Livrädd för cancer. Ångest,

Usch vad jobbigt du har det. Jag tror att du behöver söka hjälp för din oro för det här är inte hållbart i längden. Utan att vara expert så tror jag att mycket av det här sitter i huvudet - du har fått ett stresspåslag som inte går över. Visst, kontrollera det du oroar dig över, men jag misstänker att du kommer hitta något nytt att oroa dig över när proverna visar sig vara ok.

Vilka idiotsvar du får. Ägna dig inte åt dem. Din rädsla är inget att skoja om alls. Jag tror inte heller att du har cancer men grejen är att även om du SKULLE ha det kan man bota enormt mycket idag. Däremot tror jag absolut att du behöver stöd för jag kan tänka mig att din ångest bottnar i saker som att vara ensam mamma, kanske finns trauman och dåliga förhållanden sedan tidigare etc. Det är inget att skämmas för alls.