Farsanbalou skrev 2024-01-23 13:54:05 följande:
Absolut. Jag skyller inte på barnen. Men jag har skilda föräldrar. Jag vill inte detta för mina barn. Försöker göra det bästa av allt istället. Tyvärr känner jag att jag lätt kan börja tjafsa med alla egentligen om vad som helst för att jag känner mig så dålig och oälskad.
Jag vill i mesta möjliga mån göra allt för att barnen ska få en bra uppväxt. Egentligen vill jag se dem växa upp och få barn. Men jag vet inte hur länge jag kommer orka leva så här. Så jag kör på tills det inte går längre.
Men ditt råd eller åsikt är att separera alltså?
Hur skulle du råda din son/dotter om de i vuxenålder kom och berättade ungefär detta för dig och ville ha råd med hur de skulle göra?
Skulle du inte råda dem att göra det som gör dem lyckliga?
Jag är skild och visst är det synd att det inte fungerade - det var jag som valde att lämna, men nu har mina barn fler vuxna i sin omgivning som bryr sig om dem. X-maken är omgift så de har fått en hel bonussläkt på den sidan. Själv är jag skeptisk till en seriös relation med en man pga hur äktenskapet var...
Har dock inga problem att ha sex då jag har en del kk/vänner med förmåner osv.
Och jag vet att mina barn inte tycker att det jag gjorde var fel som lämnade för de hade ju insett ett och annat själva liksom och deras far har ju fortsatt bevisa för dem att jag tog rätt beslut.
