Förhör i barnahus!

Inte nödvändigtvis. Soc behöver inte rätta sig efter vad åklagaren beslutar, soc behöver inga bevis för att omhänderta. Så blev det för oss, vår son hade sagt något liknande som i TS, använt "fel" ord, och skolan anmälde. Trots att vi föräldrar aldrig hördes och polisutredningen lades ned inom några veckor, körde soc stenhårt på spåret att vår son var misshandlad och ansökte om LVU. Till saken hör att vi hade haft en del kritik mot sonens skola, hur de handlat kring att både vår son och andra barn blivit slagna och hotade av en annan elev, så skolan ville väl hämnas, rent ut sagt. Läraren/rektorn skulle säkert inte gå med på det uttrycket, de kanske inte ens själva är medvetna om det, men det är vad jag tror. Skolan både vinklade och direkt ljög om vissa saker till soc.

Det spelade ingen roll vad vi, våra andra barn, vårt nätverk, eller ens vår son, sade, soc lyssnade inte. Jag tror att det i stor utsträckning handlade om prestige, soc var liksom tvungna att försvara att de beslutat om LVU, de kunde inte erkänna att de dragit för stora växlar på ett enda ord från sonen och att de ignorerade vår "konflikt" med skolan. 

I förvaltningsrätten, där nämndemännen är politiker och inte jurister, gick LVU i genom, men i Kammarrätten blev det tvärstopp för soc och sonen kom hem. Vi bytte skola, och efter det har det inte varit några problem. 

Jag tycker att svensson i allmänhet är lite väl okritisk mot myndighetspersoner av olika slag. Man tror på något sätt att bara för att någon är polis, socsekreterare, nämndeman, så är personen objektiv alltid och att de i lägre grad än alla andra kan låta sig styras av känslor och tyckanden. Man tror att det sällan blir fel, och att när det blir fel, så är myndigheterna/tjänstemännen ödmjuka, erkänner detta fel, och gör allt de kan för att rätta till det.

Min, och många andras, erfarenhet av myndigheter/tjänstemän ser inte ut så. Tyvärr är det väldigt, VÄLDIGT svårt att som enskild medborgare få rätt mot myndigheter i Sverige, bland annat eftersom man antas vara mindre trovärdig än dessa myndigheter.

Det är bara vanliga människor som jobbar inom myndigheterna, och när det kommer till soc så finns det inte tillräckligt bra system eller rutiner för att se till att minska inflytandet av känslor och tyckanden i bedömningar och åtgärder som soc gör. För att vara frank, maktmissbruk är utbrett inom soc, och hur det går i ett fall har mer att göra med vilken socsekreterare som arbetar med ärendet, än något annat. Det finns naturligtvis utmärkta socsekreterare, men det finns dåliga också, och det är ett problem att de dåliga får arbeta mer eller mindre fritt.

Nej, vi blev aldrig förhörda, åklagaren lade ned utredningen snabbt. Vår barn blev omhändertagna mindre än ett dygn efter att orosanmälan från skolan gjordes.

Jag kan inte svara på hur det blir för er, det är så mycket som beror på den socsekreterare och socchef som råkar jobba där ni bor. Att det inte är ett omedelbart omhändertagande för er verkar lovande, då kanske ni har fått en socsekreterare som har lite vett.
Försök att inte oroa dig för mycket, jag vill inte skrämma upp dig.

Det jag vill uppmana dig, är att alltid ha med er ett juridiskt ombud när ni pratar med soc, antingen med er i rummet eller på länk. Om möjligt, spela in samtalen. Det är inte ovanligt att soc förvränger saker som sagts, det mänskliga minnet är inte alltid pålitligt. Har ni en tredje part med er eller inspelningar så är det svårare för soc att använda sig av felaktiga uppgifter eller misstolkningar, eftersom ni har någon som kan vittna om att ni inte sade si eller så eller att de uppfattade det ni sade på ett annat sätt än vad soc gjort.
Begär också ut orosanmälan,  alla journalanteckningar, protokoll och liknande från soc, det har ni rätt till. Soc blir då lite mer försiktiga i vad de skriver om de vet att deras text kommer att granskas av ett juridiskt ombud.

Mitt sista råd är att samarbeta med soc. Visa att ni är öppna för stöd från dem, även om ni i ert stilla sinne inte tycker att detta stöd behövs. Börjar man säga emot soc eller vara kritiska till dem, kan det komma surt efter, ni kan kallas osamarbetsvilliga. En del socsekreterare drar sig tyvärr inte för att missbruka sin makt och hämnas på "besvärliga" föräldrar, och domstolarna litar mer på soc än på er.