Råd till bonusmamma utan egna barn.

Jag tolkar det som att ni träffats ganska nyligen och inte bor ihop. Jag tror du överanalyserar och gör för stor sak av din roll. Ni är inte en bonusfamilj, ni kanske blir det om några år men ni är inte där än. Du behöver inte anstränga dig för att komma sonen inpå livet, om du bara är där och är vänlig och lagom intresserad så löser det nog sig själv. 

Jag har, sedan skilsmässa från mina två barns pappa, varit i två längre relationer. En med en man utan barn och en med en man med barn (nuvarande sambo). Ex:et utan barn hade som du svårt att förhålla sig till bonusförälderbegreppet. Jag var, som din kille verkar vara, tydlig med att vi inte behöver en bonusförälder men han köpte ändå böcker och läste på nätet - samtidigt som han hade svårt att bara vara med mina barn. Det var inte pga barnen som jag lämnade honom men det blev lite ansträngt.

Jag kan tänka mig att det är svårt för dig men skapa inte problem om det inte finns några. Säg till din kille att du håller dig i bakgrunden och om han har förväntningar på dig så får han vara tydlig med det.

Sen vad gäller att inte kunna ses eller bara umgås ni vuxna så mycket som du vill så är det något man bara får acceptera. Sonen, särskilt eftersom han är ensambarn, kommer att kräva mycket av din kille på hans veckor (och ibland kanske även annan tid) i några år till. Du får ägna din lediga tid åt saker du mår bra av, passa på att träna, träffa kompisar etc så det inte känns för din kille att du bara sitter och väntar för det kan vara kvävande.