Han vågar inte

Hur har han haft det tungt?

Har du också familj eller partner?

Det är så lätt för andra att ha åsikter om honom, och er relation,  men det är era känslor det handlar om. 

Det är din känsla av vilja få ett avslut som mannen ifråga inte klarar av. Kanske är han rädd för göra dig lessen, eller att han ska bli lessen.  

I mitt fall blev vi lessna båda två men det kändes ändå skönt att göra det.

Vi bestämde att vi skulle höra av varandra då och då. Detta vi också gjort så på något vis är ändå i varandras liv på något sätt. 

Han kommer alltid att vara min stora kärlek  och jag hans, men det kunde inte bli vi och det är jag nöjd med. 

Alltid lika bisarrt med människor beter sig som svin och tror att det räcker med att bara säga "döm mig inte" för att slippa kritik. Det är ungefär lika rationellt som att tro att man kommer slippa kritik bara för att man skriver att man inte vill bli dömd för att man vill ha tips på hur man bäst tuttar på grannens hus

Det du håller på med är ju så urbota svinaktigt och korkat att det sjunger om det men du vill ändå att andra ska hjälp dig fortsätta med det? Hur tänkte du där? 

Om någon vill ha tips på hur man bäst skadar sig själv och andra, skulle du ge med tips på det? Typ gör såhär så ska du se att det gör riktig riktigt ont på alla?

Ärligt talat, du är ju så vilse i pannkakan man kan bli och verkar ha tappat förmåga till rationellt tänkande och normala värderingar helt och hållet, så det enda råd jag kan ge dig är boka tid för terapi för ingen här kommer kunna hjälpa dig så länge du inte är mottaglig för nåt annat än ditt begär / känslor. Det krävs nog professionell hjälp för att få dig att förstå.

Jag tror faktiskt att han vill. Kalla mig delusional om ni vill men jag är rätt säker på det. Däremot så kräver det mycket ork att ta tag i något som de har levt med i flera år, de har lärt sig att leva med varandra utan att längre tycka om varandra. Vår situation är rätt komplex och att välja ett liv tillsammans med mig är inte bara enkelt även om vi har djupa känslor för varandra.
Ja, hans psykiska mående ställer också till det här. Och frågan är också om han verkligen tar tag i sitt äktenskap och avslutar som han borde (oavsett om det blir vi) så vet jag inte om jag kommer orka själv när han går ner i en depression igen. 

Jag tror faktiskt att han vill. Kalla mig delusional om ni vill men jag är rätt säker på det. Däremot så kräver det mycket ork att ta tag i något som de har levt med i flera år, de har lärt sig att leva med varandra utan att längre tycka om varandra. Vår situation är rätt komplex och att välja ett liv tillsammans med mig är inte bara enkelt även om vi har djupa känslor för varandra.
Ja, hans psykiska mående ställer också till det här. Och frågan är också om han verkligen tar tag i sitt äktenskap och avslutar som han borde (oavsett om det blir vi) så vet jag inte om jag kommer orka själv när han går ner i en depression igen. 

Absolut inte hans första snedsteg, men den första han känt sig vilja ha ett liv med. 
Jag vet!! att förmodligen alla säger så, men han lät så trovärdig och jag har flera ggr när han ville mer än mig från början tagit upp om eventuell otrohet i framtiden. Jag tror verkligen att han blev kär, men känslorna kanske dog ut. För mig blev de istället starkare. 
Jag trodde verkligen på honom och innerst inne hoppas jag fortfarande att de var på riktigt. 

Okej, nu ska vi snart ses igen. Har bestämt mig för att prata med honom. Vad ska jag säga? Vilka är kärnpunkterna att ta upp?
1. Ska vi fortsätta måste han lämna frun
2. Han måste kunna prata med mig 
3. Man får inte göra slut via sms när man är 50 år

Mer?

Pepp tack, det kommer vara skitsvårt för mig.