Bpd avundsjuka på barn

För att svara på din fråga - ja, detta kan absolut ha med bpd att göra. Personer med bpd har ju ett mycket stort behov av uppmärksamhet, bekräftelse och trygghet, och en kärlekspartner blir oftast den person som får fylla hela det behovet för bpd-personen. Bpd-personen har behov av att känna att de betyder allt för sin partner. Därför är svartsjuka vanligt hos personer med bpd. Din sambo känner troligtvis att ditt barn konkurrerar med henne om din kärlek.

Oavsett om beteendet beror på bpd eller inte så behöver du sätta ned foten. Prata med sambon om att detta är ett oacceptabelt beteende. Om hon inte förändrar sig så tycker jag att du ska lämna relationen, för ditt barns skull.

Men varför blir du nervös och får dåligt samvete? Du gör inget fel för att du träffar vänner eller familj. Din sambo måste acceptera att det finns andra viktiga personer i ditt liv, i synnerhet ditt barn. Och ja, detta är mycket svårare för henne pga hennes diagnos, men det innebär inte att du ska rätta dig efter hennes krav. Jag förstår att det tufft att lämna någon man älskar, men är du beredd att fortsätta så här? Att inte kunna träffa familj eller vänner utan hon skuldbelägger dig? Och tänk på ditt barn. Är det rätt att hen ska utsättas för din sambos svartsjuka och orimliga krav? Vad gör du om hennes beteende eskalerar? Tänk på ditt barn i första hand här. Även om du står ut med sambons beteende, så ska inte ditt barn behöva göra det.

Allt du skriver om henne är klassiska borderlinesymtom, så om hon fortsätter med behandlingen, och tar till sig den, så är chanserna goda att det här svartsjuka, destruktiva beteendet mildras. Det kan dock ta tid, och någon garanti finns det ju inte, så frågan är om du orkar vänta. Framför allt, ska ditt barn behöva stå ut med detta? Hon säger till dig att barn inte ska vara prio ett, vilket ju är helt sjukt. Vill du verkligen vara tillsammans med en sådan person, även om det är personens bpd som får hen att säga så?

Jag tror det är lönlöst att försöka resonera med henne. Bpd-personer är så förblindade av alla starka känslor att det oftast inte går. Varje gång du ger uppmärksamhet åt någon annan så får hon sannolikt panikkänslor över att du ska överge henne och då lägger hon all energi på att stilla den paniken. Rationella argument blir då helt betydelselösa. I hennes värld är det rimligt att hon har dig helt för sig själv, för om hon inte får det känner hon sig förtvivlad.

Att hon gör slut med dig hela tiden måste ju vara enormt påfrestande, men också klassiskt borderlinebeteende.

Och ditt barn ska behöva stå ut med hennes svartsjuka inställning bara för att ni har det fantastiskt stundtals?

Vilken länk menar du? Scrollade igenom tråden, men verkar ha missat den.

Tack