Inlägg från: Anonym (Sök hjälp) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Sök hjälp)

    Min son 25+ skriker och gapar på mig och har allmänt konstig beteende - Han påstår att jag gjorde så när han var ett barn

    TS, jag tänker när jag läst tråden att du måste söka hjälp för att komma vidare. Du verkar inte kunna se saker från någon annans (din sons) perspektiv och inte heller kunna ta in vad folk skriver här. Du kan inte förstå vilket trauma du utsatt honom för, du skyller ifrån dig och tycker inte det är ditt fel att han utsatts för misshandel av sin storebror. 

    Innan du själv inser att du är den största orsaken till att din son inte vill ha med dig att göra och att du agerat fruktansvärt under hans uppväxt kommer du inte komma någon vart. Du måste förstå att det inte bara går att gå vidare innan du faktiskt förstår honom och genuint vill be om ursäkt.

    För detta tror jag att du behöver professionell hjälp.
    Du tycker att ni bara kan glömma och gå vidare. Jag tror att det dels visar att du inte har en förståelse och empati, men också att du är rädd för att möta det faktum att du gjort så oerhört fel. Du behöver hjälp av en psykolog att erkänna och acceptera vad du gjort och hur du kan komma vidare.

    Även om din son inte vill ha med dig att göra i framtiden kan du kanske med professionell hjälp acceptera och förlåta dig själv för vad du gjort och ändå leva ett bra liv framåt. 

    Du har kommit i mål när du, även om din son inte vill ha kontakt med dig, kan glädjas över att han trots allt han utsatts för fått ett bra liv, förhoppningsvis med en partner, familj och vänner som älskar och har omsorg om honom.

  • Anonym (Sök hjälp)

    Återigen TS, du måste söka hjälp. Din inställning är helt vedervärdig. Du måste få hjälp med att det är du helt bär skulden till vad som hänt. Du har aldrig en chans att komma vidare förrän du kan erkänna och acceptera vad du gjort. Du behöver en psykologs hjälp.

    Det du beskriver som positivt du gjort för honom är verkligen miniminivå för vad man gör som förälder. Inget som någonsin kan väga upp att allt vidrigt du utsatt ditt barn för och att du misshandlat och låtit ditt barn bli misshandlat. 

    Det sätt du ursäktar dig på är ju också fruktansvärt, att det skulle bero på att du fick två pojkar! 

    Alla skriver ju samma sak här i tråden. Försök förlika dig med att skulden är din, att dina barn inte kommer att vilja ha kontakt med dig och att det är det enda vettiga.

  • Anonym (Sök hjälp)

    För egen del lämnar jag denna tråd nu.

    Meningslöst att skriva när TS uppenbarligen inte har någon förmåga att ta in olika perspektiv, varken från oss här i tråden eller sina barns upplevelse/trauman.
    Hoppas att TS för sitt eget välbefinnande söker professionell hjälp, jag tänker faktiskt att det är en sjuk människa vi har att göra med här.

Svar på tråden Min son 25+ skriker och gapar på mig och har allmänt konstig beteende - Han påstår att jag gjorde så när han var ett barn