Jag har aldrig något att prata om på kafferasterna

Jag slutade till slut ta raster på mitt förra jobb. Stannade vid min plats och bara chillade, vilade skallen, spelade nåt hjärndött mobilspel. Jag blev så förbaskat trött på allas ungar, grannar, föräldrar, dagisfröknar, farbröder och allt vad det var!! Och ärligt talat så SKÄMDES jag! Hur kan man ha mage att sitta och fläka ut en annan människas liv och livssituation för andra människor???? Alltså jag visste allt om kollegornas barn, hur deras relationer var, hur de hade det på jobbet. En del var förstås gränslösa och berättade om deras psykiska ohälsa, deras förlossningar, deras problem med socialen, a-kassan etc. Fy fasen vad kränkande att sitta och lämna ut människor på det där viset!! För folk var det enda intressanta att prata om! Det gick inte att försöka klämma in nyheter, tv-program, politik etc. Det hamnade alltid i att någon var förtvivlad för att sonens flickvän röstade på ett visst sätt och så var diskussionen igång om dennes eventuella psykiska status!