Anonym (Sonja) skrev 2024-01-25 09:10:55 följande:
Om man inte får rätt behandling i tex rätt medicinering, balans i olika oataxla, vitaminer eller mineraler SÅ är det näst intill omöjligt att gå ner i vikt.
I den här sjukdomen är det lönlöst att tro kalorier in-kalorier ut eller träna bort kilorna,så är det bara. Kroppen går på så lågvarv att den behåller allt?man går på lågvarv och har nästintill INGEN egen förbränning.
Det kan rent utav vara skadligt och förvärrande att pressa en ssk sjuk kropp när den redan i dagsläget har brist på energi och ämnesomsättning.
Det är som att du ska åka från Stockholm till Malmö på halv tank, du pressar och pressar och till slut skär motorn.
Nej, TS har inte fått rätt vård varken kring sin medicinering eller vad som kan trigga igång antikroppar mot sin egen sköldkörtel.
Som sagt, att gå upp i vikt med denna sjukdom är ytterst vanligt och en av de första tecknen,övervikten är INTE pga dålig eller för mycket mat eller för mycket stillasittande. Detta är vad Hypotyreos- Haschimoto hör mot din kropp.
Helt rätt!!!
Det tog många år innan jag hittade vad som funkade för mig. Många turer inom vården och kontakt med läkare som inte förstod sig på sköldkörteln alls!
Jag fick söka vård privat för att hitta någon som var kunnig!!!
I mitt fall hade min "grundsjukdom" som var just hypo-hashi gett följd problem med rejäla näringsbrister och andra problem och ändå hade jag ätit det som livsmedelsverket menar är rätt kost och varit noga med näringsintag när jag gick på olika dieter. Det tog ÅR att få ordning på!!
Jag hade testat en massa dieter och varit på gymmet och tränat hur mycket som helst. Allt det gjorde mig SÄMRE för min kropp blev stressad och sköldkörtelsjukdomen värre! Jag samlade på mig vätska. Svullnade som en flodhäst över dagen utan anledning. Det gjorde enormt ont och var skrämmande!!
Jag slutade gå till gymmet under en period. Och under 3 månader var jag ute och gick väldigt lugna promenader. 45-60 minuter om dagen. (Innan hade jag tränat 4 pass i veckan - ganska så hårda träningspass). Jag åt enligt AIP och jag åt MYCKET!
15 kg rann av mig som vatten. Sen kom nästa motgång som jag fick lista ut. Jag började med yoga 1-2 gånger i veckan istället för promenader. Då försvann några kilo till. Jag åt fortfarande som en häst!
Många förstår inte det här men jag hade slutat stressa (och stressa gjorde jag när jag var på gymmet och tränade hårt för sköldkörteln mäktade inte med det!) när jag dessutom testade gud-vet-vilka-dieter (inklusive att räkna kalorier) då var det också en stressfaktor. Men nu hade kroppen tillgång till ordentligt med mat och en väldigt lugn och behaglig träning och då började saker och ting att ramla på plats.
Jag gick ner i vikt och mina värden blev bättre och bättre (enligt läkare på vc hade mina värden varit "jätte bra" innan bara för att de var inom referens men de där värdena var ju inte optimala för MIG!). Jag sänkte medicinen (levaxin) och fick lio utskrivet. Nu kan jag träna det JAG vill. Jag varierar med promenader, hård styrketräning, yoga, stepp samt lite annan konditionsträning som ger mig en mental och fysisk kick. Samtidigt arbetar jag mycket med det mentala. Jag pendlar med buss till och från jobb och den tiden lägger jag på mental träning.
Livet är i vanliga fall inte enkelt. Men har man den här sjukdomen så måste man göra 99% av jobbet själv för den regionala vården är väldigt begränsad i kunskap och vad de vill göra. Men det roliga är att man kan lära sig hantera sjukdomen på egen hand och man kan lära sig vad ens optimala medicinering är och hoppas på att läkaren man går till förstår det och faktiskt lyssnar på sin patient.
