Din inställning till att försvara vårt land?
I mitt fall är det en icke-fråga eftersom det är mitt yrke.
För alla andra som bor här, att försvara Sverige är inte ett val utan en skyldighet. Det är naturligtvis inte meningen att alla ska springa runt i våra stadsmiljöer med älgstudsare eller molotov-cocktails. Det är inte 40-talets Stalingrad vi talar om.
För vissa kan det vara fråga om att sköta sitt dagliga arbete, exempelvis alla som arbetar med att bibehålla vår infrastruktur och sjukvård. För andra kan det vara fråga om att sköta olika slags service inom vård eller omsorg. Eller så är det att obstruera en fiende så mycket som möjligt. Framför allt är det att skapa ett starkt mentalt motstånd mot störningar och psykologisk krigföring.
Ett krig mot Sverige startar inte som ett väpnat angrepp mot Gotland eller Stockholms skärgård utan långt tidigare med konstanta avbrott i tjänster som vi är beroende av. Swish och BankId som inte längre fungerar, bankomater som slutar svara, butikskassor som inte öppnas. Störningar i TV, ingen mottagning i mobilen, ingen fjärrvärme, ström som kommer och går och bajsbrunt vatten i kranen. Ingen bensin vid pumparna och trafikljus som bara blinkar gult. Broar som rasat, tågledningar som har trillat ner och vägar som täcks av nedfallna träd. Kaos mellan Göteborgs hamn och Östergötland för att störa NATO-transporter till Baltikum.
Det är då det gäller det att vara på alerten och hjälpa varandra. Inte sitta hemma under filten med sitt lilla trangia-kök och vevradio från Clas Ohlsson, och utan ge sig ut med alla grannarna och hjälpa till att göra sitt bästa, att dela med sig och göra sig nyttig.