Jag har aldrig något att prata om på kafferasterna

Kul att även ni utan autism i vissa fall inte gillar "småprat". Det är det värsta jag vet, skjut mig någon. Jag har känt så sen jag var litet barn, så jag har ett reellt försprång om hur jag vill forma mitt liv, istället för att ha det sådär. Jag har haft tid att tänka. Jag kan inte leva sådär när jag tvingar mig till att socialisera mycket varje dag. För att livet ska vara värt att leva får du väl göra som många enstöriga autister gör? Vidareutbilda dig inom något osocialt yrke, varför inte bli t.ex. kemist och få hjärnstimulans på helt andra vägar?

Välj vad du vill, men studera LÄNGE och läs väldigt mycket, för annars finns risken att du blir understimulerad (deprimerad). Men bara man gör det här rätt så mår man super. Du kan börja hålla fast i drömmen att bli en uppfinnare och att du tänker bäst när du är ensam. Många skulle förstå dig!!! För vad är alternativet egentligen när man känner som du gör? :( Aja, alla gör som de vill....

www.history.com/news/9-things-you-may-not-know-about-isaac-newton

(Jag har bara läst 1:an och 2:an i denna, det var intressant).

Det handlar mycket om att man har utvecklat något annat sätt att tänka och se på saker. Detta går hand i hand med att man har svårt att greja det sociala samspelet med andra, p.g.a. ointresse, och inget annat egentligen. Men man mår bra ändå bara man sysselsätter sig med något intressant och om man får hjärngympa. Men det i sin tur leder till "ojämn begåvning", att man blir väldigt bra på något enstaka, helt annat. Ungefär så. Autister kan vara viktiga i samhället, det beror ju lite på vad de inriktar sig på.