Traumatiserad av inskolningen på förskolan

Jättetråkigt att inskolningen blev så dramatiskt och svårt,kan bara beklaga.

Er lille son har varit med om många förändringar i sitt lilla liv och varit ovan vid andra relationer så det har varit ett enormt stor omställning för honom så inskolningen borde ha gått i långsammare takt utifrån vad jag kan känna in.
Eftersom ni hade god tid på er med inskolningen borde du inte ha behövt lämna sonen på redan dag 3 och absolut inte under så lång tid.
Jag hade rekommenderat dig som vårdnadshavare att sätta dig på en fast plats och låta barnet undersöka den nya miljön på egen hand och ha dig under uppsikt för att få din bekräftelse på att allt är ok.
Jag hade inte som pedagog låtit dig lämna förskolan överhuvudtaget den 1:a veckan då jag tycker att det är viktigt att vårdnadshavaren är den som leder barnet in i den nya miljön och visar att det är en bra plats att vara på,att det är vårdnadshavaren som är tryggheten som tex är den som först presenterar tex skötrummet i lugn och ro, en plats som kan vara väldigt känsligt för små barn. Samma när de ska äta och sova.
Sedan kan man ta allt pö om pö i takt med att barnet blir säkrare.
Sedan finns det ändå ingen garanti att det går helt smärtfritt ändå. Barn är så olika.
Felet här känns som värst att de inte kontaktade dig när barnet var så ledsen och nu mist ditt förtroende.
Svårt att veta hur du ska göra nu,allt beror på om du kan ta en paus och börja om från början när det lugnat sig?
Jag har varit med om att två inskolningar under mina många år på förskolan verkligen inte fungerade, barnen var helt enkelt inte mogna eller redo pga av olika saker.
Den första svåra inskolningen grät barnet hysterisk dagligen,jag fick ta barnet på långa promenader för att lugna ner hen,men mamman var mycket förstående och nöjd över hur vi handskades med situationen. Idag hade det varit helt omöjligt på förskolan att kunna ge 1 barn så mycket närhet på egen hand.
Barn 2 som också hade det enormt svårt med separationsångest fick vi pausa inskolningen på och efter ett halvår tog vi nya tag och det var en enormt stor skillnad! Än idag kommer barnet och hälsar på sin gamla fröken och det värmer så.

detta är vad jag kan dela med mig av,hoppas att det kan hjälpa dig lite i hur du kan tänka och agera efter.
 Stort lycka till

Jättetråkigt att dem inte efter sitt första misslyckade försök inte var angelägna om att möta dina önskemål.
Jag hade tagit emot ditt förslag med stor tacksamhet och känt att här har vi en vårdnadshavare som vill sitt barns bästa!
Det är ju toppen med extra korta dagar den första tiden, vet även små barn som blir hämtade redan efter lunch den första tiden och sedan förlänger man tiden successivt efter överenskommelse. Brukar aldrig gå fel.

Det där med amningen är faktiskt ett dilemma?.ofta ofta är just de barnen som fortfarande ammas även dagtid också de känsligaste barnen.
Vore jag dig skulle jag vänja mig av med amningen mitt på dagen och börja erbjuda nappflaskan istället.
Kanske kan du pumpa din bröstmjölk och låta din man flaskmata tills den lille vänjer sig?
Det brukar gå lättare än när mamman gör det av naturliga skäl.
Något som också kan vara bra att förbereda den kille på är att försöka ha så likvärdiga rutiner som på förskolan dvs mat,sov och utevistelse. 

Träna också på att låta den lille att äta själv och gärna med bitar om ni inte redan tillåter det.

Jag hoppas att ni snart landar i allt igen och att lillen kommer fort i balans. 

Ni har bara haft lite otur på vägen.
Genom att förbereda den lille gör förskolan i tid tjänar ni mycket på det.

Stort lycka till ????

Ps. Min erfarenhet är att IUr och Skur förskolor är väldigt bra?.