Anonym (så) skrev 2024-01-12 10:19:49 följande:
Många här förespråkar straff, hårda konsekvenser och ett hårt mot hårt agerande mot barnet. Men om det nu är konsekvenser som du ser det. Är det då på samma sätt att dottern beteende är konsekvenser av föräldrarnas agerande? Mamman tar tag i dottern, skriker och gapar - då blir konsekvensen att dottern spelar hög musik för att göra sig hörd i familjen?
Nej, om man ser sina barn som människor, och ser relationen med dem som viktig, så sätter man inte hårt mot hårt och går i affekt mot sina barn.
Barn som beter sig såsom TS dotter gör det för att de mår dåligt, och inte blir hörda i det, utan bara tillbakatryckta ännu mer med ilska och hårda straff. Inte på något ställe i TS framgår någon kärlek eller självreflektion från TS om sitt eget beteende gentemot dottern. Utan bara att dottern är skitjobbig och ska kväsas så att det blir lugn och ro. Ilska föder bara mer ilska, och föräldern är i maktposition och har möjlighet att både eskalera och deeskalera barnet.
Att straffa dotterns beteende genom att bete sig ännu värre är helt snett och kommer bara att lära henne att det är så man beter sig när man blir arg. Men nog måste man kunna kräva mer av en vuxen, en förälder, än av en tonåring, ett barn.
Som jag tidigare skrivit så ska föräldrarna absolut jobba på sitt utagerande och beteende. Likaså kommunikationen med dottern. Självfallet. Men barnets dåliga uppförande får inte belönas - det ger helt fel budskap och hjälper henne inte alls.