Gravid med kk

Tragiskt

Säger som ovan?tragiskt.
Innan ni bestämmer något överhuvudtaget vore det bästa att prata med en en familjerådgivare eller barnmorska tänker jag.
Så att ni för höra från någon erfaren hur era förutsättningar kan se ut och ifall ni är beredda på det.
Samt barnets BÄSTA.

Gör abort. Själv vill du ju inte ha barn på detta sätt och din kk vill absolut inte!

Du vill inte ha barn på detta vis och han vill inte att du behåller. Borde vara ett lätt beslut....

Tänk efter ordentligt om du vill behålla under dessa förutsättningar. 

Sen blir det svårt som du säger att ha 50/50 första tiden.

Ja om du godkänner gemensam vårdnad så får han hälften av föräldradagarna, han tar sina föräldradagar om han är föräldraledig, tar han inte ut dem brinner de dagarna inne.

förstår inte din näst sista mening.

TS menar att det blir länge att vara ifrån barnet när det är pappans tur att ha hen.

Håller med tidigare. Tragiskt.
Ett barn förtjänar bättre.
Är ung man men ändå undrar jag vad fan som hänt med personligt ansvar.
Vill man absolut inte bli gravid så sära inte på benen 🤦?♂️
Det samma gäller din kk. Vill han inte ha barn så borde han åtminstone skyddat sig (er) bättre.

Ett barn förtjänar en familj.

Som vanligt värderande svar.

Det första året till två år, när barnet ammas, så kan inte barnet flängas över till pappan. Utan efter kanske 1 år kan man börja dela mer på umgänget. Men självklart kan han vara med barnet några timmar per dag etc. Men liksom, år ett så ammar barnet hela tiden, går liksom inte att ta bort barnet från födan.

Låter mest som pappan inte förstår hur ett spädbarn är.

TS många mobbande svar om att två föräldrar som lever isär inte är en familj och att detta är tragiskt.

Vilket bullshit. Finns så många barn som VERKLIGEN har det tragiskt. Vilka konservativa svar. 

Det var någon som skrev ett värderande svar men ändå hade ett konstruktivt råd - ja, när ni pratar med en barnmorska eller MVC så kommer pappan fatta att ni inte kan dela 50-50 direkt.

Fråga redan nu om han kommer följa med till MVC.

Klart att pappan inte behöver vänta ett helt år på att ha barnet. Man kan pumpa ut mjölk och skicka med, till och med frysa in. Man kan ge ersättning eller välling. Barnet kommer efter ca ett halvår att börja med smakportioner och inom några månader börja äta gröt, burkmat och annan fast föda.

Låter mest som att DU inte förstår hur ett spädbarn är.....

Sen är det ingen självklarhet att man kan pumpa eller att bebis tar flaska, risk finns även att barnet slutar ta bröstet efter det vant sig vid flaska och att mjölken sinar.

Jag hade försökt vänta minst 6 månader, helst ett år innan man börjar laborera så, så barnet hinner få bröstmjölk så länge som möjligt.
men vid 6 månader kan ju pappan ta med sig barnet nån timma över tex lunch eller mellan måltider. Förutsatt att man byggt upp anknytningen med täta besök tiden innan.

Nej ingen självklarhet, men långt från självklart att pappan inte ska kunna umgås med sitt eget barn på ett helt år! Han ska kunna träffa barnet väldigt snabbt, naturligtvis med mamman närvarande, men ändå umgås. Han behöver inte alls vänta ett halvår eller så.

Det är ingen här som svarat att han inte kan träffa barnet alls första tiden, det är ju en förutsättning att han gör det först om han sen ska kunna ta med sig barnet när det blir lite äldre, så barnet känner sig tryggt hos honom med. Vissa pappor verkar dock tro att det funkar att inte träffa sina barn på nån månad och sen kan man bara komma och ta med sig det till en för barnet okänd miljö utan att mamman är med.

Känner att ska man skaffa barn ska det vara med den personen du har planer på o dela livet med, inte en kk. Jag tycker att ska man skaffa barn ska du ge barnet varenda liten förutsättning.

Jag blev gravid med en 10 år yngre KK jag träffat i 3 månaders tid, när jag var 42 och valde att behålla då det med all sannolikhet var min sista chans att få barn på biologisk väg. Jag hade försökt i många års tid, bl.a inom ett 10-årigt förhållande utan att lyckas så när jag väl blev gravid fanns abort aldrig på kartan.

 

Nu vet jag inte hur gammal du är men att behålla under sådana förutsättningar är inget jag kan rekommendera någon som fortfarande kommer han en chans att bli gravid på naturlig väg under åtminstone de 5 närmaste åren. 

 

Pappan ville naturligtvis inte behålla (trots att jag varnat honom om redan innan vi började ha sex om vilket beslut jag skulle komma att ta vid en oplanerad graviditet, och han har inte varit involverad i vårat barns liv heller.

 

Det enda som suger är att han har inga som helst problem att vara involverad i sina 3 äldre barns liv, som han har med kvinnan han låg i skilsmässa med när vi började ha sex. Men sin yngsta har han bara träffat 3 gånger och betalar bara underhåll till?

 

Ingen solskenshistoria, jag vet, och visst är det lika mycket mitt fel då man är två om att knulla. Men det är en rå beskrivning ur verkligheten hur det kan gå  

Är man KK ska det inte bli några barn. För barnen förtjänar bättre.
Visst det finns inga garantier men en kvinna behöver inte börja barnets liv i en  separationsfas, i alla fall. Hon har ett val.

Jag har gjort en tidig abort och tack vare det beslutet fick jag senare min lyckliga kärnfamilj med rätt man, och ett smart och gynnat barn som nu läser en av landets mest krävande utbildningar. 

Hade jag istället fött barn till killen som inte var mycket mer än medelbegåvad och inte ville ha det, mitt under min utbildning, så hade livet garanterat inte blivit lika bra. I grunden är mitt råd att inte ens ha sex med en kille som man inte tror skulle bli en hygglig pappa till ett barn, om man inte kan tänka sig en abort.

Jag tycket pappan ska vara närvarande i början, men det första året lever barnet i stort sett i symbios med mamman.

Är du man kanske?

Jag skrev inte att pappan inte skulle umgås med sitt barn på ett år, du läste för snabbt.

Hej, hur har det gått för dig?

Låter som en jobbig situation. Det är många i tråden som råder dig att göra abort för situationen inte är perfekt. Men det behöver inte alltid vara perfekt, jag var själv ett oplanerat barn till föräldrar som inte passade ihop och det har gått jättebra ändå. Tror att de flesta, till och med de som haft en jobbig uppväxt är glada att de lever, och det finns inte ens någon anledning att ditt barn kommer att få en tuff uppväxt. Med kärlek kommer man långt. 

Jag tänker att abort ska man inte göra om man inte 100% vill det. Annars är risken stor att man måste ångra beslutet hela livet. Att se andras barn och påminnas om hur gammal ens eget barn skulle vara om man valt att behålla.