Livrädd för cancer. Ångest,

Och vad kan vi bidra med?

Usch vad jobbigt du har det. Jag tror att du behöver söka hjälp för din oro för det här är inte hållbart i längden. Utan att vara expert så tror jag att mycket av det här sitter i huvudet - du har fått ett stresspåslag som inte går över. Visst, kontrollera det du oroar dig över, men jag misstänker att du kommer hitta något nytt att oroa dig över när proverna visar sig vara ok.

Men då jobbigt du har det. Det du ska ta tag i är din hälsoångest. Jobbar du inte med den kommer du inte att kunna sluta att oroa dig. In onödig högkonsument av vård. Spelar ingen roll hur många prover, röntgen och undersökningar du kommer att göra flr du hittar bara något nytt att oroa dig för. Vet själv hur det är att hantera cancerspöket. För min del handlar det om oron fle ett tredje återfall. Har dessutom förlorat två av mina närmsta anhöriga i skitsjukdomen. Så erfarenhetsmässigt så är det rätt svårt och besvärligt att dö i cancer. Symtomen för att upptäcka cancer vatierar också. Från ingenting till palperbar knöl. Oftast så gör cancer inte ont  När den gör det är det oftast inte längre botbart och man går in i palliativ vård. 

Men för dig så har du tagit en massa prover. Inget som indikerar något avvikande. Inget avvikande på röntgen heller. Leverprovet ska tas. Har det varit knas med levern har du upptäkt det redan. Glr att göra det enkelt för vården och som ett led i din behandling kanske man kan ta några cancernarkörer. Med dem i handen och en bra terapeut så kommer du att må mycket bättre. Du får säkert psykosomatiska besvär och eldar upp dig över det. Minsta fjärt på tvären och du har cancer. Det funkar inte riktigt så. Du behöver ta tag i detta från rätt håll. Då har du alla chanser till välmående. Samt att du får verktyg att hantera ångesten nör den knackar på. Det hela handlar om ett feltänk. Du reagerar på känslan och oron. Struntar faktan. 

Vad ska du lösa på Familjeliv som inte dina läkare har löst?

Det är just kuratorn som vara din bästa medicin. Du kan inte ha det som du har det nu. Totalt ohållbart att ständigt känna efter och oroa sig. Om det hade varit cancer och spridd sådan hade du varit död på ett par tre månader. Oftast gör inte cancer ont förrän det är för sent. Skelettcancer är smärtsamt. Ok vissa andra cancrar också. Jag har aldrig haft ont eller andra problem av själva cancern. Men ett smärre helvete med operation och behandlingarna. Men har slitit mig igenom det också och är på banan igen. Lite ärrad och lite slitnare men helt ok. 

Så man ska inte underskatta det psykosomatiska måendet. Det spelar dig stora spratt. Du behöver lära dig att ta tag i feltänket. Ändra ditt förhållningssätt. Göra om och göra rätt. Fundera på vad du har för vinst i att alltid gå och oroa dig för allvarlig sjukdom. Finns det något bra med det. Förändrar oron något till det böttre. Du reagerar känslomässig på fiktiva scenarion. Alltså du jagar upp dig för något som inte finns. Inte en kanske finns. Hur klokt är det att leda den energin. Då du kunnat fokusera på barnen och dig själv. Bra positiva och uppbyggliga saker. Din oro fyller ingen som helst funktion mer än att få dig att må dåligt och bli energilös. 

Om du hade haft cancer i levern i 7 år utan behandling skulle du troligtvis vara avliden vid det här laget. Så det är inte sannolikt.

Den bästa hjälpen du kan få är att reda ut din hälsoångest.