Anonym (Jaså?) skrev 2024-01-26 14:34:02 följande:
Jag tog hand om mina pojkar helt för mig själv.
Agda90 skrev 2024-01-26 14:21:42 följande:
Ingenstans skriver du att du älskar dina barn villkorslöst. Allt handlar om dig, dig och åter igen dig och hur fantastisk du var som gav dina pojkar mat och tak över huvudet. Vad vill du ha!? Ett grattis och en buckla där det står "årets mamma"?
Du är inte en bra förälder och har inte varit. Det spelar ingen roll vad du skriver!
Du förstår inte hur misshandlade barn beter sig! De älskar sina föräldrar villkorslöst och hoppas in i det sista att föräldern ska göra detsamma. När det hoppet sedan överger dem så är det över. Game over!
Min yngsta älskade mig villkorslöst och måste göra det någonstans innerst inne och jag tror han egentligen saknar mig. Så svårt att få kontakt.
Det har synts på honom som pojke att han älskade mig jättemycket. Eftersom han var glad och dessutom älskade mig, betyder det att jag gjorde bra saker.
Det är inte över, eftersom han kan börja visa kärlek igen till mig.
Jag försökte i mitt inlägg 79# att ge förståelse, men jag verkar ''misslyckas'' om och om igen. Inklusive inlägg 70#, där jag försökte förklara bra saker, så hoppades jag att ni skulle få läsa och ta till er positiva saker.
Att älska mig, att han var allmänt glad, betyder det att jag gjorde honom så.
Att han älskade dig jättemycket är INTE ett bevis på att du gjorde bra saker utan snarare ett typexempel på hur barn, när de är barn, älskar sina föräldrar villkorslöst. Alltså oavsett om de blir försummade eller misshandlade, som din son blivit av dig, vilket du själv givit många exempel på.
Du säger att du inte behöver samtalshjälp. Kanske inte. Du behöver dock hjälp att lära dig mentalisera, exempelvis genom mentaliseringsbaserad terapi (MBT). Det kommer lära dig andra perspektiv och förhoppningsvis kommer du bättre kunna relatera till andra människors upplevelser. Inte bara för din skull utan för din omgivnings.
Kanske kanske kanske finns det en minimal chans att din son skulle vara villig att ge det ett försök om du FAKTISKT hade jobbat med dig själv länge och lyckats uppnå en förändring. Observera att han absolut inte på något vis är skyldig att ge dig en chans oavsett hur mycket du förändras!! Men jag tror kanske att det var därför han gick med på att träffa dig 2022. När han sedan märkte att du inte har nått några insikter, inte såg din skuld, inte såg hans smärta, ja då insåg han hur meningslöst det var att mötas upp.
Du säger att du inte behöver någon terapi. Men är du villig att göra det ändå för dina söners skull?
