är någon skillnad på 35 och 50 eller 45 och 60 är för att ni antagligen är äldre, men fortfarande känner er unga och fulla med livsglädje. Vi som är unga på riktigt märker dock skillnaden. hur Hårt det än må låta

Anonym (hm)

Fri 8 Mar 09:07

#75

Och med det sagt vill jag inte trycka ner varken ålderskillnad eller åldrande. Jag ville att TS skulle ta sig en tankeställare för ålderskillnaden ÄR stor oavsett vad ni själva tycker. Jag lever i det och ser det varje dag. Jag är 35, gift och med en hel barnaskara. vi har 14 år tillsammans. Det är en ENORM skillnad på honom nu om man jämför med när han var i 30 års åldern och vi träffades. då är han ändå skitsnygg, håller hälsa och gymmar. Men det finns andra aspekter än utseende att ha i åtanke här.

Anonym (hm)

Fri 8 Mar 11:12

#81

Anonym (60-taggen) skrev 2024-03-08 09:27:51 följande:

Om det är jag som är den "gode herren" så vill jag meddela att jag är kvinna.
Och tänka sig, men en yngre man. Dock inte så mycket som 15 år, men ändå, över tio iaf.

Och det är ju ingen som säger att din yngre man inte märker av din ålder heller, ellerhur? Det är inte så att jag går runt och informerar min man om att åldersskillnaden märks av ju äldre han blir.

Anonym (hm)

Fri 8 Mar 13:52

#84

Anonym (facepalm) skrev 2024-03-08 13:43:39 följande:

Den enda genen du och vissa andra med åldersnoja i denna tråd verkar ärvt är en överdriven förmåga till förnekelse och det är inte "lyckligt" på nåt sätt utan bara tragiskt.

Jag menar tror man på allvar att man har såna fantastiska gener att man åldras så långsamt att man är så gott som 30 när man är 60 så har man ju allvarliga problem med sig själv.

TACK ☝🏼

Han vågar inte

INNEHÅLL